Ärtpåsarna

En fin sak med små barn är att de inte behöver särskilt avancerade leksaker. Ofta räcker det ganska långt med lite vispar och bunkar ur köksskåpen. Eller några tygkuddar fyllda med bönor. Ärtpåsarna (som jag skrev om helt kort redan i måndags) sydde jag ihop i ett nafs och fyllde med mungbönorna som blev över när vi gjorde maracas. Idén till dem fick jag härifrån.

Sedan gömde jag dem i Ofelias lilla resväska, som en liten överraskning mitt i leken. Det är ju alltid roligt att upptäcka något nytt.

När hon hittade dem började hon genast leka med dem. Ett tag var de olika maträtter. Sedan kastade hon prick med påsarna. Och lite senare drog hon runt dem i sin vagn.

Osvald tycker också om dem. Han skrattar så att han kiknar (och blir helt suddig på bild) när man lägger dem på hans huvud. I går när ärtpåsarna låg i soffan, sprang han fram till dem med gåstolen och började lägga över dem i sitt knä. Men sedan provade han att suga lite på en av påsarna, och då fick jag sätta stopp.

För det enda dåliga med mungbönor är att de kan börja gro om de blir blöta.