Ett barnkalas i prickig pastell

När Ofelia väl hade vaknat i lördags började vi förbereda hennes födelsedagskalas. I år körde vi på någon slags pastellfärgat och prickigt tema.

Tidigare år har vi pyntat med färgglada vimplar i taket. Men nu var det dags för något nytt.

Som pompoms.

Så i tisdags när barnen somnat plockade jag fram silkespappar och började pyssla.

 Peter vek lite han med.

 Men mest hejade han på och läste högt ur Zlatanboken.

  Det berättar jag mest för att ha en anledning att lägga upp fler bilder på mina pompoms. De blev ju så fina. Jag vill aldrig ta ner dem. Helst skulle de bo i ett barnrum förstås, men något sådant har vi inte. Än.

Okej nu får det räcka.

Vi bjöd förstås på bubbel och snittar. Men det viktigaste var tårtorna. Ofelia och jag pyntade en med marsipan och flaggor. Peters tårta fick ett hjärta av passionsfrukt.

 Sedan fick ofelia bestämma vad hon skulle ha på sig på kalaset. Hon valde skelettpyjamasen. Himla bra. Så fort det blev det minsta trist kunde hon ta med sig valfri skara gäster in i ett släckt rum och visa hur skelettet lyser i mörket.

Sedan började gästerna droppa in. Kusin Julia till exempel.

 Och lite andra släktingar. Dagiskompisarna får vänta ett år.

 När alla hade kommit öppnade Ofelia paket.

Och sedan var det dags för tårta.

 Alltså de här tre kusinerna. Hur söta?

Ofelia blåste ut ljusen förstås.

Och efter att ha lekt lite med alla nya presenter var det dags för en annan viktig barnkalasgrej. Fiskdamm. Barnen var sjukt peppade. Ofelia skulle ju dessutom få godisdebutera på treårsdagen.

Men de fick även små popcornpåsar och torkad frukt i godispåsen.

 Sedan började Osvald bli trött och gästerna droppa av. Och så var det med det fina kalaset.

Kanske första gången i världshistorien?

Ni vet när man var liten och alltid vaknade extra tidigt på födelsedagar bara för att man visste att man var tvungen att vänta på att bli uppvaktad på sängen? Och lyckades man sova sig förbi förberedelserna ute i köket så vaknade man i alla fall vid första strofen av ja må hon leva? I går morse smög jag och Osvald upp vid sjutiden för att överraska Ofelia med en liten minitårta. Födelsedagsbarnet brukar alltid vakna när Osvald går upp och eftersom hon sov på Peters arm, fick han stanna kvar i sängen så att hon kanske ändå skulle lyckas sova vidare.

 När jag och Osvald hade tänt ljuset på tårtan började vi sjunga. Peter hoppade upp och sjöng han med. Men Ofelia vaknade inte för det.

Vi sjöng och sjöng. Högre och högre. Men Ofelia bara sov. Två, tre, fyra och fem gånger sjöng vi. Men hon bytte bara ställning i sängen och sov vidare.

Sedan vaknade hon i alla fall. Och tur var väl det. Ljuset höll på att smälta ner i grädden och vi hade ju en treårsdag att kicka i gång.

Ofelia 3 år

Hipp hipp hurra för ett alldeles underbart litet födelsedagsbarn. För tre år sedan låg hon alldeles ny och sprattlande i min famn. Nu är hon en treåring som tycker om att bli jagad av fantasihajar, kastar slängkyssar när hon ska gå till dagis, sjunger i duschen, kallar Musse Pigg för "musen", hatar alla grönsaker utom majs och "brocco", säger att hon älskar mig "jättemycket", ritar fiskar och tigrar i olika färger, spelar Pippispel i pappas iPad, gillar att åka fort i vattenrutschkanan, lägger huvudet på sned och tröstar när hon leker doktor och ger sprutor, slår i dörrar när hon blir arg, gillar att bygga kojor och att bädda ner sina gosedjur under filtar, håller hårt om sin lillebror på snowracern och tycker att livet vore ännu lite bättre om det var strössel på allt. Älskade lilla unge. Tänk att du har funnits i tre år!

Målar lite på jullovet bara

Mot dagis!

Lite mer kärlek i vardagen

 Jag har ju glömt bort att berätta det viktigaste som har hänt.

Min syster har flyttat hem!

Synd för Malawierna – men så himla bra för oss här hemma.

Pysslar runt lite efter badet bara, del 2

 Kommer ni ihåg det där gamla inlägget om Ofelia som pysslade runt lite i morgonrock efter badet? Det har gått två år sedan dess och det var länge sedan hon växte i en ny morgonrock och Osvald fick ärva den gamla. Nu är de två som pysslar runt. Och aldrig är de stilla. Suddiga, suddiga blir de när jag försöker fånga dem på bild.

De gömmer sig med busminer under köksbordet.

Stänger in sig i badrummet.

Och häller vatten på badrumsmattan.

 Den lille är lite lättare att fånga.

Han är fortfarande inte lika snabb som sin storasyster.

 Men sätter man på en film stannar även hon upp.

Och blir stående länge.

Säg det med ett gap

"Osvald..."

"Mmm?"

"Kan du se arg ut?"

"Oj! Kan du se glad ut också?"

 

"Jaaa!"

Nyårsafton nästan som på 20-talet

En del kanske tycker att nyår är en tid då man summerar året som gått och blickar framåt. Det tycker inte vi. Så vi satsade på 1920-talsmiddag i år. Fast det glömde Peter bort lagom tills han skulle klä sig, då han plötsligt bytte årtionde till 70-talet.

Våra snittar serverades i alla fall på en silverbricka i 20-talsstil, men den kom visst inte med på bild.

En 20-talsklädd Hanna var där förstås.

Och Ulf.

Osvald fick lägga sig innan maten, men Ofelia var med till tio i alla fall.

Vi dukade med våra finaste kristallglas i olika färger. Till dem blev det flott med vita tallrikar, vita servetter och vita blommor. Duken som jag älskar är en klassisk holländsk linneduk som vi har fått av Sofia.

Fint med olika vita blommor i låga vaser. Osvald och Ofelia hjälpte till med arrangemanget. Deras blommor blev extremt korta. Men det gör inget, det är bara snyggt med olika längder.

 En del av blommorna som Osvald ryckt kronblad av hamnade i servettringar gjorde av spets.

Vi åt hummersoppa till förrätt. Och sedan åt vi... eh... en fisk som vi dagen efter upptäckte var rödlistad. Förlåt hälleflundran! Vi ska inte göra om det, vi lovar! Men hjälp vad gott det var, kanske årets godaste. Det tyckte alla utom Ulf som tydligen hade ätit något ungefär lika gott i november.

Till efterrätt gjorde jag även årets godaste äppelkaka med mandelkräm och vaniljäppelkompott i.

 

Vid det laget hade Ofelia somnat för länge sedan och det var dags att öppna champagnen och titta på fyrverkerierna. Kanske att det här är sista nyårsaftonen som vi bor så här ovanför staden med hela himlen utanför fönstret. 2013... det måste nog bli året då vi flyttar till något större.

Gott nytt år till er alla. Jag håller tummarna för att det händer en massa bra grejer i år.