För ett par år sedan flyttade den här fina vännen ut på landet med sin familj.
Härom veckan tog jag och Ofelia ledigt i några dagar och åkte dit.
De bor förstås i det finaste huset, det med de turkosa köksväggarna som badar i solljus.
Dessutom har de hästar.
Den här heter Divan.
Hon tyckte himla mycket om att bli ompysslad.
Ofelia ville gärna hjälpa till. Men hästar är stora och lite läskiga när man är ovan. Ofelia blev rädd när Divan hoppade till. Efter det vågade hon inte stå för nära och inte klappa eller borsta hästen heller.
Men ibland, måste man göra det modiga. Göra det där som man är så rädd för. Även om hjärtat slår fort fort.
För att man ska upptäcka att det inte är så farligt ändå.
Hästar är ju ganska snälla när man tänker efter.
Och när man får vara med och hjälpa till och känna att man kan och vågar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar