fredag 18 oktober 2013

En Londonresa och ett museum att älska

I september åkte jag och Peter på en liten jobbresa till London. Vi kom dit på tisdagseftermiddagen, åt dumplings i Soho, suktade efter alla fina saker på Liberty och promenerade över ån till Tate modern för att se en utställning och dricka vin i baren. Tänk vad lyxigt att få åka på jobbresa tillsammans. Ungefär så som det var jämt, innan vi fick barn.
På onsdagsförmiddagen fikade vi med några vänner i närheten av Brick lane och sedan skildes jag och Peter åt för att jobba lite på varsitt håll. Medan P spelade in en film och hade möte med sitt engelska förlag, tog jag tunnelbanan upp till Walthamstow. En kort promenad nedför den här gatan tog mig till ett tjusigt gammalt 1700-talshus.
Närmare bestämt hit, till William Morris Gallery. "Min drömplats på jorden" som min tapettokiga kompis Louise hade beskrivit det.
Jag som också är smått besatt av William Morris fina mönster (till höger i bilden) kan inte annat än hålla med om att det här är världens finaste museum.
Förutom att lära sig mer om designern, konstnären, poeten och socialisten William Morris kan man fundera över vilka tapeter man helst skulle vilja ha där hemma, tänka över världens orättvisor, förundras över hantverksskickligheten och prova på att rita egna mönster.
Eller strosa runt lite i trädgården som en gång inspirerat William Morris, eftersom han själv bodde här i huset som tonåring. Men jag var ju här på jobb, så jag passade även på att ta en massa bilder och intervjua curatorn som har sett till att det här har blivit Årets museum.
Kanske att jag klämde lite på allt i shoppen och köpte en hel trave Morrismönstrade servetter också. Världens snyggaste paraply fick såklart också följa med hem. Och det var tur, för på kvällen när vi skulle gå på PR-middag med Peters förlag började det regna. Så som det gör ibland om hösten i London.
Sedan blev det torsdagsmorgon och vi åkte hem till barnen. Och prick fyra veckor senare, den 10 oktober, kom tidningen med mitt reportage om museet i kulturdelen. Någonstans i slutet, efter alla uppslag med spekulationer om vem som skulle få Nobelpriset i litteratur, om ni nu råkade missa det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar