När Ofelia började på dagis i måndags, var det som att semestern tog slut och jobbhösten började på allvar även för min del. Därför kändes det lite märkligt att halva familjen fortsatte sommarsemestrandet. På måndagsförmiddagen åkte Osvald och Peter till Lidköping för att hänga med Peters mormor i stugan.
Det är väldigt fint att få lite ensamtid med bara ett av barnen. Och det blir mycket färre konflikter när jag kan ge Ofelia min odelade uppmärksamhet. Men det här är andra gången jag är i från Osvald i sommar och jag saknar honom så att jag blir tokig. Hans lena små kinder, hans gulliga lilla skratt. Tur att han kommer hem i dag.
Jag gissar att han har längtat efter mig också. Men det har verkligen inte gått någon nöd på honom. Som ni ser på bilden är stugtomten något av en stentuggares paradis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar