När barnen har lagt sig spelar vi chicago. Det gör vi alltid när vi är på Gotland med Lillemor. Eftersom stora delar av familjen är journalister måste vi förstås ha en kortlek med tidningstitlar på baksidan.
Någon av mina första somrar med Peters familj, för fem eller sex somrar sedan, hade jag enormt flyt i kortspelandet. Jag vann och vann, sådär så jag nästan skämdes.
Sedan dess har det alltid hetat att jag är hopplös att spela mot eftersom jag bara vinner och vinner. Fast i själva verket har jag inte vunnit mer än någon enstaka gång sedan dess.
Tills i sommar vill säga. För den här gången vann jag säkert varannan gång i alla fall. Särskilt flott var det när jag avslutade med den här handen i sista omgången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar