Förra helgen kollade jag om jag kom ihåg hur man gjorde mormorsrutor. Det gjorde jag. Och snart hade jag virkat en hel liten filt. Det gick så fort med så tjockt garn.
Och det var tur, för i vårt hem finns det inget som heter "en filt för mycket". Särskilt inte nu när Ofelia har öppnat pensionat.
Längs varenda vägg ligger dockor och nallar och sover under varsin filt.
Den uppmärksamma ser även att jag har sytt lite nya kuddar som barnen ska ha i sitt rum OM de någonsin får ett.
Pandan sover gott på en kudde i gult John Blundtyg och värmer sig med en filt som jag stickade när Ofelia låg i magen.
Och Apan har fått en kudde i finaste elefanttyget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar