Skrållan?

En av alla fina saker med ljusa försommarkvällar är att man kan gå en extra gång till parken. Vi har en liten lekpark på berget med utsikt över vattnet här nedanför oss. I går kväll var jag där med barnen medan Peter var ute och åt 70-talsmat på restaurang. Ofelia som har tittat en del på Saltkråkanfilmen om Malins lilla unge Skrållan som rymmer hela tiden, började leka att hon letade efter Skrållan.

"Skrållan" gick hon runt och ropade. Efter ett tag hade hon engagerat de andra barnen i lekparken i sökandet. "Skrållan" ropade de allihop, medan de letade under bänkar, i sandlådan, bakom rutschkanan och i olika skrymslen i berget. Varje gång de tittat på ett nytt ställe kom de ut och tittade på varandra, slog ut med armarna och skakade på huvudet. "Näe, ingen Skrållan". Och: "Skrållan borta!".

Alltså barn. Finns det något roligare?

Osvald 10 månader

 

Så blev Osvald tio månader. Nu har jag nästan helt slutat amma honom. Han har börjat dricka välling och det gör att han sover bättre om nätterna. Fast han är fortfarande ganska morgonpigg. Och så har han lärt sig att peka på lampan och säga DÄR!

Han står korta stunder utan stöd nu. Och så har han kommit på hur man klättrar upp på bordet. Helt livsfarligt ju! Jag får hjärtstillestånd lite titt som tätt som han håller på. Älskade lilla unge.

Ny frisyr bara

Ibland får man hjälpa naturen på traven lite. Frågor på det?

Vad ska man göra med alla barnteckningar?

 Små barn ritar och målar som bekant en hel del.

 Som stolt förälder vill man ju spara precis varenda teckning.

Men vad gör man av alla teckningar? De får ju knappast plats på väggen allihop.

 För några veckor sedan var jag på en konferens om barns kreativitet. Där föreläste en konstpedagog som hade sparat sin sons alla teckningar från två års ålder och framåt.

 Medan hon visade hans konstnärliga utveckling på en storbildskärm fick jag en kul idé: Att i framtiden göra en bok av barnens teckningar.

Tanken är att samla alla små alster och skriva datum på baksidan. Sedan väljer jag ut några från varje månad för att fånga in barnets utveckling, från ilskna prickar och runda ringar till streckgubbar och allt mer komplicerade saker. Bilderna fotograferar jag av och sedan, när barnen tar studenten och är redo att flytta hemifrån, gör jag varsin fotobok av alltihop.

 För att göra sparandet enkelt har jag givit barnen varsin låda att lägga ner teckningar, collage och målningar i. Eftersom lådorna måste stå framme och vara lättillgängliga, ville jag att de skulle vara lite finare. Så jag tapetserade två gamla postorderkartonger med gamla Josef Franktapeter som blivit över.

  Osvalds låda är fortfarande ganska tom.

Men Ofelias är full av fina saker. När det inte går att få i mer tömmer jag lådan i en större och mer skrymmande sak som får stå gömd på vinden.

Osvald fick ett brev

Om tre månader börjar han på dagis. Kom han inte till världen alldeles nyss bara?

Lite då och då måste blöjhinken tömmas

Hemmakontoret flyttar ut på balkongen

Att vara frilansare har sina fördelar. Som att man kan jobba när och var man vill. Om försommaren kan man till exempel jobba ute på balkongen. Tyvärr var jag tvungen att flytta in strax efter att bilderna togs. Balkongjobbstiden är tydligen inte riktigt här än. Pollen - I hate you.

När min kille blev en gammal goding

 I går var ingen vanlig dag, för i går var Peters 40-årsdag. De senaste veckorna har han varit så upptagen med manuset, att han inte hann ordna någon födelsedagsfest. Men han blev ordentligt firad i alla fall. Jag och barnen gick upp strax före 6 och bakade och fixade.

 Peter fick sovmorgon till halv nio, innan vi tågade in och sjöng för honom.

 Sedan packade vi en liten väska med sådant vi hade bakat och gav oss ut på äventyr. Solen sken och körbärsblommorna var rosa. Peter trodde att vi skulle ha en liten picknick, bara vi fyra. Men se det skulle vi inte alls.

 Jag och hans vänner hade nämligen förberett en överraskningsfest i Svandammsparken.

Det var så himla fint när vi kom. Alla sjöng...

... och Ulf hade satt upp ballonger och serpentiner i träden.

 Peter blev förstås jätteglad. Han hade inte anat någonting.

 Vi drack champagne...

... lekte med ballonger...

 Och åt tårta.

 Alla hade bidragit till picknicken.

 Johanna hade bakat den här fantastiska tårtan med 40 rosor på.

 Sedan minglade vi runt och hade roligt...

 ... tills det bara var vi kvar.

 Ofelia hade sprungit runt och lekt så mycket att hon var alldeles rosenkindad.

 Och Peter var hur nöjd som helst.

 Sedan åkte vi hem till Peters mamma och åt födelsedagsmiddag och drack mer champagne.

Ofelia lekte med sin kusin Egil. "Jag tycker om dig" sa hon när de utmattade slog sig ner framför Djungelboken.

Vad vi gör om eftermiddagarna

När man är föräldraledig får man bara ha storasyskon på dagis mellan klockan 9 och 15. Så efter mellis går antingen jag eller Peter eller båda två och hämtar Ofelia. Osvald får alltid följa med, vilket är bra för det gör att han lär känna personalen och de andra kompisarna lite inför dagisstarten i augusti.

Sedan går vi och de andra barnen med småsyskon och föräldralediga föräldrar till parken. Oftast springer barnen i förväg, hand i hand. Enligt personalen på dagis har de aldrig varit med om att ha en sådan här barngrupp tidigare. Barnen är så förtjusta i varandra och går runt och kramas hela tiden.

Medan Ofelia och de andra stora barnen springer runt i parken och åker rutschkana, sitter Osvald och hans kompis Ester och sträcker en pinne fram och tillbaka mellan varandra. Ester ska också börja på vårt dagis till hösten.

När hon inte är där puffar Osvald betänksamt på sin pinne, som vore det en pipa.

Alltså denna unge. Hur söt?

Helgen som gick

Jag är fortfarande lite dålig på att uppdatera bloggen för jag är så in till benen trött just nu. Peter också. Vi hann ju inte riktigt klart med avvänjningen innan Ofelia kom hem, så Osvald vaknar fortfarande flera gånger om nätterna, och det händer att jag ammar honom för att få somna om. Dessutom vaknar han före klockan 6 och vill gå upp. Det vill inte jag, om jag säger så. Särskilt som Ofelia inte vill lägga sig om kvällarna. Det är så ljust ute att hon inte somnar förrän framåt halv tio. Det är dags att börja ransonera hennes middagsvila på dagis tror jag.

Annars har helgen varit fin. Jag har visst inte tagit så mycket kort, men det här är i korthet vad vi har sysslat med:

I fredags var det fint väder och det är väldigt mycket mysigare att hänga med barnen i parken då. På kvällen var P på bokcirkelmiddag, och jag läste ut Kerstin Ekmans Grand finale i skojarbranschen till min egen bokcirkel.

På lördagen regnade det, så jag tog med barnen till Kultureskapaden där det var Astrid Lindgrentema. Vi gjorde ett litet tittskåp med Pippis sockerdricksträd. På kvällen korrläste vi Peters manus. Det är så himla himla nära att bli färdigt nu.

På söndagen var det fantastiskt väder, så vi strosade ner till lurparken vid Telefonplan. Där lämnade jag familjen och gick på vintagemässa och fyndade fyra klänningar. Det fanns massor av andra fina saker också, men inga loppispriser direkt. Efter lite sushi med familjen åkte jag på bokcirkelträff i Madeleines studio. Första delen av samtalet gick i marenguetakt, eftersom en annan fotograf var där samtidigt och fotograferade dans. Sedan åkte jag hem och fortsatte att läsa korr innan ögonen föll ihop av trötthet. Då var det bara att krypa i säng och gå på nattjänsten igen.

Du ska också glädja andra som på denna jorden vandra, klappa händerna när du är riktigt glad

När Osvald fyllde nio månader glömde jag berätta att han hade lärt sig att vinka. För några dagar sedan lärde han sig även att klappa händerna. Nu klappar han mest hela tiden och förväntar sig självklart att vi faller in i klappandet. Det är en härlig tid, när hela familjen brister ut i spontana applåder titt som tätt, mitt i maten, mitt i leken, mitt i sagostunden.

Folk borde kanske klappa händerna oftare. Det gör ändå att man blir lite lyckligare och känner sig lite mer uppskattad. Nästan som skrattyoga.

Jag ska bygga dig ett torn av papp

Eftersom vi har en öppen spis brukar vi spara våra äggkartonger för att elda upp dem. Vi bakar ju som bekant en hel del och därför blir det också en hel del kartonger, och så här års blir det tyvärr inte särskilt många brasor. Därför har vi använt lådorna som leksaker till barnen i stället. Härom dagen kom jag på att de skulle bli ännu roligare (och framför allt finare) med lite färg. Dessutom är det ett perfekt pyssel att göra med barn.

 Allt som behövs är några tomma äggkartonger. Självklart ska det vara ekologiska ägg, inte för att det är något särskilt med själva lådan utan för att hönorna inte ska behöva lida.

 Riv bort etiketterna om det finns några.

 Sedan är det bara att måla. Vi tog akrylfärg eftersom det var det vi hade hemma, och för att det inte löser upp pappen. Vi utgick från färgerna vit, blå, röd och gul, och medan vi tog fram de nyanser vi ville ha pratade vi lite om vilka färger som ska blandas för att göra lila, rosa, orange, grön och turkos.

 Sedan är det klart, och bara att börja bygga torn, tåg eller små skulpturer.