En pojke som heter Tendai

I november åkte jag och min syster till Malawi i södra Afrika. Jag har massor av bilder att visa därifrån, så mycket att berätta. Jag tror att jag börjar här, hos den här pojken som heter Tendai och är 11 år. Jag vet nämligen att några av mina läsare är intresserade av att höra hur det har gått för honom.

För ett år sedan ganska exakt drabbades Tendai av en hjärntumör. Läkarna bedömde att han skulle dö om han inte opererade bort den, men att operationen var för komplicerad för att utföras i Malawi. Så han var tvungen att åka till Indien. Staten kunde betala för vården, men inte för själva resan eller uppehället i Indien. Det skulle kosta motsvarande 10.000 kronor och de pengarna hade inte hans familj.

Tendais pappa Michael hade hjälpt min syster med hennes forskning och nu när han vände sig till henne för att be om råd, startade hon en insamling bland sina vänner. Inom loppet av ett par dagar hade vi samlat ihop pengarna som behövdes för att Tendai och hans pappa skulle kunna åka till Indien. Operationen gick bra och i dag är Tendai så gott som återställd. Han tycker om att spela fotboll och trivs i skolan.

När jag och min syster kom till Malawi i höstas ville Tendai träffa oss. Det ville vi också förstås, så vi hälsade på honom i hans skola. Det var en helt vanlig kommunal skola i huvudstaden Lilongwe.

Det här är Tendais lärare. Just den här dagen undervisade hon två klasser eftersom hennes kollega var sjuk.

Det var över 160 elever i klassrummet. En del fick sitta på golvet för att få plats.

Men kanske att de hade tur som hade ett klassrum. Andra klasser fick sitta utomhus, under träden på skolgården.

Malawi är ett av Afrikas och världens fattigaste länder. Att gå i grundskolan här är gratis, men alla barn måste ha en skoluniform och den får de betala för själva.

Även skolböcker kostar pengar och det innebär att många familjer inte har råd att låta sina barn gå i skolan. Det är något som särskilt flickor drabbas av, eftersom fattiga familjer ofta väljer att prioritera sönernas skolgång.

På så vis har Tendai ändå haft det bra, som har råd att gå i skolan. Just den här dagen fick han ha vanliga kläder, eftersom han skulle besöka sin pappa på sjukhuset efter skolan. Michael hade nämligen insjuknat i en magåkomma veckorna innan vårt besök. Jag önskar så mycket att jag kunde säga att Tendais historia slutade lyckligt, att han blev frisk från tumören och att sedan var allt bra. Men strax efter att vi kom hem från Malawi kom nyheten att hans pappa dött av sin sjukdom. Det känns så obeskrivligt sorgligt. Vi håller fortfarande på att undersöka om det finns något vi kan göra för att han åtminstone ska kunna gå kvar i skolan.