Det låter ju helt galet, men sedan Osvald kom har jag aldrig varit ensam hemma med barnen en hel kväll. När Peter har varit ute har min mamma eller syster kommit hit för att ta hand om ena barnet medan jag lägger det andra. Ofelia är ju så himla liten fortfarande, så det har inte känts bra att lämna henne ensam medan jag nattar Osvald. Det hade varit helt annorlunda om hon var lite äldre. Men ändå - jag vill faktiskt inte vara en mamma som inte kan lägga sina barn själv. Och hur svårt kan det vara? Med två så gulliga ungar?
Så i kväll när Peter är på jobbfest brydde jag mig inte om att ringa in någon hjälp. Om min mamma kunde lägga tre barn ensam när min pappa pendlade till Sundsvall i veckorna, måste jag ju klara det en endaste liten kväll. Och det är klart att jag gjorde. Det gick faktiskt hur lätt som helst.
Hurra för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar