En filt, en kopp kaffe och lite annat som värmer en novembergrå förmiddag

Det blev tyst här på bloggen i några dagar. Det är som att livet rusar fram när barnen är små, alltid är det något som ska fixas. Men sedan, plötsligt, kommer en söndagsförmiddag då barnen är hos sin farmor och jag kan krypa upp i soffan under filten som jag virkade i somras och dricka kaffe i lugn och ro. I köket knattrar Peter på datorn, jag lyssnar på musik och tänker att ibland behövs det inte så mycket mer än det här – en lugn stund för mig själv en novembergrå söndag – för att jag ska landa och börja längta efter mina små igen.

Filten var mitt sommarprojekt och sedan bilderna togs har jag virkat ytterligare några vita varv runt om. Nu är den tillräckligt stor för att värma hela familjen. Kanske var det det som var meningen. Att kapsla in hela mitt lilla gäng i värmen och tryggheten.

Och musiken jag lyssnar på är den här. Så fin!