Färg

 En fin sak med att ha barn i hushållet är att klädstrecket blir så himla färgglatt.

 En mindre bra sak är förstås att det blir så himla MYCKET tvätt.

Apropå färg kan kan Ofelia i stort sett alla nu. Vi har väl inte lärt henne turkos och beige än. Men annars så.

Dagen då William kom till världen

I dag hände något helt underbart. Jag blev nämligen faster till en sprillans ny liten bebis. William ska han heta, O-barnens yngste kusin. Hurra för honom, och hurra för hans mamma och pappa. Världen blev just en ännu bättre plats.

En helg i sex bilder

I lördags bakade jag och Ofelia vernissagekakor att ge till Linda som öppnade sin utställning Life's a blast på Galleri Kontrast den eftermiddagen. Utställningen innehåller fotografier från Israel och Palestina, och flera av bilderna togs när vi var där tillsammans. Jag ska förövrigt hålla i ett samtal på galleriet tisdagen den 20 mars, om hur vardagen påverkas av konflikten, eller närmare bestämt vad som händer med ett samhälle när krig och konflikt blir vardag. Jag återkommer till det när det närmar sig.

En sliten mor målade läpparna framför hisspegeln. Efter två veckor hemma med sjuka barn kändes det flott att få gå på vernissage.

 Dessutom hade snön smält bort och lämnat stigen till bussen bar.

 På galleriet var det proppat med folk men jag minglade mest med mina blivande kontorskompisar som också var där, eftersom vi skulle ha ett möte precis efter.

På söndagen var båda barnen randiga.

Solen sken så vi gick till Lugnet för att leka. Eftersom barnen somnade på vägen dit gick vi först förbi bageriet och köpte semlor och stora muggar kaffe.

Ofelia sov förbi fikat, men Osvald kom upp och blinkade förvirrat i den bländande vårsolen.

Klart ungarna ska ha mer samlarporslin från 50-talet

Sedan förra inlägget om barnens 50-talsporslin har vi fått en ny tallrik i Äppel Päppelserien. Jag älskar den. Bäst är ekorren som springer uppe på trädet.

 Och som ni kanske minns så sitter barnen som plockar äpplen i motivet på tallriken...

... och äter upp dem på muggen som hör till.

Sådant vi pysslar med mellan febertopparna:

Tittar på Astrid Lindgrenklassiker i datorn. (Jag tror att vi har sett filmen om Tjorven och Skrållan på Saltkråkan sju gånger på raken nu).

Tar sticklingar från våra vintertrötta pelargoner. (Jag klippte och Ofelia satte dem i vatten. Typ höjden av ansträngning för en febrig liten tjej. Tyvärr verkar det inte bli så många mårbackapelargoner i år, för Osvald backade över de sticklingarna med gåstolen).

Sorterar bestick. (Jag skulle ju bara snusa Osvald i nacken de här sista veckorna av mammaledigheten, men eftersom Ofelia har mått så dåligt, får Osvald roa sig själv väldigt mycket. Bu för att inte ha fler armar, större famn, mer plats i knät, fler pussmunnar och oceaner av tid.)

Ärtpåsarna

En fin sak med små barn är att de inte behöver särskilt avancerade leksaker. Ofta räcker det ganska långt med lite vispar och bunkar ur köksskåpen. Eller några tygkuddar fyllda med bönor. Ärtpåsarna (som jag skrev om helt kort redan i måndags) sydde jag ihop i ett nafs och fyllde med mungbönorna som blev över när vi gjorde maracas. Idén till dem fick jag härifrån.

Sedan gömde jag dem i Ofelias lilla resväska, som en liten överraskning mitt i leken. Det är ju alltid roligt att upptäcka något nytt.

När hon hittade dem började hon genast leka med dem. Ett tag var de olika maträtter. Sedan kastade hon prick med påsarna. Och lite senare drog hon runt dem i sin vagn.

Osvald tycker också om dem. Han skrattar så att han kiknar (och blir helt suddig på bild) när man lägger dem på hans huvud. I går när ärtpåsarna låg i soffan, sprang han fram till dem med gåstolen och började lägga över dem i sitt knä. Men sedan provade han att suga lite på en av påsarna, och då fick jag sätta stopp.

För det enda dåliga med mungbönor är att de kan börja gro om de blir blöta.

Feber

Ofelia hann inte ens tillbaka till dagis innan hon drabbades av nästa sjuka. Efter två dagar med 40 graders feber håller vi tummarna för att hon mår bättre i morgon.

En söndag från ovan

Det är så tröttsamt att alltid ha samma gamla perspektiv, så i dag tar vi och tittar på hur min söndag såg ut från ovan:

 När jag vaknade var Peter hemma från skrivet vid havet. Och medan han lekte med Osvald, passade jag på att sy och lyssna på Godmorgon världen. Jag håller fortfarande på att lära känna symaskinen som jag har lånat av min syster, så det blir mest simpla grejer. Som ärtpåsar till barnen.

Sedan gick jag på bokbytarlunch hos Anna. Det är en sådan himla fin idé. Alla tar med ett gäng böcker som man av någon anledning vill bli av med, och lägger dem i en hög. Sedan är det bara att plocka på sig de böcker man vill ha, och ta med sig hem. Jag gick dit med med tolv böcker (som vi ändå hade två av, eller helt enkelt inte vill läsa) och fick fyra nya. Det var jag väldigt nöjd med, eftersom vi redan (enligt min bror) har norra Europas största boksamling. Det är så fint att byta saker. Att något som är gammalt och trist för en person, kan bli nytt och spännande för en annan. Jag har varit på klädbytarbruncher tidigare, och det är samma koncept. Faktum är att en stor del av min garderob består av kläder jag ärvt eller bytt till mig.

När jag kom hem hade Ofelia också kommit hem från sin mormor, så vi spelade spelet som jag köpte till henne i Amsterdam. Hon hade förresten varit på sitt första teaterbesök den här dagen.

Sedan blev det kväll och då lagade vi thaigryta med röd curry och tofu.

Tillsammans igen

Söndag kväll och alla är hemma igen. Hurra för det!

Isprinsar och isprinsessor

I morse gick jag och Osvald upp på vinden och rotade fram mina långfärdsskridskor. Eftersom jag har varit gravid de senaste vintrarna, låg de längst in bakom någon av Peters 17 lådor med minnen från ungdomen. Sedan begav vi oss till sjön Trekanten för att åka några varv med Helena och Matilda. Helena har en cykelvagn som även kan användas till olika vintersporter, och i den fick även Osvald plats. Tyvärr hade jag inte med riktiga kameran, så jag fick fotografera med iPhone. Notera gärna hur väl barnens åkpåsar matchar varandra. Emelie som sydde vår åkpåse har gjort en till Matilda också. Och visst ser de ut att ha det mysigt där inne?

Det hade de inte. Trekanten är ganska liten och vi skulle lätt ha kunnat åka väldigt många varv. Om det inte var för att barnen skrek för sina liv nästan precis hela tiden.

Så redan efter ett varv fick vi stanna och fika.

Första magsjukan - check!

Så. Nu har vi överlevt Ofelias första magsjuka. Jag ska inte besvära er med några detaljer, men hon var väldigt tapper, det var hon.

I går morse for Peter till havet för att skriva, och i dag packade Ofelia sin kånkenryggsäck och blev upphämtad av Bruno för en helg hos mormor. Så hips vips fick jag och Osvald en helg på tu man hand. Mysigt.

När vi bara hade ett barn tyckte jag att det var något betungande att ha ensamt ansvar för henne en helg. Nu känns ansvaret för bara ett barn som rena rama semestern.

Men det är inte utan att jag redan saknar det andra barnet lite grann.

Syskonkärlek

När vi berättar att det bara är ett och ett halvt år mellan barnen, säger alla att de kommer att ha jättemycket glädje av varandra om några år. Att det blir jättebra när de är typ tre-fyra. Men jag vet inte. Jag tycker att de har glädje av varandra nu också.

Ofelia vill alltid ha med Osvald i leken och tycker att det är jätteroligt att få honom att skratta. Varje morgon när hon precis har vaknat, vill hon gärna kramas med honom en liten stund. Och Osvald tycker att allt Ofelia gör är så spännande. När hon är i närheten behöver han sällan någon annan underhållning.

Alla hjärtans dag

Det är inte det att jag omfamnar alla kommersiella högtider hur som helst. Men kärleken är faktiskt värd att firas.

Så när jag fick höra att dagen skulle gå i hjärtats tecken på Ofelias dagis, tyckte jag att den gott kunde få fortsätta så när hon kom hem.

Peter också tydligen, för när han valde kläder till Ofelia på morgonen så blev det en klänning med ett hjärta på.

Vi hade dessutom fått fairtrademärkta gelehjärtan av Helena. Bara en sådan sak.

På väg hem från dagis gick vi till blomaffären och köpte en bukett till Peter.

Det var Ofelia som valde.

Och när vi hade lekt med blommorna en stund...

... så gjorde jag lite hjärtliga drinktilltugg.

Författaren

I går var sista lektionen på fotokursen. Jag vet inte om jag har blivit en bättre fotograf än, men jag har i alla fall lärt mig att ta bilder med manuella inställningar, och har fått en del tips att öva vidare med.

Vår sista hemuppgift var att fotografera ett antal bilder på ett valfritt tema. Jag hade svårt för att bestämma mig och valde till slut att fotografera när Peter lagade mat. Men innan dess hade jag en idé om att porträttera hans arbete som författare. Så här blev de bilderna:

Klart ungarna ska ha samlarporslin från 50-talet

Alla som har varit hemma hos oss har säkert lagt märke till vår samling av 50- och 60-talsporslin från Rörstrand. Det är tack vare Peter som handlar så mycket porslin på tradera att alla på det lokala postkontoret vet vad han heter. Just nu är vuxenservisen så gott som komplett, så nu har han börjat handla tallrikar och muggar till barnen.

 Kolla den här underbara muggen. Vi låtsas att det är Ofelia och Osvald på bilden.

Äppel Päppel heter den. Vi har en djup tallrik i den serien också.

 Och så har vi tallrikar med möss på.

Musikanten heter de.