Barnvakt sökes...

... till den här bedårande ungen. Nästa torsdag har vi nämligen två biljetter till Gertrude Stein-pjäsen på Stadsteatern och Ofelia ska vara hemma med min mamma. Men det blir lite mycket för henne att passa och lägga båda barnen, särskilt som Osvald inte har varit så pigg på det här med att ta flaskan. Så om någon av våra andra vänner och släktingar som läser det här skulle kunna tänka sig att mysa lite med Osvald mellan kl 18 och 20.20 på något kafé i närheten av Kulturhuset (så att jag eventuellt kan amma honom i pausen), skulle vi bli otroligt glada och evigt tacksamma!

På väg till dagis

När Linnéa kom till stan

Jag är så himla sugen på att göra fina fotoböcker till barnen. Men när jag tittar igenom våra bilder från året som gått inser jag att vi är ganska dåliga på att ta fram kameran när vi träffar släkt och vänner. Om man inte visste bättre skulle man nästan kunna tro att vi inte gjorde annat än hängde för oss själva, jag, Peter och barnen. Och så är det ju inte.

Det är bara det att vi glömmer att dokumentera mötena med andra eftersom vi är så upptagna med att försöka umgås. För när man har en bebis i famnen och jagar efter en nästantvååring är man glad om man hinner få något vettigt sagt. Då är det svårt att komma i håg att fotografera också. Men nu har jag lovat mig själv att vi ska bli bättre på det.

Så i söndags tog vi de här fina bilderna när vi hade besök av barnens faster Linnéa.

Hon var här hela eftermiddagen och lekte. Ofelia hade väldigt roligt.

Osvald tyckte också att det var hur mysigt som helst.

Han blev särskilt förtjust i Linnéas hår.

 När han väl fått ett bra grepp ville han aldrig släppa taget.

Vem liknar han mest?

Det blir lätt så, när man får ett nytt litet barn, att man börjar diskutera vem av föräldrarna barnet liknar mest. Många av våra vänner säger att Osvald är en kopia av sin pappa, men jag tycker att det är så himla svårt att se. Och när jag tittar på bebisbilder av mig, tycker jag nog att det finns ganska många likheter mellan mig och min son (å andra sidan har jag knappt sett några spädisbilder av Peter, för det album vi har här hemma börjar när han är så pass stor att han kryper).

Nu skulle man förstås kunna nöja sig med att konstatera att Osvald förmodligen, precis som Ofelia, har ärvt drag av oss båda. Men... nu för tiden är svaret på frågan vem han liknar mest, bara några musklick bort, så vi gjorde samma (mycket vetenskapliga) test som vi gjorde med Ofelia när hon var liten. Den gången visade det sig att Ofelia liknade oss båda lika mycket. Men den här gången verkar det som att Peters gener har varit lite mer påstridiga. För Osvald är fem procent mer lik honom än mig. Och det tycker jag känns väldigt lovande, för Peter är ju den vackraste jag vet.

Sugen på te?

Förra hösten tipsade jag om stans finaste och bästa te-butik: In the mood for tea. Har man väl börjat handla där är det svårt att gå någon annanstans. Och eftersom jag inte har vägarna förbi Odenplan särskilt ofta blev jag fantastiskt glad när Sofia berättade att de har öppnat en hemsida med nätbutik. Nu behöver vi aldrig mer dricka ful-te. Hurra!

Fotavtryck

Härom veckan målade vi Osvalds fot med grön fingerfärg och gjorde fotavtryck att skicka till släkten. Resultatet blev sådär. Hade vi sett några av dem innan Osvald kom hade vi nog varit rätt oroliga över hur han skulle se ut. De här tre blev ändå rätt okej:

 Men tänk att en och samma fot...

 ... kan se...

... så väldigt olika ut.

Familjen Sweet goes Not So Sweet

Krossa patriarkatet

Ni kanske undrar vad jag har sysslat med de senaste dagarna när jag inte har tagit hand om barnen, skrivit artiklar eller varit på bokcirkel? I så fall kan jag berätta att jag har broderat en bonad i korsstygn.

Jag är sjukt nöjd.

Den blev lite skrynklig under arbetet, men med ett strykjärn och en lämplig ram kommer den att bli hur snygg som helst. Och då ska den upp på vår köksvägg. Ett kök är inte komplett utan en riktigt fin bonad.

Inspiration fick jag av Elin Ek som visar upp några av sina fantastiska bonader i den här boken. Jag intervjuade henne för en artikel om varför tanten är så trendig just nu och vad som gör tanten till en sådan bra feministisk förebild. Då pratade vi lite om att kvinnors konsthantverk och handarbete ofta nedvärderas och kallas för pyssel. Så nu ska jag försöka sluta säga att jag pysslar när jag handarbetar. Det är ju konst jag håller på med!

Titta han sitter

God morgon från pyjamasbarnen