Med en diskborste som mikrofon i Leksand

I fredags packade jag bilen full av bra människor och åkte till Leksand.

För att kvällsbada i ett solnedgångsrosa Siljan och känna att sommaren faktiskt inte riktigt är slut än, även om alla tjatar om hösten hela tiden.

 Självklart passade vi på att dricka en massa vin och nattdansa i köket med diskborstar som mikrofoner.

För att sedan sova alldeles ostört en hel natt och vakna nästa morgon och ha den här utsikten från sovrumsfönstret.

 Det är min kompis Charlotta som har det här underbara stället i Dalarna.

 Vi var där hela helgen, jag, Charlotta, Sara och Sofia.

 Vi gjorde bara mysiga grejer.

Åt  frukost på bron.

 Åkte på loppisrunda och kollade in Jobs tyger.

Funderade lite över framtida projekt.

Åt glass.

 Och skrattade väldigt mycket.

 Kanske låtsades vi att vi var ett band för en liten stund.

 Och så sprang jag en runda och tänkte att här i Dalarna skulle jag gärna vara lite mer.

Medan jag sprang improviserade Sofia ihop det här brödet och jag förstod att den här braiga människan måste jag hänga mycket mer med.

 Sedan dukade vi upp i trädgården.

 För vi skulle äta kräftor.

 Sara hade självklart med sig kräfthattar. Man älskar ju människor som ser värdet i detaljerna.

 Sedan åt vi tusen färska kräftor och eftersom Sofia och Charlotta nyss startat mikrobryggeri...

 ... passade vi på att testa öl.

Jag som inte är lika insatt i ölvärlden fick rangordna dem i godhetsordning och så här blev min lista. Lite osäker på ordningen mellan trean och fyran där, men ni vet hur det är, man hinner glömma hur det förra ölet smakade i samma stund som man har hällt upp nästa.

Godast var i alla fall det här. Från Dalarna och allt.

 Alltså, den här människan. Jag är så glad att hon bjöd in oss.

 Sedan satt vi där och smidde planer inför vårt nästa äventyr.

När mörkret föll kröp Charlotta i sin röda kräfttröja. Man älskar ju folk som klär sig efter temat.

 Sedan blev det sent och för kallt för att vara ute.

Så vi gick in och spelade spel. Helt klart en av sommarens mysigaste helger.

Den stora glassfesten

Förra söndagen var det äntligen dags för Osvalds stora glassfest. Självklart fick han och kalaset en egen logga.

Fast själva glassillustrationen är inte min, utan kommer härifrån.

Jag skrev ut en hel hög med glassar och klistrade på inbjudningskorten. Och sedan återanvände jag en av dem till etiketter och skyltar.

Vi hade önskat oss solsken, men det blev någon slags storm. Men så länge det inte regnar är det ändå roligare att vara utomhus, så vi bestämde oss för att hålla till på berget nedanför oss. Det är så himla fint där, med lekparken och utsikten över Vinterviken. För att det skulle bli extra fint, pyntade vi med vimplar och ballonger som smällde som fyrverkerier i vinden.

Och så dukade vi upp med snittar och fläderdrinkar. Recept till ett par av snittarna hittade vi i mina vänners finfina bok Vintageparty som förövrigt är full av inspiration för dem som gillar temafester.

När man har picknick med barn är det bra att lämna finglasen hemma. Men det kändes så trist med plastmuggar, så vi återanvände gamla syltburkar till drinkarna och gjorde egna etiketter.

Ofelia, min assistent, hjälpte till att klippa, klistra och placera ut sugrör.

Födelsedagsbarnet sov precis innan kalaset, så han var lite seg i starten. Men det var inget som inte lite presentöppning kunde råda bot på.

 Han fick så många fina presenter och medan barnen lekte med dem...

... passade vi på att hämta glassen.

 Barnen tyckte att det såg himla gott ut.

  De funderade lite på vad de skulle välja för smaker.

 Vanilj förstås!

 Och hallon.

De fyllde sina strutar.

 Och dekorerade med strössel och färska bär.

 Födelsedagsbarnet var väldigt nöjd.

 Matilda också.

Jag tyckte nog att romrussin var godast. Och körsbärsglassen. Min syster, vars hand ni ser här på bilden, gillade särskilt den med choklad. Linda Lomelino skulle nog ha varit stolt om hon såg oss. Tyvärr var det svårt att ta fina bilder, eftersom jag själv hade en strut i handen.

 Barnen skulle säkert ha kunnat äta tre sådana här.

 Eller kanske fyra.

När de första var uppätna...

 ... gick alla och fyllde på.

När strutarna tog slut fick det bli skålar.

 Sedan blev det fiskdamm.

 För hur mycket glass man än klämt i sig, orkar man alltid fiska.

 Så himla spännande. Ska det bli ett bottennapp med någon gammal stövel igen?

 Och lyckan, när man får en godispåse på kroken.

Sedan ställde kusinerna upp sig för den årliga fotograferingen. Förra året tog jag ett likadant precis här på Ofelia, Egil och Julia.

 Det är en utmaning att få ett barn att le på beställning. Och nästan omöjligt med fem ungar.

 Men kolla, här lyckades det nästan.

Sedan sa himlen i från men det gjorde inget, för vi hann precis packa ihop, tacka för alla fina presenter och gå upp till oss, innan de första dropparna började falla.