Osvalds ettårskalas

 I söndags ställde vi till med kalas för att fira Osvalds ettårsdag. Vi höll till i lekparken på berget här nedanför oss. För att gästerna skulle hitta satte vi upp en liten skylt.

 Våra familjer kom samtidigt så vi hjälptes åt att pynta med ballonger, serpentiner och vimplar.

Det var ganska mycket barr på marken så ballongerna small som tändare på nyårsafton. Men födelsedagsbarnet lyckades hålla sin intakt där han satt i knät på sin moster.

Sara, Egil och Martin (som inte kom med på bild) var också där förstås.

Liksom Stina och lillkusinen William i fin keps.

Sedan kom Johanna, Daniel och lille Tage med en Bamseprenumeration i födelsedagspresent.

 Då drack vi jordgubbsmargaritas.

 Och åt melonspett och "mango- och jordgubbssnittar".

Sofias föräldrar hade skickat med oss lite körsbär från trädgården.

 I stället för tårta hade Peter bakat små minipavlovabakelser.

 Sjukt goda tyckte min mor.

 Men födelsedagsbarnet föredrog chokladbollarna.

 Jag tror att han satte i sig tre. Är det födelsedag så är det.

 Sedan lekte han med de andra barnen.

 Så himla lyxigt med kusiner som är nästan precis lika gamla. Särskilt som Egil och Julia dessutom råkar vara Ofelias bästa kompisar.

 Sedan kom Hanna (här ser ni henne i bakgrunden) med Zacke och lilla Selma.

 När de hade fått i sig lite pavlova blev det presentöppning. Osvald fick god hjälp av de större barnen. Han fick så många fina saker. Kläder, mockasiner, springskor, böcker och leksaker.

Ofelia öppnade paketet från moster Anna Karin och visade Osvald hans nya fina kånkenryggsäck. Hon fick själv en likadan fast blå när hon fyllde ett.

Sedan åt Per upp de sista snittarna, och så var det dags att packa ihop.

Födelsedagsbarnet var mycket nöjd med sitt kalas och slocknade utmattad på sin fars axel redan vid halv sju.

Osvald fyller 1 år

Hurra hurra för vår lilla Osvald i dag!

Men hjälp vilken tur att Osvald väckte oss 5.30 i går!

Först kändes det lite motigt. Men när jag läste morgontidningen drog jag en lättnadens suck.

Två dagar i skärgården

 I tisdags åkte vi ut till min speciella ö i skärgården. Jag har varit här nästan varje sommar sedan jag var liten. I vuxen ålder har det blivit lite mer sällan, men det är lika fantastiskt varje gång. Att jag älskar den här platsen beror förstås på att den är så himla vacker...

... men mest på att det är Sofias ställe, och att det är så fint att hänga här med henne och hennes familj. Många av mina somrigaste och käraste minnen från barndomen utspelar sig här.

I år var första gången som barnen var med och jag hoppas att de ska älska ön lika mycket som jag i framtiden.

De verkar redan rätt förtjusta faktiskt.

Det enda dåliga med skärgården är alla fästingar. Vi vågade inte hänga i gräset i onödan, så både jag och Peter fick bära runt på Osvald mest hela tiden. Men med uppdragna strumpor och höga stövlar gick det bra att gå ut i skogen.

Där plockade vi blåbär. Osvald lever i stort sett på körsbär, vinbär, blåbär och jordgubbar nu för tiden.

Sofia plockade blåbär som vi kunde ha i filen om morgnarna. Det är mitt somrigaste. När vi var tonåringar och sov länge om morgnarna brukade Sofias mamma väcka oss med en bricka med blåbärsfil och Start.

Då brukade hennes föräldrar arbeta i trädgården hela dagarna. De var alltid i rörelse och satt aldrig stilla. Nu är det Sofia som ständigt fixar.

Men sedan, när gräset var krattat, packade vi med oss öl och chips...

 

... och gick över ön...

 ... för att sitta på klipporna och kisa i eftermiddagssolen.

Osvald ville bada, men Peter tyckte att det var för kallt.

 När vi blev hungriga stoppade Ofelia sin lilla varma hand i min, och så gick vi hemåt...

 ... för att hjälpas åt att skrapa potatis.

 Sofia hade plockat en liten korg med kantareller.

Och Osvald gjorde ett undantag från bärdieten när han fick köttbullar på spett.