Jerusalemminnen

Jag vårstädar i datorn och hittar gamla minnen. Som de här från en disig decemberdag i Jerusalem. Så här i efterhand har jag tänkt att jag borde ha visat Peter mer av verkligheten. Som bosättningarna som breder ut sig i stadens östra delar. Men vi hade ju bara en ynka dag och lite till. Därför strosade vi mest omkring i gamla stan. Pratade och tittade och bestämde att vi återvänder snart igen. Redan i juni ska jag dit. Eller i alla fall till Ramallah, där jag ska hålla en kurs.

Oh Yes I Do!

Foto: Cecilia Svensson och Pernilla Ahlsén

Nu ska jag berätta något spännande. Jag har börjat fotografera bröllop tillsammans med en annan fotograf som heter Cecilia Svensson. I höstas fotograferade vi det här fina brudparet och nu på lördag ska vi göra vårt första vårbröllop. Vi tänker att det är perfekt att vara två när man fotograferar bröllop, eftersom vi kan fånga sådant som händer på olika platser samtidigt och skildra de allra viktigaste ögonblicken ur olika perspektiv. Dessutom är vi bra på olika saker och kompletterar varandra väldigt bra.

Eftersom vi fortfarande håller på att starta upp verksamheten och är mitt i arbetet med att bygga en ny gemensam portfolio har vi bra priser hela det här året, där man får två fotografer till priset av en. Ett hett tips till alla som går i giftastankar.

Ps. Det kommer en hemsida snart. Jag lovar att hojta till då så klart!

Magiska morgnar i Leksand

I helgen åkte jag till Leksand med två av mina bästa personer: Charlotta och Sofia.

Det var magiskt.

Att vakna på morgonen, i ett sådant här vackert hus.

Att gå ner till sjön för mig själv en liten stund.

Frosten som glittrar i morgonljuset, isen som smälter i vårsolen. Vintern som sträcker sina trötta armar efter mig och målar rosor på mina kinder.

Att sedan gå in i värmen, där kaffet redan puttrar på spisen. Äta frukost och prata länge.
 

Med de här två kloka och kriminellt roliga personerna.

Jamen ni förstår ju... Magiskt!

Älskade ampel

I flera år letade vi efter en fin ampel åt en porslinsblomma som vi fått av Peters mormor. Till slut ledsnade jag, gick en kurs och lärde mig att göra egna i makramé.

Tycker att de blir så fina. Vill ha en i varje fönster, eller varför inte på väggen? 

Nu har jag börjat knyta amplar på beställning. Skulle du vilja ha en ampel? Hör av dig till mig på pernilla.ahlsen(at)gmail.com!

Vi tar en omväg hem

Härom dagen på väg hem från dagis frågade Osvald varför det var så ljust. "Det brukar ju vara mörkt när vi går hem?" Och visst är det helt annorlunda nu mot för bara några veckor sedan när jag krängde på dem overallerna och vi skyndade hem vårt snabbaste för att kura inne med tända ljus hela kvällen. Nu för tiden har vi inte lika bråttom. Vi kan stanna i en korsning och låta Ofelia välja en annan väg. Om det blir en omväg så gör det ingenting, ingenting alls.

Det är en sådan frihetskänsla att lämna vinteroverallen, dra på sig vårjackan och hoppa på cykeln. Och det här med vårskor... Vad mycket lättare det är att springa i dem. Har ni tänkt på det?

Vi klättrar upp på platån och befinner oss plötsligt i det som de kallar skogen. Dit brukar de gå med dagis. "Kom mamma så ska jag visa dig var vi har vårt läger".

Och äntligen får jag se alla de där platserna som de har pratat så mycket om. Sedan samlar vi pinnar. Osvald vill ta hem varenda gren han hittar. Men han måste sålla och välja ut de bästa.

De ska ju samsas med Knutte i cykelkorgen.

När vi kommer hem till gården är det fortfarande ljust och Osvald vill aldrig gå in. "Mamma, kan vi äta middag på balkongen?" Men nej, det kan vi faktiskt inte. Riktigt så varmt är det inte. Men kom så tänder vi lite ljus. Det är ju bara mars, och än så länge hinner det skymma innan det är dags för middag. Och det gör ju inget. Tända ljus har jag inte tröttnat på än.

I never learned french

I helgen vaknade jag av att barnen gjorde experiment och Osvalds röst när han knackade på dörren till sovrummet: "Ursäkta, här kommer jag med lite äcklig lukt. Lite äcklig lukt i en burk bara".

Sedan planterade vi sticklingar och drömde husdrömmar. Om jag hade ett helt hus fullt med fönsterbrädor skulle jag driva upp alla möjliga sorters plantor. Är lite less på pelargoner i ärlighetens namn. Ändå står jag här med tusen nya sticklingar varje vår.

Peter ordnade med högtalare i köket också så att vi kunde lyssna på musik. Just nu lyssnar jag allra helst på den här. Det är något med rösten och melodin som passar väldigt bra ihop med våren. Lyssna du också. Du kommer inte att ångra dig!

Fin mage

Kolla vilken fin mage jag fotograferade förra veckan. Karin och Boris ska ha barn i april och det borde nästan vara kriminellt att vara så där snygg i åttonde månaden.

Hej våren. Som jag har längtat.

Hej då februari, du var ganska tråkig. Så skrev jag till en vän för en vecka sedan. Inte för att februari egentligen var sämre än förra året, alls inte. Det var bara väldigt mycket jobb. Och sedan kom mars och började mycket tyngre än februari slutade.

På något vis var det först då, när jag behövde vara stark för någon annan, som jag kände hur trött jag var.

Tur då att våren kom. Det är ju något med de allra första vårdagarna. Som att allt känns lite hoppfullare när himlen spricker upp och man upptäcker de första skira knopparna.

Ett svagt lyckopirr i magen.

Och det är något särskilt med just den här våren. Som om jag lämnar en väldigt lång vinter bakom mig. En som har varat i flera år. Och lite så är det ju. Något sorgligt som har pågått alldeles för länge och äntligen börjat gå över.

Så hej våren. Jag har längtat väldigt mycket efter dig.