Bara för att jag skrev i går att jag mest fotograferar porträtt hittade jag de här bilderna från Moskva i somras. Peter var där för att prata om sin bok på en litteraturfestival och jag följde med som sällskap. Medan P gjorde research för en artikel om den ryska censuren verkar jag och kameran mest ha gått runt som i ett romantiskt skimmer och sett poetiska detaljer i skira färger precis överallt. I menyer och georgiska degknyten, i en jazzklubb nedklottrad på en skrynklig servett och i min egen packning. Åtminstone verkar det så om man ser bilderna tillsammans så här.
På ett sätt tänker jag att det gestaltar den tiden ganska väl. Mitt sinnestillstånd de där veckorna under försommaren. Som en vacker och vemodig dröm, en parentes i tiden, då allt var lite finare och jag lite lyckligare.
Ps. Den sista bilden på mig har Peter tagit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar