Tyvärr höll hans femmånadersdag på att gå obemärkt förbi, eftersom vi har varit alldeles upptagna av hans mage. För en av de stora sakerna som hänt den här månaden är ju att han har börjat äta riktig mat. Vi gick ut försiktigt med lite lite potatis, och sedan testade vi banangröt. Det tyckte han väldigt mycket om. Han gapade och ropade på mer mellan tuggorna. Men han kan ju inte leva på gröt, så härom dagen lagade jag min speciella puré på potatis, morot och palsternacka med en rejäl klick smör till lunch. Den slank ner utan problem, så han fick ytterligare en portion till middag. Och uppmuntrad av hans nöjda min skedade jag i honom lite mosad banan också. Jag vet inte vad jag tänkte, för nu är han rejält hård i magen och får bara äta katrinplommon i några dagar.
Och det skulle väl inte göra så mycket, om det inte vore för det här med min Göteborgsresa. Om två och en halv vecka måste Peter kunna ge honom mat så att han klarar sig under en hel dag. Och han vägrar fortfarande ta flaskan. Även när den innehåller bröstmjölk. Stressigt!
En annan sak som har hänt den här månaden är att han har lärt sig att sitta själv utan stöd. Alltså på riktigt. Tyvärr fick han lära sig det den hårda vägen, när han i ett obevakat ögonblick föll framlänges och slog näsan i golvet. Vi får fortfarande vakta honom hela tiden så att han inte glömmer och kastar sig bakåt, men är han bara upptagen med någon leksak så behöver han inget stöd.
Han sover fortfarande bra på nätterna, men småäter nästan hela tiden framåt morgontimmarna. Vi hade tänkt vänja honom av med det vid det här laget, men vet inte alls hur det ska gå till. Ofelia sover ju i samma rum, och om jag inte ammar Osvald så börjar han skrika. Vi får helt enkelt ta det när vi har möjlighet att ha barnvakt åt Ofelia ett par nätter på raken.
Och mer? Han är kittlig på hakan. Och skrattar sitt underbara kluckande skratt när jag pussar honom där. Det är ju så gulligt att man storknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar