När min kille blev en gammal goding

 I går var ingen vanlig dag, för i går var Peters 40-årsdag. De senaste veckorna har han varit så upptagen med manuset, att han inte hann ordna någon födelsedagsfest. Men han blev ordentligt firad i alla fall. Jag och barnen gick upp strax före 6 och bakade och fixade.

 Peter fick sovmorgon till halv nio, innan vi tågade in och sjöng för honom.

 Sedan packade vi en liten väska med sådant vi hade bakat och gav oss ut på äventyr. Solen sken och körbärsblommorna var rosa. Peter trodde att vi skulle ha en liten picknick, bara vi fyra. Men se det skulle vi inte alls.

 Jag och hans vänner hade nämligen förberett en överraskningsfest i Svandammsparken.

Det var så himla fint när vi kom. Alla sjöng...

... och Ulf hade satt upp ballonger och serpentiner i träden.

 Peter blev förstås jätteglad. Han hade inte anat någonting.

 Vi drack champagne...

... lekte med ballonger...

 Och åt tårta.

 Alla hade bidragit till picknicken.

 Johanna hade bakat den här fantastiska tårtan med 40 rosor på.

 Sedan minglade vi runt och hade roligt...

 ... tills det bara var vi kvar.

 Ofelia hade sprungit runt och lekt så mycket att hon var alldeles rosenkindad.

 Och Peter var hur nöjd som helst.

 Sedan åkte vi hem till Peters mamma och åt födelsedagsmiddag och drack mer champagne.

Ofelia lekte med sin kusin Egil. "Jag tycker om dig" sa hon när de utmattade slog sig ner framför Djungelboken.

Vad vi gör om eftermiddagarna

När man är föräldraledig får man bara ha storasyskon på dagis mellan klockan 9 och 15. Så efter mellis går antingen jag eller Peter eller båda två och hämtar Ofelia. Osvald får alltid följa med, vilket är bra för det gör att han lär känna personalen och de andra kompisarna lite inför dagisstarten i augusti.

Sedan går vi och de andra barnen med småsyskon och föräldralediga föräldrar till parken. Oftast springer barnen i förväg, hand i hand. Enligt personalen på dagis har de aldrig varit med om att ha en sådan här barngrupp tidigare. Barnen är så förtjusta i varandra och går runt och kramas hela tiden.

Medan Ofelia och de andra stora barnen springer runt i parken och åker rutschkana, sitter Osvald och hans kompis Ester och sträcker en pinne fram och tillbaka mellan varandra. Ester ska också börja på vårt dagis till hösten.

När hon inte är där puffar Osvald betänksamt på sin pinne, som vore det en pipa.

Alltså denna unge. Hur söt?

Helgen som gick

Jag är fortfarande lite dålig på att uppdatera bloggen för jag är så in till benen trött just nu. Peter också. Vi hann ju inte riktigt klart med avvänjningen innan Ofelia kom hem, så Osvald vaknar fortfarande flera gånger om nätterna, och det händer att jag ammar honom för att få somna om. Dessutom vaknar han före klockan 6 och vill gå upp. Det vill inte jag, om jag säger så. Särskilt som Ofelia inte vill lägga sig om kvällarna. Det är så ljust ute att hon inte somnar förrän framåt halv tio. Det är dags att börja ransonera hennes middagsvila på dagis tror jag.

Annars har helgen varit fin. Jag har visst inte tagit så mycket kort, men det här är i korthet vad vi har sysslat med:

I fredags var det fint väder och det är väldigt mycket mysigare att hänga med barnen i parken då. På kvällen var P på bokcirkelmiddag, och jag läste ut Kerstin Ekmans Grand finale i skojarbranschen till min egen bokcirkel.

På lördagen regnade det, så jag tog med barnen till Kultureskapaden där det var Astrid Lindgrentema. Vi gjorde ett litet tittskåp med Pippis sockerdricksträd. På kvällen korrläste vi Peters manus. Det är så himla himla nära att bli färdigt nu.

På söndagen var det fantastiskt väder, så vi strosade ner till lurparken vid Telefonplan. Där lämnade jag familjen och gick på vintagemässa och fyndade fyra klänningar. Det fanns massor av andra fina saker också, men inga loppispriser direkt. Efter lite sushi med familjen åkte jag på bokcirkelträff i Madeleines studio. Första delen av samtalet gick i marenguetakt, eftersom en annan fotograf var där samtidigt och fotograferade dans. Sedan åkte jag hem och fortsatte att läsa korr innan ögonen föll ihop av trötthet. Då var det bara att krypa i säng och gå på nattjänsten igen.

Du ska också glädja andra som på denna jorden vandra, klappa händerna när du är riktigt glad

När Osvald fyllde nio månader glömde jag berätta att han hade lärt sig att vinka. För några dagar sedan lärde han sig även att klappa händerna. Nu klappar han mest hela tiden och förväntar sig självklart att vi faller in i klappandet. Det är en härlig tid, när hela familjen brister ut i spontana applåder titt som tätt, mitt i maten, mitt i leken, mitt i sagostunden.

Folk borde kanske klappa händerna oftare. Det gör ändå att man blir lite lyckligare och känner sig lite mer uppskattad. Nästan som skrattyoga.

Jag ska bygga dig ett torn av papp

Eftersom vi har en öppen spis brukar vi spara våra äggkartonger för att elda upp dem. Vi bakar ju som bekant en hel del och därför blir det också en hel del kartonger, och så här års blir det tyvärr inte särskilt många brasor. Därför har vi använt lådorna som leksaker till barnen i stället. Härom dagen kom jag på att de skulle bli ännu roligare (och framför allt finare) med lite färg. Dessutom är det ett perfekt pyssel att göra med barn.

 Allt som behövs är några tomma äggkartonger. Självklart ska det vara ekologiska ägg, inte för att det är något särskilt med själva lådan utan för att hönorna inte ska behöva lida.

 Riv bort etiketterna om det finns några.

 Sedan är det bara att måla. Vi tog akrylfärg eftersom det var det vi hade hemma, och för att det inte löser upp pappen. Vi utgick från färgerna vit, blå, röd och gul, och medan vi tog fram de nyanser vi ville ha pratade vi lite om vilka färger som ska blandas för att göra lila, rosa, orange, grön och turkos.

 Sedan är det klart, och bara att börja bygga torn, tåg eller små skulpturer.

Så gick det

Jodå, det gick bättre än vi befarade. Osvald ville ju inte riktigt komma till ro i fredags kväll, men så fort Peter hade gått och lagt sig sov Osvald som en prins på hans arm resten av natten. Han vaknade några gånger, men somnade om efter lite sång.

Jag sov desto sämre. Mjölkproduktionen är ju inställd på ett konstant nattammande, så jag hade det allt annat än bekvämt där jag sov i Ofelias lite för korta barnsäng i arbetsrummet.

Andra natten gick ungefär likadant. De enda som inte sov var jag och bröstpumpen.

Nu har jag snart ammat färdigt för den här gången. Det känns både bra och lite sorgligt. Det är ju fint att Osvald blir mer självständig, och att jag får tillbaka min kropp och kan börja gå upp i vikt igen. Samtidigt är det ganska mysigt att amma.

Förra helgen hade vi några vänner på middag och då pratade vi om att det utsöndras ett hormon när man ammar, som man kan bli beroende av. Elin berättade att hon hade blivit helt deppig när hon slutade, för att det var så svårt att tända av. Men det är samma hormon som utsöndras även av annan beröring, så man kan ju för all del se till att kramas lite extra i övergångsfasen.

I värsta fall kan man tydligen ta till ett tyngre täcke, det ska visst ha samma effekt.

Operation sluta nattamma

För några timmar sedan inleddes operation sluta nattamma. Osvald lade sig vid sju, efter att ha vägrat vällingen som vanligt, och har redan vaknat sju gånger sedan dess. Peter är där inne i detta nu och går fram och tillbaka med en skrikande Osvald i famnen

Om han bara tog välling, då skulle det vara lättare. Det känns liksom så fruktansvärt hårt att tänka att han är hungrig.

Planen är att jag ska sova i arbetsrummet, men jag tror inte att någon av oss kommer att få så mycket sömn om det fortsätter så här. Det känns inte bra detta. Inte bra alls.

Det är inte nödvändigt men bra om barnets glass matchar mammans klänning

Sovmorgon?

Alltså det här med att barn sover som bäst när de sover borta... I lördags sov Ofelia över hos sin farmor. Gå och lägg dig i tid, varnade vi, eftersom Ofelia vaknar tidigt.

"Tidigt? Vi vaknade nu", svarade Lillemor i SMS klockan kvart i tio morgonen efter.

Själva hade vi varit uppe sedan 5.50 med Osvald.

Osvald nio månader

I måndags blev Osvald nio månader. I Trotsboken står det att bebisar blir som passionerat förälskade i sina mammor och pappor i just den här åldern. I vårt fall är det helt ömsesidigt. Han har ju alltid varit bedårande, men just nu är han gulligare än någonsin! Och så stor plötsligt. Leker för sig själv i lekparken, med skor och allt.

Han går själv längs soffan och har börjat stå och balansera utan stöd korta stunder.

Han leker bra själv, men det är ju roligast när vi är med. Framför allt gillar han att ge oss leksaker för att sedan få tillbaka dem. Varsågod säger vi, "ta" svarar han. Och så skrattar han så han kiknar när jag håller ansiktet i profil och låtsas äta upp leksaker för att sedan "kasta upp" dem igen. Det är nog mitt mest lyckade skämt någonsin, för Ofelia tyckte också att det var hysteriskt kul i hans ålder.

Och mer? Jo, han har börjat äta lite större portioner till lunch och middag. Men den största näringen får han fortfarande nattetid från mig. Och nu har jag inte en gnutta fett kvar på kroppen, så i helgen som kommer ska vi köra avamning. Ofelia ska vara hos sin mormor så att Peter kan fokusera på Osvald om nätterna. Mer om det närmare helgen.