I måndags ramlade Osvald av en liten barnstol. Det hade väl inte varit så farligt i sig, om det inte vore för att det stod en hushållsassistent på golvet.
Varken jag eller Peter såg när det hände, plötsligt satt han bara där på golvet och skrek med munnen full av blod. Snart såg vi att det var ett stort hål rakt genom och strax under läppen. Det var mitt i matlagningen, så vi stängde av spisen, klädde på oss och rusade ner till bilen för att åka till akuten.
På sjukhuset undersökte de hålet men sa att det inte går att sy. Sköterskan kände lite på undertänderna också, men de satt kvar. Vi fick en alvedon och åkte hem. Stackars Osvald var alldeles svullen och blodig, så vi undvek att peta mer i munnen.
Därför var det först morgonen efter som vi upptäckte att ena framtanden i överkäken var borta. När vi fick en tid hos tandläkaren visade det sig att tanden har skjutits upp i tandköttet. Det är väldigt svullet och måste göra väldigt ont. Om den dessutom har skadat den riktiga tanden där ovanför går inte att veta.
Nu hoppas vi att kroppen ska stöta ut tanden av sig självt, så att den inte behöver opereras bort. Vi kommer att behöva gå på många täta kontroller, och följa upp det här länge, för att se hur det utvecklas och hur tanden ovanför har påverkats. Stackars lille Osvald. Han kände instinktivt att tandläkarmottagningen inte var en kul plats.
Jag vet ju att olyckor kan hända, det är inget man rår på, och det är inte någons fel. Men det känns ändå som ett stort misslyckande. Att vi inte lyckades skydda honom från att skada sig.
Älskade lilla Osvald.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar