lördag 31 december 2011

2011

Om några timmar tar det här året slut och det är dags för en snabb summering:

 Årets bästa var förstås att Osvald kom. Denna underbara lilla unge!
Årets gulligaste: Att Ofelia och Osvald tycker så mycket om varandra, och att Ofelia är så fin mot sin lillebror. Om jag ska välja årets absolut gulligaste händelse så får det bli när vi kom hem från BB och hon hälsade sin nye lillebror med kramar och pussar.
Årets resa var när jag och Peter åkte till Island i maj. Jag blir helt lycklig när jag tänker på det och är så glad och tacksam över att min syster och mamma passade Ofelia de dagarna.
 Årets ideologi var Ickekonsumtion. I början av året bestämde jag mig för att jag bara skulle köpa sånt jag VERKLIGEN ville ha eller behövde. Och det visade sig att jag inte behövde så mycket nytt. Vi har ju fått, lånat och ärvt nästan allt till barnen, så de få saker vi har köpt själva har verkligen varit fina och användbara. I övrigt har jag mest lagt pengar på upplevelser och mat. Och så har jag förstås shoppat en del på loppisar, men det är ju liksom återvinning, så det räknas inte.
 Årets hobby skulle väl vara bakning om man får tro innehållet på den här bloggen. Och det stämmer att vi har bakat galet mycket under hösten men året är ju längre än så, och ser man till året som helhet så måste jag ju säga virkningen. Jag virkade väl några miljoner bebisfiltar i våras.
Årets klädsel var först vad som helst som min gravida kropp rymdes i, och sedan färgglada strumpbyxor. Men egentligen mest vad jag redan haft i garderoben, eftersom jag ju ägnat mig åt ickekonsumtion. För övrigt är det ju Peter som är årets stilikon.
Årets sorgligaste var att min älskade morfar gick bort. Nu sitter den här bilden på vårt kylskåp och nästan varje dag tänker jag på honom och allt fint han lärde mig om hur man ska vara mot sina medmänniskor.
 Årets förebild har annars varit Pippi. Pippitofsar är också den enda frisyr Ofelia kan tänka sig förutom utsläppt.
Och så årets mysigaste: Vardagen. Att hänga med det här gänget. Inget har gjort mig lyckligare.

Pratkvarnen

Jag vet inte vad det är som har hänt, men den här julen har Ofelia börjat prata. Med riktiga ord i riktiga meningar. Hon pratar och pratar från morgon till kväll, om sådant vi gör, sådant vi ser och sådant vi gjort. Det är så himla roligt, inte bara för att hon äntligen kan göra sig förstådd, utan också för att vi får lite inblick i vad som rör sig i hennes huvud. Plötsligt känns hon mycket äldre. Som en tvååring nästan.

fredag 30 december 2011

Osvald fem månader

Alltså, denna glada lilla unge. Han blir ju bara gulligare och gulligare för varje månad som går. Tänk att han snart har funnits i ett halvår.

Tyvärr höll hans femmånadersdag på att gå obemärkt förbi, eftersom vi har varit alldeles upptagna av hans mage. För en av de stora sakerna som hänt den här månaden är ju att han har börjat äta riktig mat. Vi gick ut försiktigt med lite lite potatis, och sedan testade vi banangröt. Det tyckte han väldigt mycket om. Han gapade och ropade på mer mellan tuggorna. Men han kan ju inte leva på gröt, så härom dagen lagade jag min speciella puré på potatis, morot och palsternacka med en rejäl klick smör till lunch. Den slank ner utan problem, så han fick ytterligare en portion till middag. Och uppmuntrad av hans nöjda min skedade jag i honom lite mosad banan också. Jag vet inte vad jag tänkte, för nu är han rejält hård i magen och får bara äta katrinplommon i några dagar.

Och det skulle väl inte göra så mycket, om det inte vore för det här med min Göteborgsresa. Om två och en halv vecka måste Peter kunna ge honom mat så att han klarar sig under en hel dag. Och han vägrar fortfarande ta flaskan. Även när den innehåller bröstmjölk. Stressigt!

En annan sak som har hänt den här månaden är att han har lärt sig att sitta själv utan stöd. Alltså på riktigt. Tyvärr fick han lära sig det den hårda vägen, när han i ett obevakat ögonblick föll framlänges och slog näsan i golvet. Vi får fortfarande vakta honom hela tiden så att han inte glömmer och kastar sig bakåt, men är han bara upptagen med någon leksak så behöver han inget stöd.

Han sover fortfarande bra på nätterna, men småäter nästan hela tiden framåt morgontimmarna. Vi hade tänkt vänja honom av med det vid det här laget, men vet inte alls hur det ska gå till. Ofelia sover ju i samma rum, och om jag inte ammar Osvald så börjar han skrika. Vi får helt enkelt ta det när vi har möjlighet att ha barnvakt åt Ofelia ett par nätter på raken.

Och mer? Han är kittlig på hakan. Och skrattar sitt underbara kluckande skratt när jag pussar honom där. Det är ju så gulligt att man storknar.

torsdag 29 december 2011

Det här med att dega

Det fanns en tid då jag förknippade julen och mellandagarna med att vila och ta det lugnt. Läsa julklappsböcker, äta praliner, se någon film. Dega lite.

Det var innan jag fick barn.

Numera är julen och mellandagarna årets mest intensiva tid. Att vara hemma med två så små barn är så långt ifrån vilsamt som man kan tänka sig. Roligt, men också krävande.

Och man behöver en paus. I tisdags tog jag med båda barnen ut i några timmar så att Peter fick vara i fred och dega lite. Och nu är det min tur. Peter och barnen är ute och jag är ensam hemma.

Det är lugnt och tyst och stilla. Och i stället för att dega tänker jag att jag måste passa på att göra allt jag inte hinner i vanliga fall. Städa, fixa, sortera. Det var så länge sedan jag hade lite tid över, så jag har liksom glömt bort hur man gör när man degar.

Kanske att man helt enkelt stänger datorn och lägger sig på soffan?

Ja, jag tar och provar det.

onsdag 28 december 2011

Pyjamasparty igen

Jag har ju skrivit tidigare om hur sjukt mysigt det är med pyjamasklädda ungar. Den gången visade jag några av Ofelias gulligaste pyjamasar genom tiderna. Sedan dess har hon vuxit i och ur ett antal och Osvald har ärvt några nya, så här kommer en ny omgång bilder i kategorin pyjamasfrossa:

Den här röda Polarn o Pyretpyjamasen med sniglar på har Osvlad ärvt av Hannas lilla Selma. Akta dig, sjunger Ofelia när hon ser den och hötter med sitt lilla pekfinger.
 Det här är den sötaste flanellpyjamasen någonsin. Förövrigt den enda tvådelade pyjamas vi haft.
 Pyjamasbarn i pastell.
 Den här får mig att tänka på en baddräkt från 1920-talet.
 Ränder är ett återkommande mönster, som här i Osvalds klassiska polarn och pyretpyjamas.
 Och så har barnen varsin blå elefantpyjamas, men i helt olika stil. Tyvärr är det bara Osvalds som vi har fångat på bild.
Men här är Ofelias maskrospyjamas som vi har fått av en kompis som (som av en händelse) är medlem i Miljöpartiet.

tisdag 27 december 2011

Gungdebutanten

En stolt mor presenterar

Ända sedan jag läste av graviditetstestet i början av maj 2009 har jag längtat efter att Ofelia ska bli tillräckligt stor för att pyssla. Och nu är vi där. Förra veckan kom hon hem med väldigt fint och kreativt julpyssel från dagis:

En glittrig julgranskula.
Och en tomte?

måndag 26 december 2011

Julen i 18 bilder

 I år firade vi jul hos barnens farmor och farfar i Uppsala. Vi kom dit redan den 23e och då var Peters mormor också där.
 Ofelia ritade med sin farmor.
 Hon är väldigt bra på att skriva O nu.
 Sedan kom Peters syster och då klädde vi granen.
 När Ofelia klär gran hamnar allt pynt på en och samma gren.
 På kvällen spelade vi Chicago.
 Svettigt svettigt. Linnéa förde protokoll och man fick vakta sina poäng noga, annars kunde man plötsligt ha blivit av med dem.
Sedan blev det julaftonsmorgon och kolla vilket gulligt paket jag hittade under granen.
 Barnen var röda och juliga.
 Peter var nog finast, i fluga och tjusigaste manschettknapparna, men de kom inte med på bild.
 Och så åt vi lunch. Lennart hade gjort jordens godaste julbord.
På eftermiddagen kom tomten och knackade på fönstret och lämnade in en säck med julklappar till barnen. I övrigt var det inte så mycket paket, men vi hade förstås gjort väggkalendrar med bilder på barnen till hela släkten. Vi satsade på gammaldags inslagning i år med spets och lack.
 Ofelia fick en traktor av sin farfar.
 Och efter gröten lade vi barnen och spelade kort igen. Den här kvällen vann jag. Hurra hurra hurra!
 Sedan blev det juldag och då kom Martin, Sara och Egil.
 Ofelia sprang efter Egil som en liten skugga. Och så lekte de med Linnéa.
Och sedan var det dags att krama gammelmormor hejdå och åka tillbaka till stan för att fira jul med familjen på min sida.
Men då glömde jag både kameran och iPhone i bilen så där blev inga bilder tagna. Så kan det vara. Himla fin jul var det i alla fall. God fortsättning från oss!

fredag 23 december 2011

En röd kjol, ett skrivstipendium och adresslappen jag alltid drömt om

Nä, nu tar vi och tittar på lite mobilbilder från veckan som gick igen:
I lördags var vi bjudna till Elisabeth och Peter i Uppsala, och då passade vi förstås på att hälsa på hos barnens farmor och farfar innan.
På söndagen var jag och Osvald på frukostmöte i det som kanske ska bli mitt kontor i vår. På eftermiddagen gick Ofelia på glöggkalas med min syster, och då fick Osvald lite ensamtid med föräldrarna.
I måndags hade jag en röd kjol och fick utan att ha ansökt om det ett fint stipendium av Svenska Pen. Bara så där. Barnen var sjuka, men oemotståndligt söta.
 I tisdags åkte Osvald sittvagn för första gången, men det har jag ju redan berättat om.
 Och så fick jag årets första julklapp med posten. Den var från Hanna och innehöll finfin musik.
 I onsdags skickade Peter in sitt manus och på kvällen var min syster här och kokade knäck. För en gångs skull tror jag att konsistensen blev precis som den ska. Knäcken blev det ingen bild på, men det blev det däremot på middagsmaten. Svenne Banan-tacos.
Och sedan blev det torsdag och då var Peter på lunch med förlaget och skrev på kontraktet för nya boken (hurra hurra hurra!). Ofelia var två timmar på dagis innan de ringde och sa att hon var hängig igen, så hon fick ta jullov redan vid lunch. Och så fick vi de här superfina adresslapparna till våra resväskor. Eller, vi och vi, om man ska vara riktigt noga var det väl Peter som fick dem i julklapp av sitt jobb.

torsdag 22 december 2011

Två små snuviga



Det finns en första gång för allt

Den här veckan har båda barnen varit krassliga och Ofelia har varit hemma från dagis. Osvald börjar bli för tung för att sitta i selen, så nu har jag plockat fram syskonvagnen som har stått nästintill oanvänd i källaren. Och i och med det fick Osvald göra sittvagnsdebut. Vagnen har vi fått låna av några kompisar. Väldigt billigt och bra. Det enda dåliga är att den inte går in i hissen. Så nu måste vi flytta.

onsdag 21 december 2011

Smycken för en författare


I dag är ingen vanlig dag, för i dag har Peter skickat in första utkastet av romanen i sin helhet till förlaget. Han tycker mest att det känns läskigt, men jag är så himla stolt och vet att boken blir fantastisk. Så jag firade genom att ge honom de här manschettknapparna som jag har gjort själv av tangenterna från en gammal skrivmaskin från 1960-talet. Av helt uppenbara skäl fick det bli ett O och ett P.