Två dagar i skärgården

 I tisdags åkte vi ut till min speciella ö i skärgården. Jag har varit här nästan varje sommar sedan jag var liten. I vuxen ålder har det blivit lite mer sällan, men det är lika fantastiskt varje gång. Att jag älskar den här platsen beror förstås på att den är så himla vacker...

... men mest på att det är Sofias ställe, och att det är så fint att hänga här med henne och hennes familj. Många av mina somrigaste och käraste minnen från barndomen utspelar sig här.

I år var första gången som barnen var med och jag hoppas att de ska älska ön lika mycket som jag i framtiden.

De verkar redan rätt förtjusta faktiskt.

Det enda dåliga med skärgården är alla fästingar. Vi vågade inte hänga i gräset i onödan, så både jag och Peter fick bära runt på Osvald mest hela tiden. Men med uppdragna strumpor och höga stövlar gick det bra att gå ut i skogen.

Där plockade vi blåbär. Osvald lever i stort sett på körsbär, vinbär, blåbär och jordgubbar nu för tiden.

Sofia plockade blåbär som vi kunde ha i filen om morgnarna. Det är mitt somrigaste. När vi var tonåringar och sov länge om morgnarna brukade Sofias mamma väcka oss med en bricka med blåbärsfil och Start.

Då brukade hennes föräldrar arbeta i trädgården hela dagarna. De var alltid i rörelse och satt aldrig stilla. Nu är det Sofia som ständigt fixar.

Men sedan, när gräset var krattat, packade vi med oss öl och chips...

 

... och gick över ön...

 ... för att sitta på klipporna och kisa i eftermiddagssolen.

Osvald ville bada, men Peter tyckte att det var för kallt.

 När vi blev hungriga stoppade Ofelia sin lilla varma hand i min, och så gick vi hemåt...

 ... för att hjälpas åt att skrapa potatis.

 Sofia hade plockat en liten korg med kantareller.

Och Osvald gjorde ett undantag från bärdieten när han fick köttbullar på spett.