Glad påsk

 I måndags kom Ofelia hem från dagis med världens underbaraste påskpyssel.

 De har gjort krukor av mjölkkartonger som de klippt i halvor och prytt med färg och fjädrar. Och så har de fyllt krukorna med jord och sått gräs.

 I gräset bor den här lilla kycklingen med massor av duniga fjädrar och ögon i olika färger. Och med det vill vi säga Glad påsk från oss!

Plantan igen

Ni kanske undrar hur det går för Osvalds planta? Jodå, den mår alldeles utmärkt. Den stannade lite i utvecklingen under de mörkaste vintermånaderna, men nu är den på gång igen.

Så här stor var den bara några dagar gammal.

Två månader och fem nya blad senare.

Vid fyra månader hade den till och med fått en ny kruka, men det hindrade den inte från att gå i vinterdvala.

 Nu är den åtta månader och har ett åttonde blad på gång.

Den är inte lika stor som Osvald förstås, men det kan ändras. I Spanien såg vi ett stort träd vars blad var misstänkt lika dessa.

Pastell

 Jag vet inte om det är våren eller något annat, men helt plötsligt blev jag väldigt förtjust i allt i pastell. Ljusrosa tulpaner till exempel.

 Turkosa anteckningsböcker.

 Muffinsformar med blommor på.

Bebisar i turkosa molnpyjamasar och mammor i puderrosa tröjor.

 Turkosa naglar.

 Ljusgrönt presentpapper.

 Rosa klänningskonst på väggen.

 Okrossbara finglas åt barnen.

 Istället för kaffebryggare.

 Lila 1800-talstallrikar och rosor i guldram.

 Och nya fast gamla och helt underbara 50-talskrukor inhandlade på Tradera.

Vi har köpt ännu fler krukor i ljusgult och turkost, men de har inte kommit än. Och min pastellängtan var så stark att jag inte kunde vänta. Så förra veckan målade jag och Ofelia om några vanliga krukor i ljusgult och rosa. Det är världens enklaste barnpyssel, särskilt som det krävs några lager. Ofelia fick vara med på de två första, då gör det inget om det blir lite gult på den rosa eller rosa på den gula. Se bara till att göra sista lagret själv, så löser det sig. Vi använde vanlig akrylfärg, för det var det vi hade hemma. Nu står krukorna i fönstret och är färgglada i väntan på att våra nya (fast gamla) Traderakrukor ska komma.

Förra veckan i godsaker

Det var länge sedan vi körde "en vecka sedd genom mobilen", så nu är det dags att återuppta det. På måndagen intervjuade jag Elsa Billgren för ett reportage och då måste man ju ha mararons med sig. De hamnade genast i hennes blogg, även om det inte står att de kom från mig specifikt.

På tisdagen blev Osvald sjuk i 39 graders feber. Stackars liten. Dessutom kom min pappa hit och hjälpte oss att byta handfat och det slutade med att Peter skar sig i tummen och fick sitta med handen i högläge i 40 minuter. Men på kvällen när barnen hade somnat bakade Peter briocher. En bra sak (men också den enda) med att jag ammat mig till en skelettliknande figur - är att han har gett sig sjutton på att göda mig. Därför gör vi inget annat än proppar i oss olika godsaker om kvällarna.

På onsdagen skickade jag in Elsatexten och hade möte med min blivande kontorskollega. Sedan var jag och Peter på utvecklingssamtal på Ofelias dagis. Det var väldigt fint att höra hur bra hon har det där. Att det har hänt massor med hennes utveckling sedan sist visste vi ju redan. På kvällen invigde vi vårt nya våffeljärn.

 På torsdagen var Osvald fortfarande sjuk. Men jag var på en väldigt inspirerande konferens om barn och konst på Moderna Museet. Goda bullar bjöd de på också.

 Konferensen fortsatte på fredagen, men eftersom Osvald varit sjuk och febrig hela veckan och hållit mig vaken om nätterna var jag så trött att jag blödde näsblod. Vid lunch gav jag upp och gick hem för att skriva en krönika istället. Först på kvällen när barnen lagt sig kände jag mig någorlunda i form, och då åt vi mango och ananas som vi doppade i salt och chili på kambodjanskt vis.

På lördagen var jag så trött att jag trodde att jag skulle bli sjuk. Jag skulle ha gått på boksläppsfest, men orkade bara precis ha några vänner över på middag. Peter gjorde punchparfait med russin, nötter och riven mörk choklad till efterrätt. Himmel vad gott det var!

På söndagen fyllde jag år och hade tårtkalas, men det har jag ju redan skrivit om här. Det var den veckan, och en himla god sådan.

Min födelsedag i sjutton bilder

 I går fyllde jag 32 år och uppvaktades med frukost på sängen av Peter och Osvald. Ofelia sov över hos sin mormor.

 Himla lyxigt med födelsedagsvåfflor.

 Särskilt som de serverades med färsk frukt och vispgrädde. Dessutom fick jag världens finaste presenter att ha på mitt nya kontor. Jag ska visa dem en annan dag.

 Osvald fick också smaka våfflor.

 Kvällen innan hade jag förresten fått hembakt bröd av några vänner som var här på middag.

 Osvald tyckte att det var väldigt mysigt att få ha mamma och pappa för sig själv lite.

 Det tyckte jag också. Som ni ser är 32 bara en siffra. Jag ser ju inte ut att vara en dag äldre än sju.

 Sedan bakade vi kakor och gräddtårta. Peter dekorerade.

 Och sedan kom Ofelia hem, bara någon minut innan de andra gästerna kom. Lyckan var total över att Julia var här.

 Per och Stina var också här förstås.

 Liksom min mamma och världens sömnigaste lille William, här uppklädd i skjorta och fluga. Är det kalas så är det.

 Osvald trivdes som vanligt bra i sin morfars knä.

 Bruno var också här. Han och alla andra tog om flera gånger av tårtan. Jag tror att tricket var att vi mosade lite banan och lade mellan lagren, förutom vaniljkräm och jordgubbssylt.

 Britt läste för barnen.

 Sedan blev de helt speedade av tårtan och lekte som galningar.

Osvald fick också vara med.

Det här med barns kreativitet och bläckpennestreck på golvet

Halvvägs genom gårdagens middag upptäckte vi att Ofelia ritat med blå bleckpenna på tre av de vita rutorna på vårt köksgolv.

Eftersom jag hade tillbringat torsdagen och fredagen på konferens på Moderna Museet och lärt mig att man bara ska uppmuntra och glädjas över barns kreativitet, kände jag mig märkligt oberörd, trots att inte ens tvättservetter eller en trasa med rengöringsmedel rådde på strecken.

Peter som inte hade varit på konferens var däremot tvungen att gå ut och djupandas lite på balkongen.

Tack och lov smälte han på två sekunder när Ofelia höll upp en skylt i fönstret med texten "förlåt".

Och sedan visade det sig att strecken gav med sig när Peter gnuggade lite med den grova delen på en tvättsvamp. Tur! (Som Ofelia skulle ha sagt).

Konferensen var himla bra och inspirerande för övrigt. Nu är jag helt peppad på att jobba mer med barnkultur.

Osvald åtta månader

 Nu är Osvald åtta månader och enligt dagens mätning är han 71 cm lång och väger 9 kilo. En helt genomsnittlig liten bebis enligt BVC-kurvorna. Men jag tycker att han ser lite smal ut, för jag är ju van vid runda små bebisar som ligger minst ett snäpp över viktgenomsnittet.

Den här månaden har han krupit omkring och utforskat världen. Han har lärt sig att resa sig mot olika föremål, och så har han ju fått två små tänder. Han fortsätter att vara nöjd och glad och det märks redan att han har humor. Utom vid middagstid. Då vill den här kvällströtte killen bara sova. Men vi försöker hålla honom vaken till klockan sju i alla fall, eftersom han riskerar att vakna lite väl tidigt annars.

 Och så har han varit och hälsat på sin nye lille kusin och passade på att leka lite med lego. Osvald som brukade vara minst i släkten, såg plötsligt väldigt stor ut.

Dessutom har han varit på solsemester till Spanien och silat sand mellan fingrarna för första gången. Det tyckte han väldigt mycket om. Så fort det blir vår på riktigt så ska han få börja leka i sandlådan här hemma också.

 Första doppet i poolen blev också en succé. När vi var i Spanien var jag och Peter ute och åt middag tillsammans för första gången på åtta månader. Osvald fick visserligen följa med, men sov sig igenom hela tillställningen i vagnen.

 Annars har den största konkreta förändringen varit att det är Peter som är hemma med honom om dagarna nu. Fast jag har fått låna Osvald vissa dagar då Peter har haft manusmöten och annat. Det är tur för min föräldraledighet blev så kort. Tyvärr blir Peters ännu lite kortare eftersom Osvald måste börja på dagis redan i augusti för att vara säker på att få plats.

Och så har han haft 39 graders feber för första gången. Också en erfarenhet. Fast när just den här bilden togs var han bara lite trött.