Den bästa stunden på dagen infaller strax före klockan fyra, när man hämtar barnen på dagis och de springer emot en med armarna utsträckta och ropar MAMMA med sina gladaste röster.
Den jobbigaste stunden på dagen infaller exakt tio minuter senare när man börjar bli jäkligt svettig och fortfarande inte har fått på barnen ett enda ytterplagg och de bara springer åt olika håll och vägrar samarbeta.
Ibland går det bättre. I måndags gick det inte alls. Det var helt enkelt inte min bästa mammadag, när jag inför alla andra dagisföräldrar höll fast en sprattlande Ofelia och tvingade på henne överdragsbrallorna och gormande hotade att lämna kvar både henne och Osvald om de inte samarbetade bättre. Sådana dagar är det lätt att känna sig rätt vissen som mamma.
Men det är väl så, man kan inte alltid vara ett under av tålamod. Och barnen kanske inte mår så himla dåligt av det heller, tänker jag och tittar på några av alla teckningar som Ofelia ritat till mig på sistone. Den här ovanför fick jag på min födelsedag (först ritade hon två gubbar, men sedan ångrade hon sig tydligen, och gjorde om dem till klockor). Så länge man får en massa teckningar som det står "till mamma" på, måste man väl ändå göra något rätt som mamma?
Du är en fantastisk mamma till 2 fantastiska barn!Din mamma o barnens mormor
SvaraRadera