Eldblommor

När man går hemma och bär runt på en liten bebis är det lätt hänt att man tröttnar på att se samma gamla väggar och börjar fantisera om att göra om. Har man dessutom en pappa som är hyrpensionär och väldigt snitsig på att tapetsera, kan det sluta med att man får en sådan här tjusig vägg i sovrummet.

Mönstret är Josef Franks Eldblomma och egentligen hade jag tänkt att vi skulle sätta upp den på en liten vägg i hallen och ha något lugnare och mer pastelligt i sovrummet. Men den här väggen var i mer akut behov av en ny tapet än den i hallen, så i går ändrade vi oss hastigt och lustigt. Och nu går jag här och tänker "åh vad fint" och "hjälp vad freaky" om vartannat. Men så kände jag inför köksgolvet i början också. Och det är ju hur fint som helst nu.

Det är O:na i orden som gör det

En väldigt rolig grej är att Ofelia har utökat sitt ordförråd de här senaste veckorna och att hon har börjat sätta ihop orden till meningar. Det innebär både att vi kan ha lite längre konversationer, och att det blir lite färre konflikter. För det är verkligen frustrerande att inte kunna kommunicera ordentligt. Det är förstås jättejobbigt för henne att inte kunna göra sig förstådd, och lika jobbigt för oss när vi inte förstår vad det är hon vill och hon bryter ihop för att hon inte får det hon ber om.

Nu är det ju inte så att hon kan förklara precis hur hon känner och tänker än, men ändå. Att hon kan säga att hon hellre vill se på fåret shaun än pippi, och meningar som "mamma sitta där" och "Ofelia vill inte duscha" och helt nödvändiga ord som ballong, pajas, apa, häst och banan är i alla fall en början.

En annan sak, som nästan är ännu större, är att hon har lärt sig att skriva sin första bokstav. Hon lärde sig ju O redan när hon fick sin O-tröja av Moa-Lisa och sedan dess utropar hon "Oooo" så fort hon ser bokstaven i någon text. Så härom dagen när vi satt och målade med penslar sa hon plötsligt "O" och målade en ring.

O är också vad hon kallar sin lillebror, fast då låter det mer som O:et låter i början på just Osvald.

Och alla vet ju att det är O:et i ordet som gör det:

Fars dag (en liten hyllning)

En himla fin torsdag

Vissa dagar är bättre än andra och i dag var en sådan dag, så vi tar och tittar lite närmre på den.

  Det började med att jag vaknade strax innan sju och kände mig frisk. Efter tre dagars magsjuka var det en väldigt skön känsla. I vanliga fall är det Peter som går upp med barnen om morgnarna eftersom jag är helt slut efter nattamningen, men jag kände mig så pigg, så den här dagen fick han lite sovmorgon. Han hade dessutom bakat bröd kvällen innan och ungarna var på sina bästa humör. Ofelia bredde sina egna smörgåsar, och när jag kittlade Osvald skrattade han världens gulligaste, kluckande, lilla skratt.

När Peter lämnade Ofelia på dagis sov jag och Osvald middag och när vi vaknade hade jag fått ett vykort med en flugsvamp med posten. Det var från Sofia i Amsterdam och innehöll den finaste lilla hälsningen.

Osvald fick ett bad och tyckte att det var väldigt roligt att försöka fånga sina egna fötter under vattnet. Sedan packade jag ner honom i vagnen och så gick vi ut på stan.

 En del träd hade fortfarande löven kvar. Bara en sådan sak.

Meningen var att jag skulle köpa tapeter till hallen, men jag kunde inte bestämma mig för vilken jag skulle ha, så det blev bara några skruttiga tapetprover.

Men när jag ändå var på stan och uträttade ärenden passade jag på att köpa ullunderställ, galonvantar och en fleecekrage åt Ofelia. Nu är hon helt rustad för vintern. Dessutom hittade jag färgglada lådor åt barnens leksaker.

 Sedan gick jag och Osvald på Nationalmuseum.

Där såg vi utställningen med den ryska konstnärsgruppen Peredvizjniki. En fin utställning med imponerande måleri, men Osvald tröttnade ganska snabbt, trots att han fick åka framlänges i babybjörnen.

 Så vi hoppade på tunnelbanan och mötte upp Peter och Ofelia i lekparken. Ofelia åkte nästan bara i röret.

Sedan gick vi hem och bakade syltkakor. Mest för att jag tänkte att det skulle vara roligt för Ofelia att göra gropar i kakorna och fylla dem med sylt. En del fick till och med tre gropar.

Somliga kallar de här kakorna för hallongrottor, men vi hade ingen hallonsylt, så vi tog resterna av jordgubbsmarmeladen jag gjorde i somras i stället.

Sedan lagade Peter risotto och när vi ätit sprang Ofelia runt i sina nya yllekläder, läste böcker och lekte med de nya lådorna. Osvald dansade lite till David Bowie.

När de somnat åt vi kakor och drack te, och medan Peter fixade inför sin bokcirkelmiddag läste jag i en bok som jag ska berätta mer om en annan gång. Innan jag gick och lade mig spelade jag lite wordfeud med Hanna och sedan var den helt vanliga men väldigt fina torsdagen till ända. God natt.

Broderi-brodera

Så här fin blev min bonad i ramen jag köpte på Erikshjälpen förra veckan. Den är egentligen lite för hög, men precis lagom snirklig för att passa motivet. Varje gång jag tittar på den blir jag helt glad.

Jag vill gärna brodera något mer och därför blev jag lite sugen när jag hittade ett iPhonefodral som man kan brodera på. Jag har faktiskt funderat på att tillverka ett eget fodral att brodera, men det här verkar ju så mycket bättre. Fast helst vill man ju göra sitt eget motiv.

Tänk om jag i så fall kunde brodera något sånt här? Eller ännu hellre ett motiv där Osvald är med också. Synd att en iPhone är så himla liten ändå.

Blä

Jag håller på att återhämta mig från den vidrigaste av tillfälliga åkommor: magsjukan.

Först trodde jag att jag hade ätit något, men sedan fick vi höra av värdinnan till kalaset vi var på i lördags att några av gästerna hade kommit dit med magsjuka. Tydligen hade ungarna kräkts natten innan, och föräldrarna blev sjuka natten efter. Inte helt smart att gå på fest då. Jag gissar att de har varit söderorts mest impopulära familj de här senaste dagarna.

Och alltså det här med att vara magsjuk småbarnsförälder... Det är en sak att behöva amma mellan toalettbesöken, en helt annan att ha sällskap av en pratglad nästantvååring som prompt ska följa med in i badrummet.

Nog om det nu. I morgon tar vi nya tag.

Parkliv

Jag kommer knappt ihåg vad vi gjorde om helgerna innan barnen fanns. Men sådant jag brukade tycka om att göra, som att gå på konstutställningar och äta långa frukostar på kafé är inte lika roligt med små och rastlösa barn.

Så nu för tiden tillbringar vi helgerna i lekparken. Det är mysigare än man kan tro. Särskilt om man går dit med andra föräldrar.

I lördags var vi i Lugnet med Sara, Martin och Egil. Lugnet ligger i Västertorp och är en fin gammal lekpark för barn i alla åldrar.

I just den här åldern är det roligast att vara i klätterställningen.

 Och åka rutschkana.

Dessutom brukar vi ta med kaffe och hembakad äppelkaka.

 Hur mysigt som helst ju!

Jag och Osvald på äventyr

 I tisdags hoppade jag och Osvald på tåget och åkte till Hanna. Osvald var en exemplarisk tågresenär. Han sov hela första sträckan medan jag läste två tredjedelar av Bonjour Tristesse.

Hanna bor med sin lilla familj i ett underbart gammalt 1600-talshus utanför Borås. Där finns det hästar och natur alldeles runt hörnet.

På onsdagen hängde vi mest hemma i lekhörnan, promenerade, pratade en massa och andades frisk lantluft.

Osvald hade snusnäsduk, för det har han hört att man har på landet.

 På torsdagen gjorde vi en utflykt till Skene och gick på loppis. Loppisar är så mycket billigare utanför storstan, jag fyndade en ram till min bonad och en 50-talsleksak till Ofelia för nästan inga pengar alls. Och så gick vi på kondis och beställde halloweenmuffins och kaffe för 29 kronor.

 Den här söta lilla bakelsen heter Selma. Hon fick prova äppelkaka för första gången.

Och när vi kom hem vände sig Osvald från mage till rygg. Man skulle ju kunna tro att sånt kräver viss övning, men Osvald har knappt legat på mage, så han satte vändningen på första försöket. Det firade jag och Hanna genom att köpa en flaska vin till middagen av grannen.

Jag är mycket förtjust i tavlan som hänger ovanför Osvald på den här bilden. Det är Zacke som har gjort den. Han fick förövrigt ett tjusigt omnämnande av två andra collage i en recension i Borås Tidning samma dag.

Spela gitarr kan han också. Osvald tyckte att det var väldigt mysigt med levande musik.

Sedan blev det fredag och det var dags att åka hem till Ofelia och Peter. Efter tre flotta dagar på vift, var vi ändå himla glada att återse dem.

Varsågod att kommentera

Eftersom många klagat på att deras kommentarer på inläggen inte publicerats har jag gjort en ändring i inställningarna. Nu ska det förhoppningsvis vara lite lättare. Och kommentera gärna, jag blir lika glad varje gång!

(Förövrigt är jag och Osvald ute på äventyr sedan i tisdags. Mer om det när jag kommer hem i morgon.)

Förresten!

I går var Osvald på tremånaderskontroll och blev mätt, vägd och vaccinerad. Nu väger han sju kilo, den lilla krabaten. En del har påpekat att jag kanske ammar honom för ofta, och att det är därför han har gått upp ett kilo i månaden sedan han kom.

Men nu kan jag meddela att jag frågade BVC-tanten om detta, och hon sa att det inte går att ge bebisar för mycket mat om man bara ammar. De äter så mycket som de behöver.

Så nu vet ni det.