söndag 24 februari 2013

Sol x 2


Det är så fint med bloggen. Jag behövde bara skriva att jag längtade efter solen så hörde en vän av sig från sydligare breddgrader och sa att "det är här solen är. Kom hit!" Och hips vips var det bestämt att jag och Ofelia skulle åka dit. Om en vecka!

Först tänkte vi åka redan nu på onsdag, men sedan kom jag på att vi måste göra nytt pass åt ofelia först, ett där hon inte ser ut som en tvåmånaders spädis på bilden. Så i går morse åkte vi till passmyndigheten på Kungsholmen. Att det var en timmes kö gjorde inte så mycket för då fick vi äta brunch på kafé hela högen. Kul för mig och barnen, mindre kul för Peter som var bakis efter bokcirkelmiddagen kvällen innan.

Sedan hängde vi hos vänner på Söder hela eftermiddagen och i morse vaknade vi upp till strålande solsken!


Så jag sprang upp på vinden och hämtade ner långfärdsskridskorna igen. De åkte nämligen upp under en städning för några veckor sedan. Och så stack vi till Trekanten där jag susade runt sjön – varv efter varv. Det var magiskt. Att isen var lite knottrig och inte alls så där spegelblank gjorde inte det minsta. Jag kände hur livslusten vände åter för varje skär. Hur hela jag fylldes med ny energi.


Och apropå livslust. I veckan har vi sett Gengångare, en serie på SVT Play som handlar om döda människor som kommer tillbaka. Se den! Så himla välspelad. Och så läskig att jag var tvungen att se ett avsnitt på lunchen i måndags för att se hur det gick. Tyvärr tappar den lite de sista tre avsnitten – men fram till dess är den fantastisk.

onsdag 20 februari 2013

Ett kungarike för en stund i solen


Det är inte bara barnen som är trötta och hängiga. Jag är också helt slut. Orkar ingenting. Jag längtar efter inspiration men är för trött för att jaga rätt på den.

Kanske beror det på att jag håller på med någon slags inre bearbetning som tar väldigt mycket på krafterna. Så är det nog. Men det kan lika gärna bero på vintern. Mörkret.

"Solen, vad har vi gjort dig, varför har du övergivit oss? Vi lovar att sköta oss, bara du kommer tillbaka. Snälla snälla, ge oss en ny chans", klagar jag och tittar längtansfullt på bilderna från förra årets marsresa till Spanien.

Om solen inte kan komma till Sweet Mountain, kanske sweetarna måste ta sig till solen?

tisdag 19 februari 2013

Vabbidabbi – vabbidab!

Det är vabruari, vi har inte sett solen på evigheter och Ofelia hostar och får inte vara på dagis. Men vi har i alla fall nya leksakslådor. Det är två gamla hattaskar som jag har gått och suktat efter i antikaffären här nere på hörnet. Så fina, men ack så dyra. När jag köper gamla saker vill jag ju känna att jag gör ett fynd. Därför har hattaskarna fått stå kvar där i butiken. Tills nu vill säga, då det plötsligt var halva priset på allt där inne!
Jag tycker om att fundera över vad det har legat för tjusiga hattar här i. Och vem som har haft dem på sig.
Nu ligger det inga hattar här i. Bara leksaker. Men vem vet, i framtiden kanske det får bli en låda för huvudbonader och andra utklädningskläder. Ja... så får det bli.

måndag 11 februari 2013

Hört över krusbärskrämen

Ofelia (i tillrättavisande ton): Det här är inte mat Osvald. Det är MELLIS!

lördag 9 februari 2013

Utveckling pågår

 Ofelia ritar och ritar. Det mesta skulle nog klassificeras som abstrakt konst av ett otränat öga, men Ofelia säger att det är hajar, fiskar, tigrar och mammakrokodiler. Och så blir det en del streckgubbar. De blir mer och mer avancerade för varje dag som går. Jag brukar rita en rund ring till huvud och sedan fyller hon i ögon, mun, hår, armar, händer, ben och fötter. Som ni ser på bilden har hon precis utökat repertoaren med fingrar och tår.
 Den här har har även fått en panna och två långa uppåtstående öron under håret.
Här har hon ritat huvudformen själv och slängde visst in en näsa också. Ser ni att huvudet är vänt halvt i profil? Det är förstås omedvetet, men ändå fint att det är så konsekvent genomfört.
 Alldeles nyss ritade hon den här. Med näsa och mage och allt. "Oj", sa hon när jag skulle fotografera av den. "Jag glömde ju naveln". Och så ritade hon dit den i grönt.

onsdag 6 februari 2013

Nämen... vad har hänt här?

 Det här att barn tar en tugga av ett chips och sedan lägger tillbaka resten av chipset i skålen för att smaka lite på nästa, gäller tydligen även frukt.

måndag 4 februari 2013

Osvald, ett och ett halvt!

 Det har varit mycket Osvald ett tag här på bloggen. Och nu blir det lite till, för den här killen har ju fyllt ett och ett halvt!
 Den här underbara lilla ungen som säger "tjena tjena", älskar köttbullar och låter "mmmm" när han äter.
 Han som somnar på två sekunder när man lägger honom för att middagsvila men inte kan somna om på natten om han inte får dra sina föräldrar i håret.
 Han som älskar att klättra på stolar, prutta mig på magen, läsa böcker och steka "bi-pinn" (fiskpinnar) på sin leksaksspis. Han som gärna leker med bilar, ballonger och pärlor och är grym på kurragömma.
 Han som har världens busigaste uppsyn och gör precis allt han inte får göra. Men också han som kastar slängkyssar när vi skiljs åt och lyser upp som en sol och kramar en länge länge när man hämtar honom på dagis.
Ja, just han. Hurra för dig Osvald!

Ps. De fina bilderna har Peter tagit

söndag 3 februari 2013

Dags att plastbanta leksakslådorna?


Jag är nog inte världens pjoskigaste mamma. Jag oroar mig inte så mycket för barnen. Om de petar i maten tänker jag att de äter mer vid nästa måltid. Vi är inte överdrivet försiktiga med socker, om barnen får utslag tänker jag att det säkert går över och vi går verkligen inte till doktorn i onödan. På gott och ont. Vi upptäckte till exempel inte att Ofelia hade förkylningsastma förrän ganska sent, eftersom vi tänkte att alla barn hostar när de är förkylda och förkylda är de ju mest hela tiden de här första åren på dagis.

Men. Tanken på att barnen verkligen skulle bli sjuka är förstås outhärdlig. Och jag vill självklart inte att ungarna ska sätta i sig en massa gifter. Därför fick jag lite ont i magen när jag läste det här blogginlägget om alla kemikalier som finns i barns leksaker och vad det kan leda till. Ett antal bloggmammor har fått dammet i sina barnrum testade, och det visade sig att det var fullt av läskiga ämnen.

Helt plötsligt önskar jag att barnens lek alltid såg ut som i bilden ovan. Men det gör den förstås inte. Kanske att det är dags att plastbanta leksakslådorna en aning?

lördag 2 februari 2013

Olika falla ödets lott

Barnens far är på ölprovning.

Själv värmde jag just ett glas kylskåpskallt vin i mikron.