söndag 17 juni 2012

En helg i Varberg


 I fredags tog jag bussen och mötte upp Hanna i Varberg, där vi hade hyrt ett litet strandhus.
 Vi hade inte setts på evigheter, så planen var att prata, dricka vin och sova ostört om nätterna. Och så blev det också.
 
På fredagskvällen tittade vi förstås på fotboll också. Det var deppigt att Sverige åkte ur EM. Men jag var glad ändå, för Hanna hade med sig fina presenter från Paris.
Det var alldeles tyst där i huset vid havet, och efter en helt ljuvlig natts ostörd sömn blev det lördagmorgon och vi bestämde oss för att ta en titt på stan. Så här ser Varbergs fästning ut till exempel.
Sedan gick vi på loppisrunda. Det fanns många fina saker, men inga loppispriser direkt, så då fick det vara.
 När vi hade vänt på varenda kakburk promenerade vi ner till kallbadhuset.
 
Vi slog oss ner och kikade lite på kartan.
 Efter att ha vilat fötterna en stund blev vi hungriga och gick till stadshotellet för att äta lunch. Där var det kristallkronor i taket, men kameran fick stanna i väskan.
 Sedan gick vi ner till hamnen igen och köpte glass. Vi valde lite olika storlek. Hanna tog en med tre kulor, vispgrädde, sylt och... en mumsmums. Vilken är mest semester? Undrade Hanna och fnyste föraktfullt åt min ensamma lilla kula.

 Sedan spejade vi lite efter båtar. Är man vid havet så är man.
 Sedan tog vi ett gruppfoto. Hej hej!
 Nämen, vad hände här? Den dagen man slutar skratta åt kaninöronskämtet är man illa ute.
Sedan drabbades vi av attitydproblem och kände att det var dags att dra oss tillbaka till huset på stranden igen.
 I kylen låg en kall flaska rosé och väntade.
 Vi tog med oss den och gick till stranden.
 Och så satt vi sanden och pratade om livet och tittade på horisonten och alla surfare.
 När flaskan var urdrucken började det skymma och då gick vi tillbaka till huset, lagade middag och bestämde oss för att en gång för alla radera rumble-appen i våra iPhones, eftersom det finns så mycket annat vi vill göra av vår tid. Trots det hann vi spela ytterligare två omgångar mot varandra där vi låg i varsin säng i varsitt sovrum i världens lyxigaste lilla strandhus.
Sedan blev det söndag och vi packade ihop och åkte hem. Och så var det med världens finaste helg i Varberg.

fredag 15 juni 2012

Sommarlov


Efter dagis i eftermiddag går Ofelia på sitt första sommarlov. Vi också, även om jag kommer att jobba mer än jag hade tänkt från början. Men det fina med frilanslivet är ju att jag kan jobba var som helst - i en solstol om jag så vill.

Vi inleder sommarlovet med att vila upp oss lite på olika håll. Ofelia ska hänga med sin mormor och Bruno. Peter och Osvald håller ställningarna hemma i stan och själv hoppar jag på en buss och åker västerut för en helg vid havet med en av mina bästa vänner. Det blir mina två första nätter utan Osvald och det ska bli underbart att få sova ostört. Men jag gissar att jag kommer att sakna hans varma lilla pyjamaskropp på min arm lite grann i alla fall.

torsdag 14 juni 2012

Just dä!

Det är så himla intressant att följa på nära håll hur ett barn lär sig ett språk. Ofelia sätter ihop allt längre och allt mer komplicerade meningar och jag blir ofta förvånad över hur många ord hon kan. Vissa ord blir favoritord som återkommer hela tiden, och det är inte alltid hon är helt säker på hur hon ska använda dem.

Länge sa hon till exempel "inte HELLER" prick hela tiden. Så fort det var något hon inte ville så sa hon "Ofelia inte HELLER". Ibland blev det rätt, men ibland kändes det som att hon trodde att "heller" var någon slags förstärkningsord.

Nu har hon slutat med det. I stället säger hon "ja, just det" med eftertryck så att det låter: just DÄ! lite nu och då. Det låter så himla roligt. Man önskar ju att man kunde spela in henne mest hela tiden.

onsdag 13 juni 2012

Gröna små fingrar

 Blomlådorna på vår balkong har nog aldrig varit så prunkande så länge som de har varit i år.
 Det kanske beror på vädret. Men mer troligt på att Ofelia håller efter dem så väl. Hennes viktigaste uppgift är att klippa bort allt som blommat över, och hon tar uppgiften på största allvar.
 Varje kväll går hon ut med saxen i högsta hugg och tittar med lysten blick efter hängiga blomblad.
Det är lite godtyckligt vilka blommor som ryker. Ibland rycker hon tag i en alldeles ny liten knopp, lägger huvudet på sned och säger bekymrat: "lite dålig", innan hon höjer saxen med ett lika koncentrerat som förväntansfullt leende.
Över lag skulle man kunna säga att Ofelia älskar att vara på balkongen.
Osvald också, men honom får man hålla i prick hela tiden. Annars skulle vi inte ha ett enda blad kvar där ute.

onsdag 6 juni 2012

Grönt familjeliv - finns det?

Alltså det här med att leva miljövänligt när man har barn. Går det? För även om vi alltid köper ekologiskt, sopsorterar, inte äter kött, försöker tvätta på låga temperaturer, inreder med gamla antika prylar, bor i lägenhet och inte i hus, bara använder bilen när vi måste och i stort sett bara har ärvda kläder åt barnen så går jag runt och känner mig som en miljöbov.

Det är det här att vi plötsligt konsumerar enorma mängder hushållspapper, tvättar fler tvättmaskiner i veckan än jag vill räkna, går ut med flera fulla soppåsar om dagen (?!) och slänger matrester så gott som dagligen. Dessutom står det titt som tätt en kran och okynnesrinner i badrummet och blöjberget vi lämnar efter oss är skulle snart kunna mäta sig med Haga soptipp. Och gränsen för när vi "måste" ta bilen flyttas lite efter behag (för det är ju ändå smidigare att ta bilen än att åka kommunalt hem på kvällen osv osv).

Det enda i mitt liv som har blivit miljövänligare är att jag inte flyger lika mycket som innan jag hade barn. Eller jo, nästan lika mycket, för vi har ju ändå rest en del. Men inte lika långt. Barnen har trots allt aldrig varit utanför Europa, och det är faktiskt bara en gång hittills som något av barnen har rest på eget säte. Men ändå.

Hur förklarar man för en tvååring som äter två tuggor på en smörgås innan hon beställer fram youghurt som hon inte heller äter, att det inte är bra för miljön?