Ps.

För en stund sedan pratade jag i telefon med min dotter för första gången. Alltså verkligen pratade. Jag ställde frågor och hon svarade och sa bland annat att de kommer med båten på tisdag och att det var tråkigt att jag hade hittat ett gäng svarta bananer hemma i fruktskålen. Hon hade sett bilden jag skickade och beklagade deltagande: "Dom är döda. Måste klänga dom. Tråkigt!"

Fyra långa dagar isär

 Det var ju meningen att jag skulle jobba på Gotland. Men det blev inte så.

 Jag var alldeles för upptagen med att leka med barnen, äta smultron på strån och solvarma jordgubbar direkt från trädgårdslandet...

... hoppa från bryggan och dricka vin med flädersaft.

Men jobbet måste ju göras. Så i går lämnade jag Gotland och de här morgontrötta barnen för att åka hem och jobba i kapp lite utan att frestas att följa med till stranden eller åka på loppis. P och barnen kommer hem först på tisdag och jag längtar redan ihjäl mig.

Förutom att jobba tänkte jag berätta lite mer om vad vi har haft för oss här på bloggen. Redan i morgon kommer en första rapport. Vi hörs då!

Kolla vad vi hittade i brevlådan på Gotland i dag!

Jag = mycket stolt flickvän

Och härom dagen såg vi en stor snok som låg och solade på stigen

Första biobesöket bara

Ofelias svarta period

Gungar lite på Gotland bara

En helg i Varberg

 I fredags tog jag bussen och mötte upp Hanna i Varberg, där vi hade hyrt ett litet strandhus.

 Vi hade inte setts på evigheter, så planen var att prata, dricka vin och sova ostört om nätterna. Och så blev det också.

 

På fredagskvällen tittade vi förstås på fotboll också. Det var deppigt att Sverige åkte ur EM. Men jag var glad ändå, för Hanna hade med sig fina presenter från Paris.

Det var alldeles tyst där i huset vid havet, och efter en helt ljuvlig natts ostörd sömn blev det lördagmorgon och vi bestämde oss för att ta en titt på stan. Så här ser Varbergs fästning ut till exempel.

Sedan gick vi på loppisrunda. Det fanns många fina saker, men inga loppispriser direkt, så då fick det vara.

 När vi hade vänt på varenda kakburk promenerade vi ner till kallbadhuset.

 

Vi slog oss ner och kikade lite på kartan.

 Efter att ha vilat fötterna en stund blev vi hungriga och gick till stadshotellet för att äta lunch. Där var det kristallkronor i taket, men kameran fick stanna i väskan.

 Sedan gick vi ner till hamnen igen och köpte glass. Vi valde lite olika storlek. Hanna tog en med tre kulor, vispgrädde, sylt och... en mumsmums. Vilken är mest semester? Undrade Hanna och fnyste föraktfullt åt min ensamma lilla kula.

 Sedan spejade vi lite efter båtar. Är man vid havet så är man.

 Sedan tog vi ett gruppfoto. Hej hej!

 Nämen, vad hände här? Den dagen man slutar skratta åt kaninöronskämtet är man illa ute.

Sedan drabbades vi av attitydproblem och kände att det var dags att dra oss tillbaka till huset på stranden igen.

 I kylen låg en kall flaska rosé och väntade.

 Vi tog med oss den och gick till stranden.

 Och så satt vi sanden och pratade om livet och tittade på horisonten och alla surfare.

 När flaskan var urdrucken började det skymma och då gick vi tillbaka till huset, lagade middag och bestämde oss för att en gång för alla radera rumble-appen i våra iPhones, eftersom det finns så mycket annat vi vill göra av vår tid. Trots det hann vi spela ytterligare två omgångar mot varandra där vi låg i varsin säng i varsitt sovrum i världens lyxigaste lilla strandhus.

Sedan blev det söndag och vi packade ihop och åkte hem. Och så var det med världens finaste helg i Varberg.

Sommarlov

Efter dagis i eftermiddag går Ofelia på sitt första sommarlov. Vi också, även om jag kommer att jobba mer än jag hade tänkt från början. Men det fina med frilanslivet är ju att jag kan jobba var som helst - i en solstol om jag så vill.

Vi inleder sommarlovet med att vila upp oss lite på olika håll. Ofelia ska hänga med sin mormor och Bruno. Peter och Osvald håller ställningarna hemma i stan och själv hoppar jag på en buss och åker västerut för en helg vid havet med en av mina bästa vänner. Det blir mina två första nätter utan Osvald och det ska bli underbart att få sova ostört. Men jag gissar att jag kommer att sakna hans varma lilla pyjamaskropp på min arm lite grann i alla fall.

Just dä!

Det är så himla intressant att följa på nära håll hur ett barn lär sig ett språk. Ofelia sätter ihop allt längre och allt mer komplicerade meningar och jag blir ofta förvånad över hur många ord hon kan. Vissa ord blir favoritord som återkommer hela tiden, och det är inte alltid hon är helt säker på hur hon ska använda dem.

Länge sa hon till exempel "inte HELLER" prick hela tiden. Så fort det var något hon inte ville så sa hon "Ofelia inte HELLER". Ibland blev det rätt, men ibland kändes det som att hon trodde att "heller" var någon slags förstärkningsord.

Nu har hon slutat med det. I stället säger hon "ja, just det" med eftertryck så att det låter: just DÄ! lite nu och då. Det låter så himla roligt. Man önskar ju att man kunde spela in henne mest hela tiden.