Den stora glassfesten

Förra söndagen var det äntligen dags för Osvalds stora glassfest. Självklart fick han och kalaset en egen logga.

Fast själva glassillustrationen är inte min, utan kommer härifrån.

Jag skrev ut en hel hög med glassar och klistrade på inbjudningskorten. Och sedan återanvände jag en av dem till etiketter och skyltar.

Vi hade önskat oss solsken, men det blev någon slags storm. Men så länge det inte regnar är det ändå roligare att vara utomhus, så vi bestämde oss för att hålla till på berget nedanför oss. Det är så himla fint där, med lekparken och utsikten över Vinterviken. För att det skulle bli extra fint, pyntade vi med vimplar och ballonger som smällde som fyrverkerier i vinden.

Och så dukade vi upp med snittar och fläderdrinkar. Recept till ett par av snittarna hittade vi i mina vänners finfina bok Vintageparty som förövrigt är full av inspiration för dem som gillar temafester.

När man har picknick med barn är det bra att lämna finglasen hemma. Men det kändes så trist med plastmuggar, så vi återanvände gamla syltburkar till drinkarna och gjorde egna etiketter.

Ofelia, min assistent, hjälpte till att klippa, klistra och placera ut sugrör.

Födelsedagsbarnet sov precis innan kalaset, så han var lite seg i starten. Men det var inget som inte lite presentöppning kunde råda bot på.

 Han fick så många fina presenter och medan barnen lekte med dem...

... passade vi på att hämta glassen.

 Barnen tyckte att det såg himla gott ut.

  De funderade lite på vad de skulle välja för smaker.

 Vanilj förstås!

 Och hallon.

De fyllde sina strutar.

 Och dekorerade med strössel och färska bär.

 Födelsedagsbarnet var väldigt nöjd.

 Matilda också.

Jag tyckte nog att romrussin var godast. Och körsbärsglassen. Min syster, vars hand ni ser här på bilden, gillade särskilt den med choklad. Linda Lomelino skulle nog ha varit stolt om hon såg oss. Tyvärr var det svårt att ta fina bilder, eftersom jag själv hade en strut i handen.

 Barnen skulle säkert ha kunnat äta tre sådana här.

 Eller kanske fyra.

När de första var uppätna...

 ... gick alla och fyllde på.

När strutarna tog slut fick det bli skålar.

 Sedan blev det fiskdamm.

 För hur mycket glass man än klämt i sig, orkar man alltid fiska.

 Så himla spännande. Ska det bli ett bottennapp med någon gammal stövel igen?

 Och lyckan, när man får en godispåse på kroken.

Sedan ställde kusinerna upp sig för den årliga fotograferingen. Förra året tog jag ett likadant precis här på Ofelia, Egil och Julia.

 Det är en utmaning att få ett barn att le på beställning. Och nästan omöjligt med fem ungar.

 Men kolla, här lyckades det nästan.

Sedan sa himlen i från men det gjorde inget, för vi hann precis packa ihop, tacka för alla fina presenter och gå upp till oss, innan de första dropparna började falla.