Gröttider

När Ofelia var bebis var vi väldigt ivriga att låta henne smaka på både det ena och det andra. Men den här gången har jag inte haft bråttom alls. Sedan den där första potatisen har han bara fått smaka på gröt en gång. Man ska ju ändå helst helamma det första halvåret, så det är ingen brådska, har jag tänkt.

Men så slog det mig nyss att det bara är en månad tills jag ska till Göteborg och jobba en hel dag. Jag kommer att vara borta i tolv timmar och då måste Peter få i honom mat. Vilket ju inte hade varit några problem om Osvald drack ersättning eller i alla fall tog flaskan. Men det gör han inte.

Paniken i det.

Så nu blir det till att hårdträna. I helgen ska jag koka smarriga puréer på palsternacka, morot och potatis. Och så får vi väl öva lite mer på det här med att dricka mjölk ur flaska. Jag får helt enkelt plocka fram bröstpumpen igen.

Och nyss när jag åt risgrönssgröt fick Osvald ett par skedar banangröt. De slank ner utan problem.