42 timmar i Dublin

 Om man går upp för den här trappan i Dublin...

... kommer man upp till det här lilla huset.

 Där sitter Peter och skriver i två veckor.

 Med den här fina parken utanför fönstret.

 Som en privat trädgård fast öppen mitt på dagen.

 Dessutom bor han granne med katedralen där Jonathan Swift ligger begravd.

I fredags åkte jag dit och hälsade på honom.

Vi gick direkt ut och åt fish'n'chips. Och drack Guinness förstås. Vad annars?

 Sedan blev det lördagsmorgon och vi mötte upp en poet som guidade oss genom stan.

 Förbi historiska byggnader...

 ... genom Temple Bar. Om man vill bli framgångsrik i den här stan bör man satsa på tegelsten.

 Annars är Dublin mest känt för att ha producerat storartad litteratur.

 Jag fastnade mest för de fina detaljerna.

 Sedan gick vi och åt en gorgonzolamacka precis som huvudpersonen i James Joyces Ulysses. Fast det blev det ingen bild på.

 Det blev det däremot på tågbiljetterna som tog oss ut ur stan.

 Och hela vägen till havet.

Atlanten alltså. Jag blev så himla glad, trots att jag var tvungen att kränga på mig strumpbyxor för första gången i sommar.

 Vi gick till restaurangen längst ut på piren.

 Drack champagne och...

 ... åt ostron. Är man vid havet så är man.

 Sedan satte vi oss nere vid vattnet och tittade på båtarna och pratade om skrivet och livet och hösten som kommer.

Tills det började regna. Då gick vi och drack afternoon tea. Så som man gör på irland.

När solen tittade fram igen åkte vi tillbaka in till stan.

Och sedan blev det kväll och natt och söndag morgon och dags för mig att åka hem till ungarna. 42 timmar kan gå otroligt fort ibland, om man har det otroligt bra.

Oh sole mio!

Så här ser mina ungar ut när man ber dem se glada ut. Fast det blir ännu roligare om man tänker sig att de sjunger.

Belly Belle, del 1

En sak jag ångrar från mina graviditeter är att jag inte tog några fina bilder på magen. Det känns som ett viktigt tidsdokument som hade varit roligt att ha. Så härom kvällen tog jag med min höggravida kompis H ner till badet och fotograferade henne. Det blev två olika serier och det här är ett smakprov ur den ena. Hoppas att ni gillar dem.

Augustihopp

Ja, jag vet, vi är redan en vecka in i augusti, men jag har som sagt lite svårt att förlika mig med det här att juli och sommarlovet är över, och det är så svårt att hinna blogga när jag är ensam med barnen. Så här kommer, något sent, några saker jag ser fram emot i augusti:

1. Jobba lite lagom långa dagar, hänga med mina helt underbara kollegor, boa in mig på mitt kontor och göra upp roliga planer för hösten.

2. Hämta barnen tidigt, göra badutflykter och ta vara på det sista av sommaren om eftermiddagarna.

3. Åka på en (liten liten) mini-minisemester till Dublin.

4. Ställa till med kalas för Osvald. (Vi har bestämt att det blir glassfest med hemgjord glass i år)

5. Sätta i gång med några nya fotoprojekt.

6. Fundera en smula på en affärsidé som skulle gå ut på att jag fick sy lite i gamla retrotyger och samarbeta med en himla kreativ person.

7. Springa på solvarma skogsstigar med musik i öronen och avsluta med ett dopp.

8. Se barnens och Peters lyckliga ansikten när de återser varandra efter två veckor isär.

9. Dricka vin med vänner som återvänt till stan efter semestern.

10. Åka på ännu en liten weekendtrip (hur lyxigt?), den här gången med Charlotta (blir glad varje gång jag tänker på det).

11. Dessutom börjar Ofelia på storbarnsavdelningen Grodan och har lovat att sluta med napp (yeah right).

12. Och så ska jag på releasen av en roman som helt säkert är fantastisk eftersom den är skriven av en av de finaste och klokaste människorna jag vet.

Jamen ni hör ju. Det finns hopp om augusti ändå.

Sommarlovsdrömmarna

Det här att sommarlov tar slut. Så sorgligt! Så trist! Varje morgon när vi vaknar säger Ofelia att hon inte vill gå till dagis, hon vill bara vara hemma med mig och ha sommarlov. Och jag förstår henne, för jag känner precis likadant. Särskilt som det här sommarlovet var alldeles särskilt fint. Liksom ännu bättre än jag hoppades. Kommer ni ihåg att jag gjorde en lista med saker jag drömde om att göra under sommarlovet? Vi tar och går igenom den och ser hur det blev tycker jag. Så får det bli en lista med augustidrömmar i morgon.

1. Äta smultron, jordgubbar och blåbär. Gärna i filen till frukost.

CHECK! CHECK! CHECK! Och Check! (Fast oftas finns det inga bär kvar till frukosten eftersom två andra ätit upp dem).

2. Göra egen glass.

Japp, den kan vi också bocka av. Hittills har jag gjort blåbärsglass och jordgubbsglass (eftersom barnen fått välja smaker). Tänk att det är så enkelt att göra egen glass, till och med utan glassmaskin. Det kommer ett eget inlägg om det snart!

 

3. Åka till Gotland och bada så mycket jag bara kan.

Jamen det vet ni ju redan!

4. Lära mig min nya kamera och bli lite inspirerad i fotograferandet igen.

Ja alltså, efter att ha råkat underexponera alla bilder halva sommaren så att alla ser ut att ha solat solarium, blev jag äntligen kompis med kameran till slut. Och nu... Nu älskar jag den! Förra veckan tog jag dessutom en serie bilder som jag längtar efter att få visa här på bloggen. Så ja, jag är faktiskt superinspirerad och har en massa idéer kring olika fotoprojekt inför hösten.

5. Sy.

Ja, en hel massa saker har det blivit. Ett inlägg om det kommer snart!

6. Blogga varje dag. Om jag har uppkoppling.

Det är så dumt, för att när man väl har semester och tid och en massa saker att blogga om, då har man ingen uppkoppling. Men de flesta dagarna har det blivit något. Fler dagar än jag inte har bloggat i alla fall.

 

7. Åka till Berlin med en kille jag gillar.

Yes.

8. Läsa romaner.

Ja, fast inte så många som jag hade önskat. Det är det här med egentiden som är så begränsad. Särskilt på somrarna när barnen aldrig verkar vilja somna. Då måste man prioritera, eller göra lite av allt. Finast var i alla fall Johannes Anyuros En storm kom från paradiset.

9. Dricka väldigt mycket vin. På uteserveringar. På filtar i gräset. På altaner, klippor, stränder och båtar. Kanske även på bryggor.

Åh ja. I alla fall på filtar i gräset, uteserveringar och altaner. Och på en hel massa andra ställen.

10. Dansa in gryningen.

Nej. Alltså åh. Vilken besvikelse att jag inte hunnit med det. Men jag dansade halva natten en gång i juni, så det kanske inte gör något. Och sommaren är ju som sagt inte slut än.

11. Och så hänga med världens bästa ungar förstås.

Ja! Det har varit det absolut bästa med det här sommarlovet. Att få ha så mycket tid att kramas, busa, leka, prata, lyssna och bara hänga med Osvald och Ofelia. Det är faktiskt en stor sorg att de ska vara på dagis hela dagarna nu.

Men sommaren är ju inte slut för att semestern är det. Vi kan fortfarande göra en massa somriga saker, bada om eftermiddagarna, äta hallon direkt från buskarna och dricka aperoldrinkar om kvällarna.

Och när jag tänker efter har jag ju en massa saker från sista sommarlovsveckan att visa här i bloggen. Så vi kan låtsas att det är sommarlov här ett tag till. Ja det gör vi.

Dags att se över arbetsfördelningen här hemma?

Ofelia med förfärad blick i kassan på ICA, några timmar efter att vi vinkat hejdå till pappan som ska vara i Dublin och skriva i två veckor:

"Men vem ska laga maten??!!"

Ett problem mindre (och historien om hur drömmen om det perfekta torpet gav oss lite nytt självförtroende)

Efter Gotland reste vi till torpet utanför Lidköping. Det är lite som en dröm där. Med fält av moget vete utanför fönstret och ängsblommor i dikeskanten.

Knotiga äppelträd och doftande jasminbuskar i trädgården.

En kökssoffa och landetporslin i diskhon. Ja, det är faktiskt nästan precis som en dröm. Det är egentligen bara ett litet problem:

Att de förra invånarna inte hade toppen inredningssmak.

Varje sommar när vi är där börjar det klia i oss att göra om. Att plocka fram det där perfekta torpet under den fula kakeldekoren och det mossgröna 70-talsplastgolvet.

Varje sommar sitter vi där och säger att det här torpet har potential. Att köksluckorna och vedspisen skulle komma mer till sin rätt med ett ljusare golv. Att andra gardiner skulle göra stor skillnad. Kanske en ommöblering och lite ny färg? Om vi bara fixade ditt eller datt. För det är ju så, att det bor en liten Ernst inom oss, en som drömmer torpardrömmar och gillar att göra fint.

Men det är ju inte bara vårt torp, ja inte mitt över huvud taget om man ska vara petnoga. Dessutom är vi bara där några dagar om sommaren och tvivlar förstås på om vi verkligen är tillräckligt händiga. Med hantverkare i släkten är det lätt att få lite dåligt självförtroende när ens egen verktygslåda länge bestått av en hammare och några spikar i en gammal tablettask. Till vårt försvar ska också tilläggas att vi varken har haft tid eller lediga händer sedan barnen kom. Så oftast slutar det med att vi köper någon fin liten sak på loppis som så klart inte passar ihop med den övriga inredningen, packar ihop och åker hem.

Men inte i år.

Den här sommaren, när vi satt där som vanligt och pratade om vilket fint torp det skulle kunna bli, började jag pilla bort kakeldekoren. Hips vips hade vi rivit upp plastmattan och plockat fram ett ljusgrått 40- eller 50-talsgolv där under. Att det var lite trasigt precis på mitten gjorde ingenting, för på vinden fanns en jättefin gammal trasmatta som låg perfekt där mitt på köksgolvet. Och när vi bytte stolarna mot några som stått i en annan del av huset och möblerade om så att köksbordet stod vid fönstret blev det hur mysigt som helst. Särskilt som spetsgardinen passade in så mycket bättre när vi tog bort de ickedekorativa banden. Vedspisen som legat gömd under en vaxduk fick självklart komma fram den med, och så plockade vi fram de fina gamla plåtburkarna ur skåpen och ställde ut på köksbänken.

Det tog inte ens en hel dag och kostade inte mer än lite rengöringsmedel, ett par ömma skurknän och ett skinnflått pekfinger.

Men det blev ett helt nytt kök. Ett riktigt fint kök till och med. Och vi åkte hem med nytt torparsjälvförtroende. Kanske ändå, att vi inte är så ohändiga som vi tror. Kanske skulle vi till och med kunna skaffa något eget en dag.