Till tomtenissarna från Ofelia

I går var det dags att sluta med napparna en gång för alla. Ofelia tog fram en liten papperskasse och skrev en hälsning på den.

Vi har pratat en hel del om vem som skulle få napparna. Först tänkte hon ge dem till kattungarna på Skansen. Men sedan bestämde hon sig för att tomtenissarna skulle få dem i stället. Det är alltid bra att hålla sig väl med Tomten. Kanske spelade det även in att hennes kusin Julia gjorde så. När man ska göra något svårt känns det tryggt att veta att någon annan har gjort samma sak och klarat av det. Plus att kattungar har ju inte napp. Det vet ju alla.

 

I kassen lade hon de sista napparna. Utslitna och älskade. Och så lade hon ner en teckning och ställde ut alltihop på balkongen. Osvald slängde visst också ner en napp i sista sekund.

Sedan var det bara att vänta. Tomten kommer ju alltid när man minsta anar, så man kan lika gärna göra något annat. Äta middag och leka kurragumma till exempel.

Men sedan, precis när hon började ångra sig lite grann och längta efter den där nappen. Då gick hon ut på balkongen och kollade om de fanns kvar.

Och kolla vad som låg där i stället. Paket. Två stycken närmare bestämt. Med en liten servis i, med koppar och fat, tallrikar och skålar. Precis som Ofelia önskat sig. Vilka snälla nissar.

Sedan kan det hända att hon ångrade sig bittert precis vid läggningen. Kanske att hon skrek "Det är inte roligt längre". Men det gick.

Nu ska vi snart på bio för att fira framgången. Det kanske verkar fjuttigt på håll. Men det här är nog det svåraste Ofelia gjort. Att sluta med nappen som hon somnat med varje kväll sedan hon var alldeles ny. Det är inte så fjuttigt. Inte fjuttigt alls faktiskt.