Gröna små fingrar

 Blomlådorna på vår balkong har nog aldrig varit så prunkande så länge som de har varit i år.

 Det kanske beror på vädret. Men mer troligt på att Ofelia håller efter dem så väl. Hennes viktigaste uppgift är att klippa bort allt som blommat över, och hon tar uppgiften på största allvar.

 Varje kväll går hon ut med saxen i högsta hugg och tittar med lysten blick efter hängiga blomblad.

Det är lite godtyckligt vilka blommor som ryker. Ibland rycker hon tag i en alldeles ny liten knopp, lägger huvudet på sned och säger bekymrat: "lite dålig", innan hon höjer saxen med ett lika koncentrerat som förväntansfullt leende.

Över lag skulle man kunna säga att Ofelia älskar att vara på balkongen.

Osvald också, men honom får man hålla i prick hela tiden. Annars skulle vi inte ha ett enda blad kvar där ute.

Det här att bullarna är större än ens eget huvud

Grönt familjeliv - finns det?

Alltså det här med att leva miljövänligt när man har barn. Går det? För även om vi alltid köper ekologiskt, sopsorterar, inte äter kött, försöker tvätta på låga temperaturer, inreder med gamla antika prylar, bor i lägenhet och inte i hus, bara använder bilen när vi måste och i stort sett bara har ärvda kläder åt barnen så går jag runt och känner mig som en miljöbov.

Det är det här att vi plötsligt konsumerar enorma mängder hushållspapper, tvättar fler tvättmaskiner i veckan än jag vill räkna, går ut med flera fulla soppåsar om dagen (?!) och slänger matrester så gott som dagligen. Dessutom står det titt som tätt en kran och okynnesrinner i badrummet och blöjberget vi lämnar efter oss är skulle snart kunna mäta sig med Haga soptipp. Och gränsen för när vi "måste" ta bilen flyttas lite efter behag (för det är ju ändå smidigare att ta bilen än att åka kommunalt hem på kvällen osv osv).

Det enda i mitt liv som har blivit miljövänligare är att jag inte flyger lika mycket som innan jag hade barn. Eller jo, nästan lika mycket, för vi har ju ändå rest en del. Men inte lika långt. Barnen har trots allt aldrig varit utanför Europa, och det är faktiskt bara en gång hittills som något av barnen har rest på eget säte. Men ändå.

Hur förklarar man för en tvååring som äter två tuggor på en smörgås innan hon beställer fram youghurt som hon inte heller äter, att det inte är bra för miljön?

Skrållan?

En av alla fina saker med ljusa försommarkvällar är att man kan gå en extra gång till parken. Vi har en liten lekpark på berget med utsikt över vattnet här nedanför oss. I går kväll var jag där med barnen medan Peter var ute och åt 70-talsmat på restaurang. Ofelia som har tittat en del på Saltkråkanfilmen om Malins lilla unge Skrållan som rymmer hela tiden, började leka att hon letade efter Skrållan.

"Skrållan" gick hon runt och ropade. Efter ett tag hade hon engagerat de andra barnen i lekparken i sökandet. "Skrållan" ropade de allihop, medan de letade under bänkar, i sandlådan, bakom rutschkanan och i olika skrymslen i berget. Varje gång de tittat på ett nytt ställe kom de ut och tittade på varandra, slog ut med armarna och skakade på huvudet. "Näe, ingen Skrållan". Och: "Skrållan borta!".

Alltså barn. Finns det något roligare?

Osvald 10 månader

 

Så blev Osvald tio månader. Nu har jag nästan helt slutat amma honom. Han har börjat dricka välling och det gör att han sover bättre om nätterna. Fast han är fortfarande ganska morgonpigg. Och så har han lärt sig att peka på lampan och säga DÄR!

Han står korta stunder utan stöd nu. Och så har han kommit på hur man klättrar upp på bordet. Helt livsfarligt ju! Jag får hjärtstillestånd lite titt som tätt som han håller på. Älskade lilla unge.

Ny frisyr bara

Ibland får man hjälpa naturen på traven lite. Frågor på det?

Vad ska man göra med alla barnteckningar?

 Små barn ritar och målar som bekant en hel del.

 Som stolt förälder vill man ju spara precis varenda teckning.

Men vad gör man av alla teckningar? De får ju knappast plats på väggen allihop.

 För några veckor sedan var jag på en konferens om barns kreativitet. Där föreläste en konstpedagog som hade sparat sin sons alla teckningar från två års ålder och framåt.

 Medan hon visade hans konstnärliga utveckling på en storbildskärm fick jag en kul idé: Att i framtiden göra en bok av barnens teckningar.

Tanken är att samla alla små alster och skriva datum på baksidan. Sedan väljer jag ut några från varje månad för att fånga in barnets utveckling, från ilskna prickar och runda ringar till streckgubbar och allt mer komplicerade saker. Bilderna fotograferar jag av och sedan, när barnen tar studenten och är redo att flytta hemifrån, gör jag varsin fotobok av alltihop.

 För att göra sparandet enkelt har jag givit barnen varsin låda att lägga ner teckningar, collage och målningar i. Eftersom lådorna måste stå framme och vara lättillgängliga, ville jag att de skulle vara lite finare. Så jag tapetserade två gamla postorderkartonger med gamla Josef Franktapeter som blivit över.

  Osvalds låda är fortfarande ganska tom.

Men Ofelias är full av fina saker. När det inte går att få i mer tömmer jag lådan i en större och mer skrymmande sak som får stå gömd på vinden.

Osvald fick ett brev

Om tre månader börjar han på dagis. Kom han inte till världen alldeles nyss bara?

Lite då och då måste blöjhinken tömmas

Hemmakontoret flyttar ut på balkongen

Att vara frilansare har sina fördelar. Som att man kan jobba när och var man vill. Om försommaren kan man till exempel jobba ute på balkongen. Tyvärr var jag tvungen att flytta in strax efter att bilderna togs. Balkongjobbstiden är tydligen inte riktigt här än. Pollen - I hate you.