När min bror gifte sig

 I lördags gifte sig min bror.

 Med världens vackraste Stina. Jag trodde inte att jag var typen som bölade på bröllop, men det var så fint, och de så glittrande och tjusiga, att jag började gråta redan när de gick upp för altargången. Hand i hand, finaste sättet.

 De bytte ringar...

 ... och kysstes.

 Och sedan döptes världens sötaste lilla brorsson till William.

Ofelia och Julia fick komma upp och assistera.

 Och sedan tågade de ut ur kyrkan till Greaselåten "We go together". Jag blir helt glad av den här bilden för de ser så himla lyckliga ut! Min bror är förövrigt den stiligaste brudgummen någonsin.

 Vi kastade rosenblad på dem.

 Och så hånglade de lite till.

 Sedan blev det champagne och snittar i trädgården. Jag och Anna Karin och barnen passade på att posera lite med brudparet.

Sedan försvann Osvald spårlöst.

 Tills någon lyfte på bordsduken och hittade honom där under med de urdruckna champagneflaskorna. Väldigt nöjd som ni ser. Att han är röd om näsan beror inte på champagnen utan på att hans storasyster och kusin matat honom på ett mycket brutalt vis med röda vinbär från trädgården.

 Anna Karin var fantastiskt vacker förstås.

 Cecilia också! Så himla lyxigt att ha två systrar hemma i stan den här helgen. Anna Karin stannar i tre veckor till och ingen kunde vara gladare över det än Ofelia.

 Under middagen höll vi tal. Jag har bara hållit tal några få gånger i hela mitt liv, men när ens bror gifter sig så måste man faktiskt! Och jag är så himla glad att jag gjorde det.

Peter fick åka hem efter varmrätten med två trötta barn. Men jag stannade förstås. Vi klättrade ut på taket och satt där i kvällssolen och åt tårta och pratade och drack drinkar. Och sedan dansade vi halva natten tills fötterna värkte. Och så var det med den helt underbara bröllopsfesten.