Julkort

I dag fick vi världens gulligaste julkort från våra vänner som hade tagit en massa fina, skarpa och finstämda bilder på deras julpysslande bebis.

Något sådant kommer ni inte att få från oss.

Och det är inte det att vi inte har försökt. Det blev bara inte bra.

 Var det inte den ena som blev suddig...

... så var det den andra.

 Eller båda två.

 Och var det inte någon som sa BU precis när kortet togs...

 ... så var det någon som höll på att svälja sin ena hand.

 Och medan jag förbannade att vi inte har ett bättre objektiv för vintermörker, och Peter alltmer desperat försökte få kameran att fokusera tröttnade barnen.

 Och sedan...

 ... var det liksom lite svårt att hitta tillbaka till den där mysiga julstämningen.

Dagens citat

"Det är ändå lite speciellt att amma en liten tomte."

Gröttider

När Ofelia var bebis var vi väldigt ivriga att låta henne smaka på både det ena och det andra. Men den här gången har jag inte haft bråttom alls. Sedan den där första potatisen har han bara fått smaka på gröt en gång. Man ska ju ändå helst helamma det första halvåret, så det är ingen brådska, har jag tänkt.

Men så slog det mig nyss att det bara är en månad tills jag ska till Göteborg och jobba en hel dag. Jag kommer att vara borta i tolv timmar och då måste Peter få i honom mat. Vilket ju inte hade varit några problem om Osvald drack ersättning eller i alla fall tog flaskan. Men det gör han inte.

Paniken i det.

Så nu blir det till att hårdträna. I helgen ska jag koka smarriga puréer på palsternacka, morot och potatis. Och så får vi väl öva lite mer på det här med att dricka mjölk ur flaska. Jag får helt enkelt plocka fram bröstpumpen igen.

Och nyss när jag åt risgrönssgröt fick Osvald ett par skedar banangröt. De slank ner utan problem.

En vecka i december

Den här veckan har jag varit lite dålig på att blogga, för jag har varit upptagen med en massa annat, så vi kör en snabbsummering och tittar på veckan som gick så som den har sett ut genom mobilen.

I fredags kväll var vi på middag hos världens mest uppkopplade familj. Johanna lagade årets godaste torsk, Daniel blandade glöggdrinkar och Tage visade Ofelia hur en iPad fungerar. Vi var hemma innan halv nio igen, men som ni vet vid det här laget säger det inget om hur trevlig kvällen var.

 På lördagen bakade vi saffranspannkaka och gjorde upp eld i öppna spisen och så kom Gunnar, Elin och lilla Agnes hit och hängde hela eftermiddagen.

På söndagen var jag och Osvald på bokcirkel och pratade om Doktor Glas.

 I måndags bakade vi pepparkakshjärtan att hänga i fönstret.

 I tisdags dog vi gullighetsdöden när Ofelias dagis firade Lucia. Ofelia var tomte. Min pappa och syster var också med och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det. Det är så fint att de bryr sig så mycket om barnen.

 I onsdags var jag och Osvald på kreativ föräldragrupp igen. Den här gången gjorde vi installationer. Jag blev så inspirerad att jag pysslade vidare hemma på eftermiddagen. Det slutade med att jag fick super glue på pekfingret. Så nu vet jag varför det heter super glue.

Och i dag var jag och Osvald på Kulturhuset och åt lunch med Rebecka. Där blev inga bilder tagna, men det blev det när vi kom hem och lekte lite med storasysters buss. Osvald får passa på när Ofelia är på dagis. När hon är hemma vakar hon över sina leksaker som en hök.

Nej, jag är verkligen inte en sådan mamma...

... som inte kan lägga sina båda barn själv. I kväll är Peter på årsmöte med Svenska Pen och nominerar nobelpriskandidater och jag har nattat båda barnen själv igen. Den här gången var det mer som jag trodde att det skulle vara, med Osvald som vaknade en massa gånger och Ofelia som inte ville bli lämnad uppe ensam. Så till slut blev det gemensam nattning i vår stora säng och det gick ju bra det med.

Barnen är dessutom sina gulligaste när jag har dem själv. Kanske för att de känner på sig att de måste anstränga sig lite, men mer troligt för att jag är helt fokuserad på dem och inte bryr mig om att ens försöka tänka på något annat.

Osvald har varit på lite dåligt humör de senaste dagarna, men i dag är han sitt vanliga jag. Ofelia fick honom att skratta högt flera gånger nu på kvällen. Vad det var som var så roligt fattade varken hon eller jag, men det lät så mysigt, så Ofelia spexade runt som sjutton för att han skulle skratta igen och igen.

Tipp-tapp

Alltså, det här med luciatåg på dagis, kan man tänka sig nåt gulligare? På småbarnsavdelningen på vårt dagis är de för små för att gå i tåg, så vi hade gemensam luciasångstund istället. Men det var himla gulligt i alla fall med alla förväntansfulla tomtar och pepparkaksgubbar.

Barnens moster och morfar fick följa med.

Och efter att ha sjungit en massa sånger drack vi glögg och åt lussebullar och pepparkakor som barnen bakat.

Praoar lite på pappas jobb

Leker lite med mammas garner bara

 I kväll när jag tittade bort i en sisådär 22 sekunder passade barnen på att leka lite med garnlådan som de lovat att inte röra.

 Eller, barnen och barnen, jag har en huvudmisstänkt, men jag vill helst inte lämna ut några namn och har därför även valt att inte låta henne vara med på bilderna.

Att jobba under föräldraledigheten

Alltså det här med att jobba när man är föräldraledig, jag är lite kluven till det. Under tiden jag var hemma med Ofelia kunde jag inte jobba för jag hade ingen tid. Eller jo, jag skrev ju den där lilla boken för Palmecentret, men det var mot slutet och då hade jag redan varit hemma i nästan ett år.

Den här gången har jag jobbat kontinuerligt sedan Osvald var två veckor gammal. I början sov han hela tiden, så då var det inga problem att få något gjort. Men nu sover han mindre, och sömnen har blivit mer opålitlig. Då är det svårare att jobba. Jag behöver lite sammanhållen tid, för när man skriver fem minuter här och fem minuter där tar det så himla lång tid att bli klar. En artikel som skulle kunna bli klar på en eftermiddag om jag bara fick sitta ner och fokusera, tar flera dagar nu.

Det är det inte värt. Särskilt som jag ska vara ledig så kort tid den här gången. Jag borde ju passa på att pyssla och fixa med sånt jag inte har tid med när jag jobbar. Dessutom vill jag vara närvarande och prioritera Osvald. Jag vill inte behöva bli irriterad på honom när han vaknar för att jag inte har hunnit jobba färdigt. Det är ju därför man är föräldraledig.

Men nu har jag ju tagit på mig lite jobb i alla fall, för att jag ville ha lite intellektuell stimulans och känna att jag är en tänkande människa. Och för att det är bra att hålla i gång frilansverksamheten och tjäna lite pengar som jag kan ta ut när jag ska börja försörja familjen igen i vår. Det är ju annorlunda om man har en anställning att gå tillbaka till. Det har inte jag.

Så nu sitter jag här en lördagkväll och har tre texter som borde skrivas...

Men sedan. Sedan ska jag ha jullov.

Instagram igen

Äsch, nu är det väl dags att titta på lite bilder ur mobilen igen. Här är några favoriter ur den senaste veckans skörd:

I tisdags kom Karla-Therese till stan och åt lunch med mig och Osvald. Hennes skiva har korats till årets hittills bästa i en engelsk musiktidning och jag är förstås så stolt att jag nästan spricker.

Mitt lilla hjärta.

Mitt andra lilla hjärta. När hon är trött drar hon sig alltid förstrött i håret. Det är himla gulligt och betydligt bättre än när hon var bebis och inte kunde somna om hon inte fick dra någon av sina föräldrar i håret.

 I går åt jag och Osvald lunch med Anna på Bondegatan och smidde lite planer inför våren.

 Stans godaste dumplings med räkor, spenat och risnudlar i.

Färgglad.

Om kvällarna läser jag lite Hjalmar Söderberg inför bokcirkelträffen på söndag. Det är andra gången jag läser Doktor Glas, men den är ju så bra så det gör ingenting.

I lördags lagade Peter en blandning mellan sushi och teriyakilax med risbollar rullade i sesamfrön. Sjukt gott.

Och så här äter Ofelia sina smörgåsar nu för tiden. Kanter - så himla onödigt ändå.