Grönt familjeliv - finns det?

Alltså det här med att leva miljövänligt när man har barn. Går det? För även om vi alltid köper ekologiskt, sopsorterar, inte äter kött, försöker tvätta på låga temperaturer, inreder med gamla antika prylar, bor i lägenhet och inte i hus, bara använder bilen när vi måste och i stort sett bara har ärvda kläder åt barnen så går jag runt och känner mig som en miljöbov.

Det är det här att vi plötsligt konsumerar enorma mängder hushållspapper, tvättar fler tvättmaskiner i veckan än jag vill räkna, går ut med flera fulla soppåsar om dagen (?!) och slänger matrester så gott som dagligen. Dessutom står det titt som tätt en kran och okynnesrinner i badrummet och blöjberget vi lämnar efter oss är skulle snart kunna mäta sig med Haga soptipp. Och gränsen för när vi "måste" ta bilen flyttas lite efter behag (för det är ju ändå smidigare att ta bilen än att åka kommunalt hem på kvällen osv osv).

Det enda i mitt liv som har blivit miljövänligare är att jag inte flyger lika mycket som innan jag hade barn. Eller jo, nästan lika mycket, för vi har ju ändå rest en del. Men inte lika långt. Barnen har trots allt aldrig varit utanför Europa, och det är faktiskt bara en gång hittills som något av barnen har rest på eget säte. Men ändå.

Hur förklarar man för en tvååring som äter två tuggor på en smörgås innan hon beställer fram youghurt som hon inte heller äter, att det inte är bra för miljön?