Jämställdheten kan inte vänta

I höstas höll jag två kurser för journalister på Balkan. Kursen handlade om hur man kan kan applicera ett genusperspektiv på journalistiken för att bidra till en mer jämställd nyhetsrapportering. Precis innan jul åkte jag till Palestina för att hålla en liknande kurs för palestinska journalister.

Tyvärr blev kursen uppskjuten, så i stället för att åka till Ramallah åkte jag till Jenin. Där fick jag frågan om det inte finns viktigare frågor för palestinierna än genusmedveten journalistik när situationen ser ut som den gör.

Och det är precis vad de palestinska kvinnorättskämparna alltid får höra. Att jämställdheten och frågor som är viktiga för kvinnor måste vänta. "Vi befinner oss faktiskt under ockupation".

Men nej. Jämställdheten kan inte vänta. Kampen för jämställdhet måste ske parallellt med kampen mot ockupationen. Ett förtryck får aldrig rättfärdiga ett annat förtryck.

Jag tror att medierna spelar en viktig roll för jämställdheten i ett samhälle. Att både kvinnor och män får komma till tals borde vara självklart. Men om man tittar på nyhetsrapporteringen globalt, utgör kvinnorna bara en fjärdedel av de som får uttala sig. Fyra av fem experter i nyheterna är män, medan kvinnor mest får uttala sig om sina egna personliga erfarenheter – eller i egenskap av att vara just kvinna/mamma/hustru.

Det är ännu tydligare i rapporteringen från konflikthärdar som Israel/Palestina. Där är det nästan bara manliga experter, generaler och politiker som får analysera konflikten, medan kvinnorna står och gråter i bakgrunden.

Och det är problematiskt. Om medierna osynliggör kvinnor och främst låter män uttala sig lär vi oss att det bara är mäns åsikter som spelar roll. Att det bara är män som kan förstå och förklara vår omvärld. Om kvinnor bara porträtteras som passiva offer, påverkar det hur vi ser på kvinnors möjlighet att själva kunna påverka sin situation.

Dessutom går vi miste om viktiga perspektiv. Det finns ju nästan lika många perspektiv som det finns människor. Om vi bara låter ena könet uttala sig får vi bara höra en liten del av verkligheten. Det säger egentligen sig självt.

Om kvinnor och män alltid beskrivs på stereotypa sätt förstärker vi dessutom fördomarna och normerna som talar om för kvinnor och män hur vi ska se ut och bete oss för att passa in.

Det begränsar flickors och pojkars möjligheter att själva välja hur de ska bete sig och leva sina liv.

Så jo, jag tycker nog att den här frågan är lika viktig som någon annan, i alla länder.

Ps. Bilderna togs under mina dagar i Jenin. Flickorna i skoluniform träffade jag på en fotoutställning. Hon närmast kameran heter Aya. Kvinnan som syr tillhör ett kvinnocenter som arbetar med att stärka kvinnors ställning i flyktinglägret, bland annat genom att erbjuda utbildning och arbete i sömnad. Den lilla blåögda flickan som leker med sin lillebror är förstås gulltrollet Jasmine, mina vänners dotter som snart fyller fyra.

Ps 2. Här kan du läsa om några palestinska kvinnor som stod upp och gjorde skillnad under året som gick. Självklart är de bara några exempel – det finns ju väldigt många fler.