I ett hus vid skogens slut

 I ett hus vid skogens slut

 liten tomte tittar ut

Haren skuttar fram så fort

 knackar på dess port

 Hjälp ack, hjälp ack, hjälp du mig

Annars skjuter jägarn mig

Kom ja kom i stugan in

Räck mig handen din

När min bror gifte sig

 I lördags gifte sig min bror.

 Med världens vackraste Stina. Jag trodde inte att jag var typen som bölade på bröllop, men det var så fint, och de så glittrande och tjusiga, att jag började gråta redan när de gick upp för altargången. Hand i hand, finaste sättet.

 De bytte ringar...

 ... och kysstes.

 Och sedan döptes världens sötaste lilla brorsson till William.

Ofelia och Julia fick komma upp och assistera.

 Och sedan tågade de ut ur kyrkan till Greaselåten "We go together". Jag blir helt glad av den här bilden för de ser så himla lyckliga ut! Min bror är förövrigt den stiligaste brudgummen någonsin.

 Vi kastade rosenblad på dem.

 Och så hånglade de lite till.

 Sedan blev det champagne och snittar i trädgården. Jag och Anna Karin och barnen passade på att posera lite med brudparet.

Sedan försvann Osvald spårlöst.

 Tills någon lyfte på bordsduken och hittade honom där under med de urdruckna champagneflaskorna. Väldigt nöjd som ni ser. Att han är röd om näsan beror inte på champagnen utan på att hans storasyster och kusin matat honom på ett mycket brutalt vis med röda vinbär från trädgården.

 Anna Karin var fantastiskt vacker förstås.

 Cecilia också! Så himla lyxigt att ha två systrar hemma i stan den här helgen. Anna Karin stannar i tre veckor till och ingen kunde vara gladare över det än Ofelia.

 Under middagen höll vi tal. Jag har bara hållit tal några få gånger i hela mitt liv, men när ens bror gifter sig så måste man faktiskt! Och jag är så himla glad att jag gjorde det.

Peter fick åka hem efter varmrätten med två trötta barn. Men jag stannade förstås. Vi klättrade ut på taket och satt där i kvällssolen och åt tårta och pratade och drack drinkar. Och sedan dansade vi halva natten tills fötterna värkte. Och så var det med den helt underbara bröllopsfesten.

I en klänning från 40-talet

Så här var Ofelia klädd i lördags när vi var på min brors fantastiskt roliga bröllop. I en klänning som Peters mormor sydde åt Ofelias farmor i slutet av 40-talet. Fin va? Jag älskar att den är så enkel samtidigt som den har så många fina detaljer. Skorna är ärvda även de, men av något nyare modell.

Straight flush

När barnen har lagt sig spelar vi chicago. Det gör vi alltid när vi är på Gotland med Lillemor. Eftersom stora delar av familjen är journalister måste vi förstås ha en kortlek med tidningstitlar på baksidan.

 Någon av mina första somrar med Peters familj, för fem eller sex somrar sedan, hade jag enormt flyt i kortspelandet. Jag vann och vann, sådär så jag nästan skämdes.

 Sedan dess har det alltid hetat att jag är hopplös att spela mot eftersom jag bara vinner och vinner. Fast i själva verket har jag inte vunnit mer än någon enstaka gång sedan dess.

Tills i sommar vill säga. För den här gången vann jag säkert varannan gång i alla fall. Särskilt flott var det när jag avslutade med den här handen i sista omgången.

Körsbär

I dag ska vi på bröllop och hinner inte blogga så mycket. Så här kommer i all hast ett litet tips till alla fikasugna Gotlandsresenärer. Långt ner på Sudret ligger Körsbärsgården som är en konsthall med fina utställningar och konserter. Men man kan lika gärna åka dit för att fika i den mysiga lilla trädgården.

Självklart måste man äta körsbärs- och mandelkaka med vispgrädde till efterrätt, men Ofelia kan även rekommendera glassen på saffran och honung.

Jag vill va som du

Så himla konstigt. När jag klev på en geting och blev stucken i tån så att halva foten svullnade upp och var tvungen att sätta en bomullstuss med salubrin mellan tårna för att lindra - visade det sig att Ofelia OCKSÅ hade stuckit sig i exakt samma tå och också behövde lite bomull på prick samma ställe. Fast hennes stick gick över väldigt mycket snabbare än mitt. På ett par minuter eller så.

Ljuset på Gotland är som gjort för målande

 Nu för tiden har vi inte bara en...

 ... utan TVÅ barnkonstnärer i familjen.

 Nu råkar Gotland vara en ö där det sällan regnar, men de få stunder det ändå gjorde det, målade båda ungarna för glatta livet.

Så nu har vi massor av nya målningar att lägga i teckningslådorna.

Osvald och hans babyrollator

 Man skulle lätt kunna tro att det här inlägget är någon slags förtäckt reklam för BRIOs lära gåvagnar.

 Men det är det inte.

 Det är bara ett helt vanligt inlägg...

 ...om en ovanligt söt kille som är ute och går med sin babyrollator i gräset.

Med tanke på att han börjar på dagis om sex veckor och ännu inte har lärt sig att gå själv, är det hårdträning från och med nu som gäller.