Hej våren. Som jag har längtat.

Hej då februari, du var ganska tråkig. Så skrev jag till en vän för en vecka sedan. Inte för att februari egentligen var sämre än förra året, alls inte. Det var bara väldigt mycket jobb. Och sedan kom mars och började mycket tyngre än februari slutade.

På något vis var det först då, när jag behövde vara stark för någon annan, som jag kände hur trött jag var.

Tur då att våren kom. Det är ju något med de allra första vårdagarna. Som att allt känns lite hoppfullare när himlen spricker upp och man upptäcker de första skira knopparna.

Ett svagt lyckopirr i magen.

Och det är något särskilt med just den här våren. Som om jag lämnar en väldigt lång vinter bakom mig. En som har varat i flera år. Och lite så är det ju. Något sorgligt som har pågått alldeles för länge och äntligen börjat gå över.

Så hej våren. Jag har längtat väldigt mycket efter dig.