Författaren

I går var sista lektionen på fotokursen. Jag vet inte om jag har blivit en bättre fotograf än, men jag har i alla fall lärt mig att ta bilder med manuella inställningar, och har fått en del tips att öva vidare med.

Vår sista hemuppgift var att fotografera ett antal bilder på ett valfritt tema. Jag hade svårt för att bestämma mig och valde till slut att fotografera när Peter lagade mat. Men innan dess hade jag en idé om att porträttera hans arbete som författare. Så här blev de bilderna:

Klart ungarna ska ha samlarporslin från 50-talet

Alla som har varit hemma hos oss har säkert lagt märke till vår samling av 50- och 60-talsporslin från Rörstrand. Det är tack vare Peter som handlar så mycket porslin på tradera att alla på det lokala postkontoret vet vad han heter. Just nu är vuxenservisen så gott som komplett, så nu har han börjat handla tallrikar och muggar till barnen.

 Kolla den här underbara muggen. Vi låtsas att det är Ofelia och Osvald på bilden.

Äppel Päppel heter den. Vi har en djup tallrik i den serien också.

 Och så har vi tallrikar med möss på.

Musikanten heter de.

Maracas

Härom dagen gjorde jag och Ofelia maracas efter dagis. Det är hur lätt som helst. Allt som behövs är tomma toa- eller hushållspappersrullar (vi tog en av varje), lite tyg, tejp och klister. Och så något som låter förstås. Vi fyllde våra maracas med mungbönor, men om man har torra ärtor eller riskorn hemma så går det precis lika bra.

Först tejpade vi fast tyg så att det täckte ena öppningen. Sedan hällde vi i lite bönor och tejpade fast tyg för andra änden. Sedan limmade vi en bit tyg runt själva rullen också. Det är inte så noga att det blir helt slätt. Det ska synas att det är barnpyssel.

Ofelia valde ett grönt tyg med elefanter till sin maracas och ett rosa med blommor till Osvalds. Fast när de var klara hade båda två på något mystiskt vis blivit hennes.

Tre veckor kvar

De senaste två veckorna har jag och Peter turats om lite med att jobba och vara med Osvald. Jag har nämligen varit redaktör för programbladet till en pjäs på Uppsala Stadsteater, som alla historieintresserade Uppsalabor borde se.

Att varva jobb med föräldraledighet är lite av mitt drömupplägg. Det är som att få det bästa av två världar. För jag gillar ju mitt jobb och när jag är hemma på heltid längtar jag efter mer avancerad intellektuell stimulans och efter att få vara något annat än bara mamma. Och när jag jobbar längtar jag ihjäl mig efter att få snusa Osvald i nacken. Om jag hade fått bestämma så hade vi delat upp föräldraledigheten så här hela tiden. Men nu blev det inte riktigt så.

Om tre veckor är det meningen att jag ska börja jobba på heltid. Så nu tänkte jag bara vara ledig de här sista dagarna. Och snusa Osvald i nacken mest hela tiden.

Krypträning pågår

Att lära sig krypa måste vara en av de största händelserna i livet. Att plötsligt kunna ta sig fram på egen hand. Osvald håller på och övar för fullt, men än så länge har han inte riktigt fattat hur man gör för att komma framåt. Däremot är han en fena på att krypa bakåt.

 Härom dagen hittade vi honom under soffan. Han hade backat in, och kom inte ut igen.

Nu försöker vi lära honom att det är uppåt framåt som gäller, inte bakåt bakåt. Bakåtsträvande och konservativa typer är ju aldrig särskilt roliga. Ett bra krypträningsknep är att lägga leksaker en bit bort.

Tyvärr var just den här klossen inte tillräckligt spännande.

Om det här med att vara någons middag

I dag fick jag hjälp av Ofelia när jag hängde tvätt. Allt eftersom hon plockade upp plaggen ur högen kommenterade hon vad och vems det var. Det var en del "pappas tröja" och "mammas tröja" men mest "Ofelias byxor" och "Osvalds tröja", för deras kläder är alltid överrepresenterade i tvätten.

Sedan sträckte hon mig en bh och sa "mammas till Osvalds mat".

Alltså... Det ska ändå bli rätt skönt när min kropp inte längre tas för en maträtt.

Om du diskar så diskar jag

Tvåtusentio på 200 sidor

Som ni kanske minns fick jag en idé om att göra en fotobok om året. I onsdags kom den första, med hela 2010 på 200 blanka sidor. Så himla fint! Vi tar en liten titt tycker jag.

Det här var ju året då Ofelia kom och vi blev föräldrar, så det blev ganska mycket bebisbilder.

 Från de allra första dagarna.

 Första leendena.

 Och roliga ögonblick.

Släkten kom med förstås.

 Kusinträffar...

 ... och mer kusiner. Så sjukt gulliga.

 Självklart var jag tvungen att ta med Eriks magiska bilder.

 Det är så bra att samla alla fina minnen i en bok. Jag blir helt lycklig av att bläddra i den och tänka på allt roligt vi haft. Som här, med Linnéa på Gotland.

 Där vi spelade ganska mycket tennis.

 Diskbaljebad i Lidköping...

 ... och svampplockarhelg i Bäckhem.

 Självklart får man följa filten jag gjorde från allra första mormorsrutan.

Och så är det en del bilder här hemifrån. När vi är gamla och sitter på ålderdomshemmet och har flyttat tusen gånger kan det vara roligt att se hur vi hade det när vi bodde här uppe på Åsen.

 Och vad vi lagat för mat.

 Självklart är det en massa bilder från våra resor också. Som Berlin, Italien, Amsterdam och Polen.

 Och Jerusalem.

 Dessutom har jag tagit med lite bilder på Ofelias leksaker.

 Roliga utflykter...

 ... och mysiga kvällar.

Som ni förstår är jag väldigt nöjd med den här boken. Jag beställde den på Blurb som har ett program som man laddar ner till sin egen dator. Hur lätt som helst, men det tog ändå väldigt mycket tid innan jag var färdig. Det svåraste var att välja bilder, och eftersom jag är sådan perfektionist jobbade jag ganska mycket med layouten.

 Jag visste ju inte hur det skulle bli, så jag vågade bara beställa ett exemplar. Men nu ska jag skicka efter en till så att Ofelia också har en bok från sitt första år.

 Osvald fanns ju inte 2010, men beskedet om hans ankomst fick ett eget uppslag.

Och sista bilden fick bli glassbomben vi åt på nyårsafton.

Omöjlig ekvation?

Hur gör alla människor med deadlines på jobbet när barnen är förkylda och inte får vara på dagis? Visst är man flexibel som frilans, men det går liksom inte att ringa in en vikarie.

Så nära och ändå så långt bort

Alltså, jag måste visa de här fina böckerna som barnen fick av min syster innan hon åkte till Afrika. Eftersom barnen är så små är Anna Karin rädd att de ska glömma bort henne medan hon är borta. Men jag vet inte, nu för tiden är geografiska avstånd ganska irrelevanta. Tack vare Skype kan vi videochatta flera gånger i veckan, och när Ofelia trycker pekfingret mot skärmen samtidigt som Anna Karin är det nästan som om de faktiskt rörde vid varandra. För att försäkra sig om att Ofelia ändå inte glömmer, gjorde Anna Karin två bilderböcker som vi kan läsa när saknaden blir akut.

 Den första heter Ofelia sover över hos Anna Karin, och handlar om olika saker som hon brukar göra när hon sover över där. Som att laga mat, diska, baka, duka och äta.

 Och sova med nallen och hunden på en madrass på golvet.

 Den andra handlar om när Ofelias kusin Julia och Anna Karin arbetar i trädgården på vårt landställe i Småland.

Det är en bilderbok utan text.

Jag blir också sugen på att göra bilderböcker till barnen när jag ser de här. En sådan himla fin idé.