torsdag 27 december 2012

Pyjamasbarn, första mötet med tomten och lite calvadostryffel på det


Den moderna tekniken är så opålitlig. Precis när vi kom fram till Uppsala på juldagen dog kamerans batteri och vi hade naturligtvis glömt laddaren hemma. Men det blev i alla fall några bilder på nyvakna barn i flanellpyjamas, första mötet med tomten, en julig slips, familjemiddag, julklappslek, calvadostryffel, julkaka, bubbel och släktingar som kramas.

lördag 22 december 2012

Jamen nu tar vi jullov!

 I går eftermiddags stängde jag äntligen igen datorn och tog jullov. Men egentligen tjuvstartade vi julfixet för en vecka sedan. Då bakade jag stora pepparkakshjärtan åt barnen att hänga i fönstret. Vi har inga stora pepparkaksformar, så jag ritade ett eget hjärta.
Däremot hittade jag en fin pepparkaksform i påsen med saker jag ärvt av mormor och morfar. Den fick mig att tänka på gammeldags juletiketter, så innan de åkte in i ugnen gjorde jag ett litet hål i dem med ett sugrör.
Och sedan åkte de upp i granen.
Jag har aldrig i hela mitt liv tjuvklätt en gran så här tidigt. Men det fina med att inte ha några bestämda jultraditioner är att man kan göra lite som man vill. Det här är ju den första julen vi har gran sedan vi fick barn.
Plus att vi har jobbat som galningar de här sista höstveckorna och då måste man smyga in lite julfix för att stå ut (och för att hinna med det över huvud taget...).
Peter var orolig att vi skulle behöva köpa en helt ny uppsättning med julgranspynt. Vad han inte visste var att jag hade en hel låda på vinden. För om jag bara ska välja ett julpynt förutom hyacinten och amaryllisen så blir det julgranen alla gånger.
Ja okej då, jag är svag för apelsiner med nejlikor i också. (Ofelia tyckte för övrigt att skalet var lite för hårt, så hon pyntade en skalad klyfta med sina nejlikor). Dessutom gillar jag ju att slå in julklappar. Vi ska nog lacka en del i morgon kväll.
  Eftersom vi firar jul med släkten och har delat upp förberedelserna mellan oss, behöver vi inte stressa med att lägga in sill och sånt. Däremot har vi lite godis att göra.
Jag och Ofelia gjorde choklad- och marsipanbollar i dag. Och nu i kväll ska jag och P göra konjakstryffel och fylla en sisådär hundra pastellformar med knäck innan vi kollar på sista avsnittet av Downton Abbey. Fint med jul ändå.

onsdag 19 december 2012

speakeasy på nätet

Nu är speakeasyreportaget upplagt på nätet också. Här hittar ni det.

Snart, väldigt snart går vi på jullov här och då ska jag blogga om annat än jobb. Jag lovar!

söndag 16 december 2012

Nu kan ni läsa mitt bar-reportage i DN Resor

I dagens DN kan ni läsa mitt och Lindas reportage om speakeasybarer i New York. Med Patrick på ingångssidan och allt.
En speakeasy är en hemlig bar, inspirerad av förbudstidens svartklubbar.
 Jag hoppas att de lägger upp det på nätet snart för trots att reportaget fick fyra sidor blev bilderna så små så små.
 Jag skulle bli så glad så glad om ni gillar det.
Det var i alla fall väldigt roligt att göra.

Om ni är nyfikna på fler jobb från New York kan ni kika på min intervju med Sandra Beijer i Platsjournalen. De andra två har inte hunnit publiceras än, men de kommer snart.

tisdag 11 december 2012

Great minds think alike

Jag: Jag har en idé om hur vi kan få Osvald att sluta dra oss i håret hela nätterna (ett problem som varat i drygt ett år nu).

Peter: Hur då?

Jag: Vi sover i mössa varje natt i en vecka, så att han inte kommer åt håret. Efter en vecka borde han vara avvänjd.

Peter: Men vad ska vi ha ha för mössor, det lär ju bli rätt varmt?

Jag: Jag har en idé om det också.

Peter: Strumpbyxor?

onsdag 28 november 2012

Tjuvlyssnat ur livet

Jag: Jag känner att jag vill ha julgran i år.

Peter: Ok. Men förstår du att det innebär att vi kommer att ha barr och julgranskulor överallt, att vi kommer hitta granen nedbäddad under en filt och blabla (diverse negativa konsekvenser av att ha julgran när man har två små barn).

Jag: Det är så härligt att va ihop med nån som liksom bara bejakar när man tar lite nya initiativ här hemma!

Peter: Men skulle du hellre vara ihop med någon som bara höll med och inte hade några egna åsikter?

Jag (funderar en stund och sedan) : Ja.

fredag 23 november 2012

Repetitioner pågår

 Eftersom förra årets julkortsfotografering var något av ett fiasko, har vi redan börjar öva inför årets. I eftermiddags kollade vi så att kostymerna sitter som de ska.
Sedan testade vi olika miner.
 Och kom fram till att glad tomte är bättre än arg tomte.
 En annan viktig sak är hur mössan ska sitta. Man får känna sig fram lite.
Nu vet vi vad som funkar och vad som inte gör det.
 Det här blir ett bra julkortsår. Det känner jag på mig.

söndag 18 november 2012

Har ni öppnat pensionat eller?

Förra helgen kollade jag om jag kom ihåg hur man gjorde mormorsrutor. Det gjorde jag. Och snart hade jag virkat en hel liten filt. Det gick så fort med så tjockt garn.
Och det var tur, för i vårt hem finns det inget som heter "en filt för mycket". Särskilt inte nu när Ofelia har öppnat pensionat.
 Längs varenda vägg ligger dockor och nallar och sover under varsin filt.
 Den uppmärksamma ser även att jag har sytt lite nya kuddar som barnen ska ha i sitt rum OM de någonsin får ett.
 Pandan sover gott på en kudde i gult John Blundtyg och värmer sig med en filt som jag stickade när Ofelia låg i magen.
 Och Apan har fått en kudde i finaste elefanttyget.

fredag 16 november 2012

Jag går aldrig ensam mer

 När jag var i New York köpte jag en ny klänning. Eller ja, fler än så om man ska vara noga.
 Med en sådan här klänning behöver man aldrig känna sig ensam. Man har alltid ett gäng bra tjejer med sig.
Det är särskilt bra när man är lite vilse i Italien.

torsdag 15 november 2012

En ny fas i livet?


I somras tyckte vi att det var dags att börja potträna vår tvååring. Men det tyckte inte hon. Hon var inte ett dugg intresserad. Så vi sköt det på framtiden. Till för två veckor sedan, då hon plötsligt sa att hon inte ville ha blöja längre. Sedan dess går hon på toaletten själv som vem som helst. Hon bara bestämde sig. Tänk att det kunde gå så lätt.

En annan sak som jag inte hade kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi var att jag skulle höra Peter beklaga sig över att barnen sover för länge om morgnarna. Med tanke på att de börjar nio på dagis, och Osvald har varit ganska morgonpigg, har stressiga morgnar inte varit något stort problem hos oss. Men plötsligt började de sova till halv åtta och hann inte mycket mer än smaka på frukosten innan det var dags att klä på sig overallerna. Och plötsligt stod Peter där och sa att det vore bra om de kunde vakna lite tidigare.

Det kanske är början på en ny fas i livet? Eller bara vintertid?