söndag 29 december 2013

En egyptier och en epigon på e-fest


I november varje år ställer Emma och John till med bokstavsfest där alla ska klä ut sig till något som börjar på årets bokstav. I år hade turen kommit till bokstaven E. Jag tänkte först vara engelsk konfekt, men ångrade mig i sista sekund – och det var tur för det var en annan tjej som kommit på samma briljanta idé. I stället bestämde jag mig för att vara egyptier.

Peter var utklädd till epigon (efterapare och osjälvständig efterföljare) vilket han gestaltade genom att efterapa mig. 


Därför såg han också ut som en egyptier. Så smart!


Det enda jobbiga med våra kostymer var att vi var tvungna att hålla oss i profil hela tiden. Vi övade lite innan för säkerhets skull.


Till slut kändes det som att det satt. Då tog Peter på sig sina sandaler och så åkte vi genom vinterkvällen till festen.

Och vet ni? Vi vann pris i kategorin "mest lika". Hur flott? Särskilt som det var så många andra som var så bra utklädda. Om ni är nyfikna kan ni kolla in den fina filmen som Elsa Billgren gjorde och lade upp här.

lördag 28 december 2013

Familjen som valde att flytta från Södermalm till ett palestinskt flyktingläger när de fick barn

 I maj förra året åkte jag och kameran till Jenin på palestinska Västbanken.
Jag skulle göra ett reportaget om den här familjen som valde att flytta till ett flyktingläger för att driva Frihetsteatern och göra livet för barn och ungdomar i lägret lite bättre.
 Jag var där i tre dagar och följde dem i deras vardag.
 Gick på marknaden...
... och fotograferade tvååringen när hon lekte med grannflickan.
 Jag följde med till hennes dagis...
... och till Jenins enda lekpark som ligger trasig och nedgången precis utanför flyktinglägret.
 Jag hängde med familjen i köket som de delade med en annan familj...
... och följde med när minstingen hälsade på på teatern.
 Nu finns reportaget ute i senaste numret av Vi föräldrar.
Där kan du se fler bilder och läsa om hur livet i ett palestinskt flyktingläger ser ut, både för den här familjen och för de som faktiskt inte kan välja att bo där eller inte. Läs om familjens rädsla för att något ska hända barnen, om känslan av att inte kunna välja att inte engagera sig, barn som lär sig arabiska och glädjen i att träffa så många spännande människor från hela världen. Spring och köp vetja!

torsdag 31 oktober 2013

Världens läskigaste tomte?


I dag firar barnen Halloween på dagis. Därför var det ett skelett och en... eh... jultomte som gick ut genom dörren i morse. Kanske lite oväntat, men man måste faktiskt inte vara läskig på Halloween bara för att alla andra barn är utklädda till häxor och mumier.

Kan ni gissa vem av O-barnen som klädde ut sig till vad?

Ps. Pumplyktan här ovanför har Pumppeter gjort.

onsdag 30 oktober 2013

En del namn är svårare än andra att uttala, del 4

Osvald: Kapper säger att jag heter Ossi.

Jag: Vad säger du då till Kasper?

Osvald: Jag heter Ossall. Min pappa säger att jag heter Ossall.

tisdag 29 oktober 2013

"Kom och köp glass!"

Ni kanske undrar vad vi gör av alla gamla äggkartonger nu när barnen börjar bli för stora för att bygga med sina fina byggklossar? Då kan jag tala om att vi till exempel använder dem till att göra glasstrutar när vi leker glasskiosk. Det är lätt som en plätt. Riv bara ut strutarna och rita lite rutmönster runt om. Ofelia tyckte att de skulle bli ännu finare om de var gula, så hon gick över dem med en gul tuschpenna också.
Glass kan man göra av silkespapper eller bomull. Ännu finare blir det med små skyltar också.
 Sedan är det bara att börja leka. Precis som i en riktig glasskiosk får kunden bestämma om hen vill ha strut eller bägare. Sedan får man välja smak. Jag tog vanilj.
 Om man vill får man strössel också. Det hade vi gjort av garn.
"En servett runt struten, om du spiller mamma!"
"Varsågod!"

måndag 28 oktober 2013

Lite skwee, en särskilt fin tapetbit och så en brunch på det


Man måste verkligen inte åka bort eller ha en massa storslagna planer för att det ska bli en bra helg. Det räcker med lite sådant här:

Att ha ställt in sig på en fredagkväll på tremanhand med barnen och sedan få spontanbesök av en hel hop släktingar som leker kurragömma och spelar spel.

Att stanna inne en regnig lördag och pyssla ihop en hemgjord glasskiosk med Ofelia.

Att barnen är på lördagsmys hos sin moster på lördagskvällen medan jag och P går på 40-årsfest på Kafé Lyran och dansar till skwee.

Att byta till vintertid så att man får en extra timmes sömn. (Det här är särskilt bra när barnen kommer hem och väcker en 8.25 eftersom deras moster ska gå jour.)

Att sedan få smita i väg några timmar och gå på söndagsbrunch på Marie Laveau med Charlotta och Sofia och titta på ett youtubeklipp på en sådan här gullig och livsglad unge.

Och förstås: Att ta en fika med Sara och få en bit av den finaste av William Morristapeter i present.

Så himla flott att just den här helgen innehöll allt det.

söndag 27 oktober 2013

Vissa namn är svårare än andra att uttala, del 3

Jag i lekparken: Har ni sett Osvald?

Matilda, 2 år (med lätt stressad uppsyn): Vi måste hitta Ocklad!

lördag 26 oktober 2013

fredag 25 oktober 2013

fredag 18 oktober 2013

En Londonresa och ett museum att älska

I september åkte jag och Peter på en liten jobbresa till London. Vi kom dit på tisdagseftermiddagen, åt dumplings i Soho, suktade efter alla fina saker på Liberty och promenerade över ån till Tate modern för att se en utställning och dricka vin i baren. Tänk vad lyxigt att få åka på jobbresa tillsammans. Ungefär så som det var jämt, innan vi fick barn.
På onsdagsförmiddagen fikade vi med några vänner i närheten av Brick lane och sedan skildes jag och Peter åt för att jobba lite på varsitt håll. Medan P spelade in en film och hade möte med sitt engelska förlag, tog jag tunnelbanan upp till Walthamstow. En kort promenad nedför den här gatan tog mig till ett tjusigt gammalt 1700-talshus.
Närmare bestämt hit, till William Morris Gallery. "Min drömplats på jorden" som min tapettokiga kompis Louise hade beskrivit det.
Jag som också är smått besatt av William Morris fina mönster (till höger i bilden) kan inte annat än hålla med om att det här är världens finaste museum.
Förutom att lära sig mer om designern, konstnären, poeten och socialisten William Morris kan man fundera över vilka tapeter man helst skulle vilja ha där hemma, tänka över världens orättvisor, förundras över hantverksskickligheten och prova på att rita egna mönster.
Eller strosa runt lite i trädgården som en gång inspirerat William Morris, eftersom han själv bodde här i huset som tonåring. Men jag var ju här på jobb, så jag passade även på att ta en massa bilder och intervjua curatorn som har sett till att det här har blivit Årets museum.
Kanske att jag klämde lite på allt i shoppen och köpte en hel trave Morrismönstrade servetter också. Världens snyggaste paraply fick såklart också följa med hem. Och det var tur, för på kvällen när vi skulle gå på PR-middag med Peters förlag började det regna. Så som det gör ibland om hösten i London.
Sedan blev det torsdagsmorgon och vi åkte hem till barnen. Och prick fyra veckor senare, den 10 oktober, kom tidningen med mitt reportage om museet i kulturdelen. Någonstans i slutet, efter alla uppslag med spekulationer om vem som skulle få Nobelpriset i litteratur, om ni nu råkade missa det.