Osvald är i trotsåldern, vägrar klä på sig och skriker som en galen av frustration när han inte lyckas formulera sig eller får som han vill. Alla utvecklingssteg är verkligen inte bara av godo. Men vi gör små framsteg på andra plan, och kanske att man måste fokusera på dem, tänkte jag nyss när jag torkade av köksbordet och upptäckte att Osvalds stol inte längre är så där småbarnskladdig som den brukade vara. Det är ändå ett steg i rätt riktning. Liksom att Ofelia har lärt sig cykla. På riktigt, på en riktig cykel utan stödhjul! Och på lördag, då ska hon sluta med nappen en gång för alla. Det har hon förvisso sagt ett bra tag nu, men den här gången, ja den här gången ska vi se till att det faktiskt blir så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar