Du ska också glädja andra som på denna jorden vandra, klappa händerna när du är riktigt glad

När Osvald fyllde nio månader glömde jag berätta att han hade lärt sig att vinka. För några dagar sedan lärde han sig även att klappa händerna. Nu klappar han mest hela tiden och förväntar sig självklart att vi faller in i klappandet. Det är en härlig tid, när hela familjen brister ut i spontana applåder titt som tätt, mitt i maten, mitt i leken, mitt i sagostunden.

Folk borde kanske klappa händerna oftare. Det gör ändå att man blir lite lyckligare och känner sig lite mer uppskattad. Nästan som skrattyoga.