Ett problem mindre (och historien om hur drömmen om det perfekta torpet gav oss lite nytt självförtroende)

Efter Gotland reste vi till torpet utanför Lidköping. Det är lite som en dröm där. Med fält av moget vete utanför fönstret och ängsblommor i dikeskanten.

Knotiga äppelträd och doftande jasminbuskar i trädgården.

En kökssoffa och landetporslin i diskhon. Ja, det är faktiskt nästan precis som en dröm. Det är egentligen bara ett litet problem:

Att de förra invånarna inte hade toppen inredningssmak.

Varje sommar när vi är där börjar det klia i oss att göra om. Att plocka fram det där perfekta torpet under den fula kakeldekoren och det mossgröna 70-talsplastgolvet.

Varje sommar sitter vi där och säger att det här torpet har potential. Att köksluckorna och vedspisen skulle komma mer till sin rätt med ett ljusare golv. Att andra gardiner skulle göra stor skillnad. Kanske en ommöblering och lite ny färg? Om vi bara fixade ditt eller datt. För det är ju så, att det bor en liten Ernst inom oss, en som drömmer torpardrömmar och gillar att göra fint.

Men det är ju inte bara vårt torp, ja inte mitt över huvud taget om man ska vara petnoga. Dessutom är vi bara där några dagar om sommaren och tvivlar förstås på om vi verkligen är tillräckligt händiga. Med hantverkare i släkten är det lätt att få lite dåligt självförtroende när ens egen verktygslåda länge bestått av en hammare och några spikar i en gammal tablettask. Till vårt försvar ska också tilläggas att vi varken har haft tid eller lediga händer sedan barnen kom. Så oftast slutar det med att vi köper någon fin liten sak på loppis som så klart inte passar ihop med den övriga inredningen, packar ihop och åker hem.

Men inte i år.

Den här sommaren, när vi satt där som vanligt och pratade om vilket fint torp det skulle kunna bli, började jag pilla bort kakeldekoren. Hips vips hade vi rivit upp plastmattan och plockat fram ett ljusgrått 40- eller 50-talsgolv där under. Att det var lite trasigt precis på mitten gjorde ingenting, för på vinden fanns en jättefin gammal trasmatta som låg perfekt där mitt på köksgolvet. Och när vi bytte stolarna mot några som stått i en annan del av huset och möblerade om så att köksbordet stod vid fönstret blev det hur mysigt som helst. Särskilt som spetsgardinen passade in så mycket bättre när vi tog bort de ickedekorativa banden. Vedspisen som legat gömd under en vaxduk fick självklart komma fram den med, och så plockade vi fram de fina gamla plåtburkarna ur skåpen och ställde ut på köksbänken.

Det tog inte ens en hel dag och kostade inte mer än lite rengöringsmedel, ett par ömma skurknän och ett skinnflått pekfinger.

Men det blev ett helt nytt kök. Ett riktigt fint kök till och med. Och vi åkte hem med nytt torparsjälvförtroende. Kanske ändå, att vi inte är så ohändiga som vi tror. Kanske skulle vi till och med kunna skaffa något eget en dag.