Det är det där med tiden som inte riktigt räcker till

Jag vill så mycket. Redigera en massa bilder och göra långa roliga och intressanta blogginlägg. Läsa åtminstone några av romanerna i våra olästa boktravar, göra knäövningar så att jag ska kunna börja springa igen, gå och klippa mig, åka till Palestina, ringa alla kompisar och fråga hur de mår och berätta en rolig nyhet, skriva ett argt inlägg om rasismen som sprider sig över Europa, göra klart fotoboken från förra året, gå och se utställningen på Färgfabriken, börja kolla efter en större bostad och köpa nya gympaskor åt Osvald så att han slipper gå runt i låneskorna från dagis. Eller ja, i alla fall laga toaletten så att man kan spola utan att behöva montera isär den varje gång.

Men jag hinner inte. Jag hinner ingenting. Om det är en jobbig sak jag inte förstod om föräldraskapet och småbarnstiden innan jag fick barn så är det detta: hur ofantligt lite tid man har till något som inte har med barnen att göra. Hur trött man är när barnen äntligen kommit i säng och klockan är halv tio och man äntligen har några minuter över för sig själv och ska göra allt det där man tänker att man vill göra. Att man jämt och ständigt måste prioritera och att man vissa dagar måste låsa in sig på toaletten för att över huvud taget ha tid att skriva ett sms till punkt.

Just nu är det lite extra mycket. Så ja... det var därför jag inte hann blogga i går trots att målet var att blogga varje dag i maj. Men oroa er inte. Jag har inte gett upp. Tvärtom tycker jag att det är roligare än någonsin att blogga nu när jag gör det lite oftare. Tror faktiskt att jag ska försöka fortsätta med det.

Ps 1. Den fina bilden på mig och klockan har Peter tagit.

Ps 2. Nu är egentiden slut för i kväll. Vi hörs i morgon!