Så. Nu har vi överlevt Ofelias första magsjuka. Jag ska inte besvära er med några detaljer, men hon var väldigt tapper, det var hon.
I går morse for Peter till havet för att skriva, och i dag packade Ofelia sin kånkenryggsäck och blev upphämtad av Bruno för en helg hos mormor. Så hips vips fick jag och Osvald en helg på tu man hand. Mysigt.
När vi bara hade ett barn tyckte jag att det var något betungande att ha ensamt ansvar för henne en helg. Nu känns ansvaret för bara ett barn som rena rama semestern.
Men det är inte utan att jag redan saknar det andra barnet lite grann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar