Helgens lästips

Olika faser

 Ofelia är i huvudfotingsfasen och det är så roligt att se hur hon utvecklas. Hur ögonen börjar hamna på rätt ställe och inte i hårfästet. Att händer och fötter inte längre sitter flera centimeter från armar och ben (även om benen fortfarande inte riktigt sitter ihop med huvudet).

Osvald är i en helt annan fas. Helt underbar den med.

Osvalds bild av paradiset?

När Ofelia började på dagis i måndags, var det som att semestern tog slut och jobbhösten började på allvar även för min del. Därför kändes det lite märkligt att halva familjen fortsatte sommarsemestrandet. På måndagsförmiddagen åkte Osvald och Peter till Lidköping för att hänga med Peters mormor i stugan.

Det är väldigt fint att få lite ensamtid med bara ett av barnen. Och det blir mycket färre konflikter när jag kan ge Ofelia min odelade uppmärksamhet. Men det här är andra gången jag är i från Osvald i sommar och jag saknar honom så att jag blir tokig. Hans lena små kinder, hans gulliga lilla skratt. Tur att han kommer hem i dag.

Jag gissar att han har längtat efter mig också. Men det har verkligen inte gått någon nöd på honom. Som ni ser på bilden är stugtomten något av en stentuggares paradis.

Hjälp barnen i Sudan

Jag kan inte annat än hålla med Johanna om att det blev tusen gånger svårare att se bilder på barn som far illa när jag själv blev mor. Barn är så oerhört skyddslösa, och det är allas vårt ansvar att göra vad vi kan för att hjälpa dem. Jag önskar ju att det fanns ett system som fördelade jordens resurser på ett bättre sätt, så att vi slapp förlita oss på välgörenhet. Men nu gör det inte det. Och då får man göra vad man kan. Ett sätt är att skänka en slant till Läkare utan gränser som räddar barns liv varje dag. Just nu behöver de extra pengar till barnen i Sudan:

Trehjulingen: En "gör om mig"-historia

Förra sommaren gick Ofelia förbi en garagestädning och räddade en liten röd trehjuling från att slängas. Sedan dess har den bott här nere på gården och varit till stor glädje för husets alla barn.

Men cykeln var rätt risig redan när vi fick den. Det trasiga flaket hade lagats på ett klumpigt sätt med silvertejp som hela tiden lossnade, och efter att ha stått ute en vinter hade den börjat rosta. Ja, man skulle nästan kunna säga att cykelstackarn skrek efter en make over.

Och då är det klart att man ställer upp.

Spray spray och hips vips blev cykeln gul och fin.

Det trasiga flaket lagade vi genom att borra ett hål och linda en bit ståltråd runt ramen.

Först tänkte vi fräscha upp de vita delarna också. Men jag vill inte utsätta barnen för för mycket närkontakt med olika kemikalier, så sadeln, pedalerna och handtagen lämnade vi i fred. Det är ju bara fint att cykeln ser lite använd ut.

Nu står den där nere på gården och lyser som en liten sol.

Första sommarlovet till ända

I dag börjar Ofelia på dagis efter nio veckors sommarlov. Det har varit en sådan himla fin sommar och just nu önskar jag lite att jag kunde backa bandet till första kvällen på Gotland och göra om alltihop en gång till.

Snart springer han!

I går, klockan halv sju på kvällen lördagen den 11 augusti 2012, tog Osvald sina första steg utan stöd.

Ja. Det var väl egentligen bara det jag hade att säga.

Med kameran mellan mig och världen

Kommer ni ihåg mitt nyårslöfte? Efter att ha tagit en massa suddiga inomhusbilder med min iPhone lovade jag mig själv att 2012 skulle blå året då jag fotograferade mer och bättre. Och det kan vara det första nyårslöftet jag verkligen har hållit. För hittills (året är ju inte slut än) har jag verkligen fotograferat mycket mer OCH mycket bättre (vilket förstås är relativt och syftar på året innan) (vilket blir plågsamt tydligt när jag jobbar med fotoboken från 2011 där både kvalitén och utbudet är så mycket sämre).

Jag är så himla glad att jag köpte mitt nya objektiv och att jag gick den där fotokursen i vintras. Men det bästa med nyårslöftet är att jag har upptäckt hur roligt det är att fotografera. Så roligt att jag har börjat fantisera lite om att jobba mer som fotojournalist.

Nu är jag väldigt sugen på att skaffa en bättre kamera. Men mest önskar jag mig mer tid att öva öva öva. Och att gå en bra kurs i Photoshop.

Ja. Det får bli mina mål inför hösten.

En augustihelg i åtta bilder

 När vi vaknade i lördags packade vi ner några av Peters nybakta bullar och stack till stranden.

 Martin, Egil och Sara var redan där.

De har flyttat till Aspudden, så nu är vi så gott som grannar. Inga kunde vara gladare över det än vi.

 Peter dök från femman.

 Sedan åkte jag in till stan och mötte upp Anna Karin, Karin och Boris för att gå på musikfestival på Skeppsholmen. Finast var Laleh och Ane Brun. Tyvärr fick kameran stanna hemma, men om ni vill kan ni läsa en intervju med Ane Brun som jag skrev för DN Kultur förra sommaren. Här finns den.

Sedan blev det söndagsmorgon och då gick vi till lekparken.

 Med världens finaste Anna Karin. Barnen älskar henne. Det känns mycket sorgligt att hon snart ska åka hem till Afrika igen.

Efter middagen åkte jag och Ofelia till badet för att ta ett kvällsdopp. Och så var det med den fina augustihelgen.

Onsdagfrågan: Gissa bebin

Ni har ju tidigare fått gissa vem som är vem på bilder där barnen påminner om varandra. Men nu blir det lite klurigare, för nu har Peter slängt in två bilder på honom och mig som bebisar också. Kan ni se vem som är vem?