Fint för en baglady

Ofelia fick inte bara ett lapptäcke av oss när hon fyllde år. Hon fick Tove Janssons underbara bok Hur gick det sedan? och en ny liten väska till sin väsksamling också. För när hon inte bäddar ner sina gosedjur, är hon precis som många andra barn i hennes ålder väldigt förtjust i att packa. Jämt och ständigt hittar vi påsar fullpackade med leksaker, tejprullar och annat hon kommit över.

Och då kan hon lika gärna packa i små fina väskor som den här. Den blir dessutom utmärkt att ha prylar i när de får ett eget rum.

Getter till exempel.

Åh... hopp!

 Ibland...

 ... när livet inte känns helt lätt...

... måste man hänga lite med några man gillar...

 ... sådana som alltid bara vill ens bästa...

 ... för att liksom...

 få hoppet tillbaka.

Klart nallarna också ska ha lapptäcke

Ofelia fick en vagga åt sina gosedjur i julklapp av sin farfar. Och nu när hon fyllde år sydde jag ett litet lapptäcke att ha där i.

Jag håller nämligen på med ett stort lapptäcke till hennes egen säng, och hade lite lappar över som inte passar in färgmässigt. Så jag klippte dem i fyra mindre delar och sydde ihop en dockvariant.

Det tog en hel kväll att sy eftersom det är lappar på båda sidor.

 Inuti är det en liten filt av fleece. Perfekt för lite frusna nallar.

Ett barnkalas i prickig pastell

När Ofelia väl hade vaknat i lördags började vi förbereda hennes födelsedagskalas. I år körde vi på någon slags pastellfärgat och prickigt tema.

Tidigare år har vi pyntat med färgglada vimplar i taket. Men nu var det dags för något nytt.

Som pompoms.

Så i tisdags när barnen somnat plockade jag fram silkespappar och började pyssla.

 Peter vek lite han med.

 Men mest hejade han på och läste högt ur Zlatanboken.

  Det berättar jag mest för att ha en anledning att lägga upp fler bilder på mina pompoms. De blev ju så fina. Jag vill aldrig ta ner dem. Helst skulle de bo i ett barnrum förstås, men något sådant har vi inte. Än.

Okej nu får det räcka.

Vi bjöd förstås på bubbel och snittar. Men det viktigaste var tårtorna. Ofelia och jag pyntade en med marsipan och flaggor. Peters tårta fick ett hjärta av passionsfrukt.

 Sedan fick ofelia bestämma vad hon skulle ha på sig på kalaset. Hon valde skelettpyjamasen. Himla bra. Så fort det blev det minsta trist kunde hon ta med sig valfri skara gäster in i ett släckt rum och visa hur skelettet lyser i mörket.

Sedan började gästerna droppa in. Kusin Julia till exempel.

 Och lite andra släktingar. Dagiskompisarna får vänta ett år.

 När alla hade kommit öppnade Ofelia paket.

Och sedan var det dags för tårta.

 Alltså de här tre kusinerna. Hur söta?

Ofelia blåste ut ljusen förstås.

Och efter att ha lekt lite med alla nya presenter var det dags för en annan viktig barnkalasgrej. Fiskdamm. Barnen var sjukt peppade. Ofelia skulle ju dessutom få godisdebutera på treårsdagen.

Men de fick även små popcornpåsar och torkad frukt i godispåsen.

 Sedan började Osvald bli trött och gästerna droppa av. Och så var det med det fina kalaset.

Kanske första gången i världshistorien?

Ni vet när man var liten och alltid vaknade extra tidigt på födelsedagar bara för att man visste att man var tvungen att vänta på att bli uppvaktad på sängen? Och lyckades man sova sig förbi förberedelserna ute i köket så vaknade man i alla fall vid första strofen av ja må hon leva? I går morse smög jag och Osvald upp vid sjutiden för att överraska Ofelia med en liten minitårta. Födelsedagsbarnet brukar alltid vakna när Osvald går upp och eftersom hon sov på Peters arm, fick han stanna kvar i sängen så att hon kanske ändå skulle lyckas sova vidare.

 När jag och Osvald hade tänt ljuset på tårtan började vi sjunga. Peter hoppade upp och sjöng han med. Men Ofelia vaknade inte för det.

Vi sjöng och sjöng. Högre och högre. Men Ofelia bara sov. Två, tre, fyra och fem gånger sjöng vi. Men hon bytte bara ställning i sängen och sov vidare.

Sedan vaknade hon i alla fall. Och tur var väl det. Ljuset höll på att smälta ner i grädden och vi hade ju en treårsdag att kicka i gång.

Ofelia 3 år

Hipp hipp hurra för ett alldeles underbart litet födelsedagsbarn. För tre år sedan låg hon alldeles ny och sprattlande i min famn. Nu är hon en treåring som tycker om att bli jagad av fantasihajar, kastar slängkyssar när hon ska gå till dagis, sjunger i duschen, kallar Musse Pigg för "musen", hatar alla grönsaker utom majs och "brocco", säger att hon älskar mig "jättemycket", ritar fiskar och tigrar i olika färger, spelar Pippispel i pappas iPad, gillar att åka fort i vattenrutschkanan, lägger huvudet på sned och tröstar när hon leker doktor och ger sprutor, slår i dörrar när hon blir arg, gillar att bygga kojor och att bädda ner sina gosedjur under filtar, håller hårt om sin lillebror på snowracern och tycker att livet vore ännu lite bättre om det var strössel på allt. Älskade lilla unge. Tänk att du har funnits i tre år!

Målar lite på jullovet bara

Mot dagis!

Lite mer kärlek i vardagen

 Jag har ju glömt bort att berätta det viktigaste som har hänt.

Min syster har flyttat hem!

Synd för Malawierna – men så himla bra för oss här hemma.

Pysslar runt lite efter badet bara, del 2

 Kommer ni ihåg det där gamla inlägget om Ofelia som pysslade runt lite i morgonrock efter badet? Det har gått två år sedan dess och det var länge sedan hon växte i en ny morgonrock och Osvald fick ärva den gamla. Nu är de två som pysslar runt. Och aldrig är de stilla. Suddiga, suddiga blir de när jag försöker fånga dem på bild.

De gömmer sig med busminer under köksbordet.

Stänger in sig i badrummet.

Och häller vatten på badrumsmattan.

 Den lille är lite lättare att fånga.

Han är fortfarande inte lika snabb som sin storasyster.

 Men sätter man på en film stannar även hon upp.

Och blir stående länge.