onsdag 30 november 2011

Osvald fyra månader

I dag fyller Osvald fyra månader. Det är så spännande att se hur hans lilla person utvecklas och det har hänt massor den här månaden.
I början sov han ju hela tiden, men nu verkar han ha drabbats av insikten att han har sovit bort sitt liv, och gör sitt bästa för att vara vaken. Han lägger sig fortfarande vid sju på kvällarna, men har slutat att ta långa sovmorgnar och går gärna upp samtidigt som Ofelia.
Och så har han lärt sig en massa saker som att vända sig och sitta korta stunder utan stöd. Han är en väldigt nyfiken liten person och utforskar allt som kommer i hans väg.
Men bäst av allt är hans underbara kluckande lilla skratt. Jag skulle känna igen det överallt. Han är dessutom väldigt kittlig. Så sjukt gulligt.

Ps. om någon undrar varför jag inte gör månadsuppdateringar på Ofelia längre så är det för att vid ett och ett halvt år slutade jag att räkna hennes ålder i månader. När någon frågar hur gammal hon är så säger jag oftast att hon blir två i januari. Men jag försöker ju ändå skriva om sådant som de lär sig allt eftersom. Och apropå det verkar Ofelia ha lärt sig att räkna till tre. Men mer om det i ett eget inlägg så småningom.

tisdag 29 november 2011

Julstämning

I dag fick Ofelia ett paket med posten. Det kom från Sofia i Amsterdam och innehöll den här fina adventskalendern. Vi vet inte om hon är tillräckligt stor för att hantera så här fina saker, men nu står den i alla fall på en hylla i köket och sprider julstämning. I övrigt är vi inte så jättemycket för julpynt här hemma. Vi har inte ens tagit ner adventsljusstaken från vinden i år.
Men det viktigaste julpyntet är ändå blommorna. Och vi har vita julstjärnor och hyacinter utplacerade lite varstans.
 Och en stor amaryllis i köksfönstret. Den slog ut lagom till första advent.
Och så har vi köpt en barnkavel till Ofelia så att hon kan vara med och baka pepparkakor till Lucia.

måndag 28 november 2011

En Uppsalafest i svartvitt

I lördags var vi på Linnéas 30-årskalas i Uppsala. Ofelia sov över hos min syster, men Osvald var förstås med. Så här gullig var han på tåget.
Någon hade tänt lyktor i träden längs Fyrisån.
Festen var på en bar och där inne var det väldigt mörkt, så mörkt att min iPhone inte riktigt klarade av att ta bilder. Men om man tittar noga ser man födelsedagsbarnet här.
 Hennes bröder hade med sig det här fina födelsedagskortet.
Barnens kusin Egil och deras farmor var också där. Så även deras farfar, men han kom inte med på bild, för här slutar bildbevisen tyvärr. Men vi åt buffé och hade himla trevligt, tills Osvald tyckte att det var dags att åka hem och sova. Då tackade vi för oss och hoppade på pendeln och åkte hem. Och så var det med den fina kvällen.

söndag 27 november 2011

Första advent


I dag har vi varit på adventsfika hos min faster Gunnel. Hon hade bakat en miljon sorters kakor och allt var så himla fint och gott. Fint var det också att se Ofelia leka med sin kusin Julia. De är nästan precis lika gamla och har väldigt roligt ihop. De har alltid varit nyfikna på varandra, men det är egentligen först nu som de verkligen leker tillsammans. Kom! ropar den ena till den andra, och så springer de i väg och hittar på hyss. Man blir ju helt lycklig av att se de där små blonda huvudena susa förbi.

Tyvärr blev det inga bilder på dem, det enda jag lyckades föreviga var kakorna, för jag tog med fel objektiv till kameran.

Apropå det fantiserar jag lite om att skaffa ett nytt och bättre objektiv. Och att gå en fotokurs. Det händer ju titt som tätt att jag tar bilder i jobbet, så jag skulle verkligen ha nytta av det. Helena har gått en fotokurs för föräldralediga, och är mycket nöjd. Jag och Osvald kanske kan gå den i vår. Om Peter lånar ut barnet vill säga, det är ju han som ska vara hemma med honom då.

Är det någon som har sett Osvalds bok?

 Han har glömt var han lagt den.
 Och han är mycket,
MYCKET upprörd.

lördag 26 november 2011

En solig lördag

I dag när vi vaknade var det väldigt fint väder så vi packade ner båda barnen i syskonvagnen och rullade ner till Vinterviken.
Alla träden har tappat sina löv nu.
Vi åt lunch på nyrenoverade Winterviken, ett kafé som ligger i Alfred Nobels gamla dynamitfabrik. Här kan ni förresten läsa ett reportage som jag skrev när Markus Aujalay tog över det här stället för några år sedan.
Ofelia åt pannkakor.
Sedan utforskade vi lekhörnan. Där fanns det en massa pyssel och ritböcker.
Snart vaknade Osvald. Han såg lite sur och nyvaken ut en stund, men när han mornat sig blev han sitt vanliga glada jag igen.
Då kunde han och Ofelia leka med en stor gosedjurshund.
 Sedan var det dags att rulla hemåt och förbereda oss för Linnéas 30-årsfest i Uppsala, men först tog jag den här bilden där hela familjen är med.

torsdag 24 november 2011

Instagram

Jag tar ju ganska mycket Instagrambilder med min iPhone och blir alltid lika glad när jag tittar på dem. Här är några favoriter:
Första bilden jag tog med Instagram.
 En kväll såg vi en fransk film och morgonen efter bakade Peter croissanter från en sådan där liten burk ni vet. De blev himla fina, men smakade inte alls som från bageriet. Ett plus med att de inte blev så frasiga var i och för sig att de inte smulade så mycket.
 En solig höstdag tog jag och Ella på oss våra tunnaste jackor och promenerade längs vattnet. Osvald var med också och fick världens finaste 70-talsbrallor i födelsedagspresent.
 En helt vanlig vardag fick jag rosor.
 Ibland åker Peter och Ofelia till bageriet och köper frallor och då är frukostbordet så här fint när jag kommer upp.
 En eftermiddag var Ofelia för hängig för att vara på dagis, men alldeles lagom frisk för att gå på Rum för barn på Kulturhuset och titta på fiskarna.
"Där är mamma", sa Ofelia och pekade på det här skelettet.
 I helgen var hon hos sin mormor, och då passade vi på att äta en trerätters middag som varade i timmar (i vanliga fall är vi glada om vi lyckas sitta ner samtidigt i tio minuter). Till efterrätt lagade Peter chokladfondant. Kanske den godaste efterrätten.
 I går var Osvald på öppna förskolan för första gången.
Helena och Matilda var också där. M älskade rutschkanan, men blundade när det gick som fortast.
Och i måndags passade Moa-Lisa Osvald medan jag klippte mig. Som tack fick hon den här fluffiga presenten. Inuti silkespappret låg en spegel som Marianne Westman formgivit för Rörstrand.

onsdag 23 november 2011

Saker vi skulle göra annorlunda - så gick det

För drygt ett år sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen om saker vi skulle göra annorlunda om vi någon gång fick ett till barn. Det har vi ju nu, så här kommer en liten utvärdering:

1. Vänja barnet vid flaska redan från början, skaffa en bra amningspump och lära barnet att ta mjölkersättning, så att Peter kan ta honom själv och jag kan ha lite egentid mellan varven.

Ofelia drack glatt ur flaskan första gången, men vägrade sedan.
Eh... det här gick inte alls som planerat. Precis som med Ofelia testade vi att ge en flaska med bröstmjölk en gång precis i början och precis som med Ofelia gick det strålande. Planen var att vi skulle mata honom med flaskan ett par gånger i veckan för att det skulle bli en vana, och eftersom vi lika gärna kunde ge ersättning brydde jag mig inte om att pumpa ut någon mjölk. Men sedan gick veckorna och när vi väl testade att mata honom med ersättning gick det inte alls. Han blev rosenrasande. Och trots att jag fick låna hem en elektrisk pump av Helena har jag inte haft tid eller möjlighet att testa den. Så nej, jag har aldrig varit ifrån Osvald mer än några timmar åt gången.

Men det har inte gjort så mycket. Kanske för att jag var så inställd på att jag inte skulle ha någon egen tid. Med första barnet kom den omställningen som en chock. Eller för att jag ändå har haft mer egen tid den här gången än när Ofelia var ny, eftersom Peter har varit hemma så mycket och vi har sett till att han tar ut båda barnen samtidigt så ofta det går, så att jag kan pyssla med mitt utan att hela tiden bli störd. Att det inte blir särskilt länge åt gången gör inte så mycket, om det händer ofta.

Fast i går, när jag jobbade hela dagen och Peter var tvungen att hålla sig i närheten av Riksdagen för att jag skulle kunna amma, då kändes det ju helt galet att han skulle behöva göra det. Men det funkade, och det var bara en dag. Snart börjar Osvald med smakportioner och om ett par månader kan vi byta ut hela måltider mot riktig mat. Det här är ju en begränsad tid.

2. Vänja barnet vid att sova hemma om dagarna.

En stund av stillhet när båda barnen sover samtidigt.
Check! Första tiden gjorde han faktiskt inte så mycket annat än sov här hemma. Nu börjar han bli lite mer lättväckt, men så är det ju med alla barn.

3. Vänja barnet vid barnvakt. Och inte vara så rädd för att be om hjälp.

Barnen och deras faster.
Osvald har hittills bara haft barnvakt en gång, när jag klippte mig i måndags, och det gick ju bra. Men Ofelia har barnvakt titt som tätt, så vi har verkligen blivit bättre på det här med att våga be om hjälp. Kanske för att vi har varit tvungna. Men mest för att vi har insett att våra släktingar bara tycker att det är roligt att få umgås med barnen.

En annan sak som inte var med på listan, men som jag verkligen tänkte att jag skulle göra annorlunda den här gången var att vänja Osvald vid att sova i sin egen säng om nätterna, redan från början. Men det gick inte alls. Jag har inte ens försökt. Eller jo, i början bäddade jag upp hans säng varje kväll. Men det slutade ändå med att han sov på min arm nätterna igenom, eftersom jag var för trött för att riskera att väcka honom när han ätit. Numera orkar jag inte ens tänka tanken att börja flytta över honom. Men mer om det och nattsömnen en annan dag.

tisdag 22 november 2011

Dags igen

Precis när våra tår äntligen återhämtat sig var det dags att plocka fram barnstolen med de snubbelvänliga benen igen.
Och om en vecka är det dags för Osvald att börja med smakportioner. Snart sitter han här och äter kalops som om han aldrig gjort annat.

Från en färg till en annan

Jag håller precis på att läsa den här intressanta boken "Rosa - den farliga färgen", av Fanny Ambjörnsson. Det ska bli en artikel så småningom, så jag ska inte skriva så mycket om den nu. Men jag har precis läst ett kapitel om småbarnsföräldrars inställning till att klä sina barn i rosa, och nästan alla som intervjuas säger att de aldrig skulle sätta den färgen på sina söner. För tänk om pojken skulle tas för en flicka. Eller bli bög.
När jag läser det tänker jag att Osvald bara borde gå klädd i rosa. Men sedan tänker jag, precis som jag gjorde med Ofelia, att han förstås ska få ha kläder i alla färger.

Men nog om rosa nu och över till dagens ros som går till Moa-Lisa som passade Osvald medan jag var och klippte mig i går.

I dag ska jag förövrigt jobba hela dagen i riksdagshuset och Peter och Osvald ska hänga i närheten så att jag kan sticka ut och amma i pauserna. Om det funkade för Birgitta Ohlsson ska det väl funka för oss också.

måndag 21 november 2011

Röd


De senaste veckorna har vi börjat lära Ofelia olika färger, och det är inte helt lätt, för först måste hon förstå vad färg är för något. Vi har pekat på olika röda föremål och sagt att de är röda för att hon ska förstå att det är just färgen vi syftar på, och inte en benämning på eller en egenskap hos ett enskilt objekt. Ibland har hon kunnat peka ut färger hur bra som helst, men sedan har hon plötsligt pekat på blått när vi frågat efter grönt, och då är det svårt att veta om hon bara har glömt vad färgerna heter, eller om hon helt enkelt inte har förstått vad vi menar.

Men nu är vi faktiskt helt säkra på att hon har knäckt koden, för i går gick hon runt och pekade ut en massa röda saker bara så där.

Fortsätter det i den här takten kan hon nog skilja nyansen plommon från lavendel före jul.

söndag 20 november 2011

Titta han sitter (igen)

I helgen har Ofelia varit hos sin mormor, och Osvald passade på att träna på lite nya konster, som att sitta utan stöd:
 Tadaa!
 Så länge han har något annat att koncentrera sig på kan han sitta rätt länge.
Men så är han ju tre och en halv månad också. Precis lika gammal som Ofelia var när vi åkte till Italien och hon satt själv utan stöd för första gången:
Så här såg hon ut. De är faktiskt lite lika. Inte bara på grodställningen.

lördag 19 november 2011

Nedbäddad

Ofelia är mycket för att bädda ner sig själv, sin lillebror och sina gosedjur just nu. Så fort Osvald ligger på golvet springer hon och hämtar en filt att lägga över honom. Gosedjuren läggs på rad på någon av våra kuddar eller i hennes fåtölj och får ett litet täcke över sig. Det händer till och med att hon sveper in mig i ett överkast när jag ligger och ammar.

 Härom veckan bäddade hon ner en morot på köksgolvet. Med lakan och allt.

fredag 18 november 2011

Med Linda bakom kameran

Men! Jag har ju glömt att visa bilderna som fotografen Linda Forsell tog på mig och Osvald när hon intervjuade oss för Språktidningen när Osvald var någon månad gammal: